En liten tiger

Vi äger en bok med lite tips om att sminka barn. Hon valde tigern och jag fick måla henne. Inklusive fingrar. Blev inte riktigt som i boken men hon blev nöjd. Bara synd att hela jobbet måste göras ogjort innan läggdags. Så jag kände att jag vill konservera verket som foton åtminstone. 

Tiger nach einem Schminkheft. Nicht ganz wie auf dem Bild, aber zur Zufriedenheit. 

Die Hände brauchten auch Streifen. Dieser Tiger sieht ganz schön gefährlich aus!!

Vi ska fira nyår alldeles själva, och det känns faktiskt helt ok. Har vi hunnit bli gamla? I så fall får det väl vara så.

Nu känns det som om jag behöver blåsa lite liv i denna blogg

Här kommer lite julklappar som jag inte kunde blogga om innan de var levererade:

till att börja med ett förkläde som min mamma fick. När jag var liten så var alltid muminmamman min stora förebild som mamma. Så som hon är ville jag bli. Därför skulle min mamma få ett förkläde med en muminmamma. Såhär blev det.

 Jag tycker den blev rätt levande. Själva förklädet är inget särskilt men funkar. Muminmamman är tecknat från "Pappan och havet".

 Vårt fikabord från julafton: vi äter annorlunda än svenskarna på julafton. Inget julbord. Istället ett fikabord på eftermiddagen och julmat på kvällen som är mindre tung än det svenska julbordet.

Ja, och här har vi alltså julklänningen på och en tomteluva i vävt tyg, jag ska försöka fixa en egen bild av den, den matchar i alla fall klänningen.

Dessa vantar fick min pappa i julklapp. Jag massproducerar för tillfället lovikka-vantar. 

Mer kommer snart, det behöver först tas lite fler foton.

God fortsättning på alla som läser detta.

Äntligen!!!! - och ändå inte ännu

Tadaaa, här är den alltså, täljstenskaminen. Äntligen installerat, besiktigad av sotare, godkänt och försett med tillstånd från kommunen. Ärendet fastnade minst 2 gånger och hade förmodligen fastnat ännu mera om inte jag hade ringt och tjatat och legat på. Men nu har vi alltså tillstånd att elda. Idag köpte jag lite redskap till, 3 papperspåsar med hemmargjorda tändare (stearinrester upphällda i äggkartonger som sedan rivs isär) och tallkottar från Hälsingland är redan förberedda samt att jag organiserat ett provisoriskt vedförråd på en lastpall i vårt förråd - men - jag får inte elda, därav stearinljuset. Denna första eldning ska nämligen celebreras ordentligt med glögg och familj och eftersom min käre make var tvungen att gå ut och äta i tjänsten ikväll och vi båda är borta imorgonkväll så blir det nog ingen brasa förrän på lördag - inte en aning hur jag ska hålla mig. Det var länge sedan att jag var så otålig som jag är nu. Men jag får väl stå ut ... .

Ljuset står i alla fall därinne för att markera att vi faktiskt får tända. 

Hier ist er also, unser Kaminofen. Wir haben jetzt auch die Genehmigung zum Heizen - aber jetzt müssen wir noch auf einen Abend warten, wo alle zuhause sind - und das dauert noch.



Och detta är alltså minstingens julklänning. Det var en långkjol som jag köpte på loppis, den märkliga draperingen fram satt bak på kjolen och jag tyckte den var lite rolig. Sen letade jag länge efter ett tyg som skulle kontrastera men ändå matcha. Till slut hittade jag det i mina gömmor. Nu ska jag också sy en tomteluva av vävt tyg därtill, om någon har en beskrivning så är jag tacksam. Jag är i alla fall väldigt glad åt klänningen, den tillhör de projekt som jag är särskilt nöjd med.

Ein Weihnachtskleid aus einem langen Rock

Sen ska jag bara förklara: jag håller på att sy en hel del, men det är några julklappar jag gör som jag inte kan visa här förrän julen är över. 

Och ... i övermorgon ska jag få hem en symaskin och en overlock som jag köper begagnat. Gamla, mekaniska och förhoppningsvis arbetshästar som syr det mesta och kräver ingen kvalitetstråd och som inte krånglar så mycket. Förhoppninsvis ett bra komplement till mina elektroniska maskiner. Ska rapportera när de är på plats. 

Trevlig kväll alla därute

Här alltså de utlovade Nikolauspresenterna

Minstingen blev dock lite förvirrad. Det sägs ju att Nikolaus kommer om natten och lägger små presenter i barnens nyputsade!!! skor som ställts upp vid ytterdörren. Ny såg hon mig pyssla med syskonens presenter och undrade hur Nikolaus får tag på dem för att stoppa dem i skorna och vem som egentligen ger presenterna, Nikolaus eller mamma?? 

Det här är i alla fall vad det blev: Ett till par vantar av samma kofta, den här gången fodrade med College-tyg och med handstickad mudd. Till minstingen. 

Zum Nikolaus: Noch ein paar Handschuhe, diesmal gefüttert mit Sweatshirtstoff
und mit handgestricktem Bündchen. Für die Jüngste.

 Till den äldsta en mössa av en filtad gammal lammullströja med filtblomma.

Für die Älteste eine Mütze aus einem gefilzten Wollpullover
mit Filzblume. 

Och till sonen en mössa av en loppiströja.

Für den Sohn eine Mütze aus einem Flohmarkt-Pullover. 

 Och dotterns pojkvän fick ett par Lovikka-vantar som storasyster har stickad och som har legat obroderade och utan tofsar i flera år. Nu förbarmade jag mig över dem och gjorde dem färdiga.

Und für den Freund der Grossen ein Paar Lovikka-Handschuhe, die die Tochter selbst
für ihn gestrickt hatte, die aber seit Jahren ohne die traditionelle Stickerei in
der Schublade gelegen hatten. Jetzt sind sie so gut wie fertig, müssen nur noch
mit Seife gewaschen und dann gebürstet werden. 

Dagens tanke:
är stor glädje och tacksamhet: idag blev våran täljstenskamin installerad och skorstenen (utvändigt, tyvärr) byggt. Återstår lite byråkrati, sen kan vi ta den i drift (förhoppningsvis nästa vecka). Jag har så länge längtat efter en eldstad. Jag älskar att sitta och titta in i elden, man försvinner in i sina tankar, det finns knappt något som är mera meditativt. Och det ger en sån genuin trygghet att ha en egen eldstad. På något sätt måste det sitta djupt rotat att vi vet att eld på våra breddgrader är en förutsättning för överlevnad. Tänk att kunna hålla huset någorlunda varmt trots att det är strömavbrott, t ex. . Jag kan knappt vänta tills vi äntligen får elda för första gången.
Byråkratin är däremot en helt annan fråga: vi hade lämnat in ansökan om bygglov som vi hade fyllt i med hjälp av firman som vi köpt kaminen ifrån. När vi inte hade hört något på en vecka ringde jag dit. Det visade sig att det saknades ett papper (vilket ingen hade upplyst oss om, inte ens killen från kaminbutiken hade reda på att denna s k kontrollplan numera krävdes). Till slut skickade jag in pappret. Vi fick då en bekräftelse på att det hade kommit in. Sen hände ingenting på 2-3 veckor. Sen ringde jag igen. Under hela den perioden stod kaminen färdiglevererad utanför vår ytterdörr, alldeles för tung för att förflyttas av oss - och vi var hela tiden oroliga på att täljstenen kunde spricka eftersom det regnade och frös på i olika omgångar. Till slut packade vi upp det ena paketet och bar in täljstensbeklädnaden i huset - delarna låg då på vardagsrumsgolvet. När jag alltså ringde för andra gången visade det sig att allt var färdigt - det saknades bara en blankett eftersom det tydligen var två olika ärenden: ansökan om bygglov för skorstenen, bygganmälan för själva eldstaden. Att det krävdes två olika blanketter för dessa sammanlänkade projekt hade jag inte förstått. Till slut fick vi alltså våra papper.
det jag inte förstår är varför det är så svårt att hålla ett ärende i rörelse, att tala om för den som ansöker om något ifall det saknas något. Varför behöver man ringa flera gånger för att ärendet inte ska fastna i maskineriet? Känslan som uppstår är att man är utlämnad åt tjänstemännens nåd och välvilja om man vill få något gjort - medans de i själva verket bara följer lagar och regler som innebär att man faktiskt har rätt till att få beviljat vad man nu ska få beviljat efter dessa regler. Varje fördröjning förstärker känslan av att det är de som har makten inte att de är till för att serva kommuninvånarna (som i slutändan betalar deras löner). det gör inte så mycket i vårt fall men handlar det om försörjningsstöd t ex är det mycket känsligare.

Magsjuka och princesstårta

Magsjukan kanske kan vara en förklaring till bloggtystnaden. Minstingen drabbades hittills värst. Hon kräktes och var väldigt slö. Jag gjorde som vanligt: jag blir inte så sjuk men det håller i sig längre. Jag höll mig någorlunda på benen. Gick t o m på julmarknad och samlade idéer. Och på kvällen gjorde jag en "princesstårta" till minstingen som fyller 5 idag. Jag kom nämligen på att hon inte var ute efter en princesstårta egentligen utan efter en kaka med princessa. Det blev en slags tigerkaka med färgad mandelmassa i dekorationerna och glasyr i något som ska vara orange. Jag tycker den blev fin. Och jag tyckte dessutom att jag var väldigt uppoffringsfull som gjorde denna kaka medans jag hade kramper i magen. Sen kan man ha livsmedelhygieniska invändningar på att jag gjorde den, men eftersom det stannar i familjen så gör inte det så mycket. 

Äldsta dottern vågar sig inte hem, hon har en jättetenta på fredag och är livrädd för att drabbas, så henne har jag inte sett till i princip sen över en vecka. 

I morgon kommer mer i bloggen. En del saker vill jag inte visa ikväll för någon gång under natten kommer St Nikolaus och förser barnens skor med små presenter, något av det som finns i skorna då kan jag visa upp sen eftersom jag och Nikolaus hjälps åt i detta .... . Tyska traditioner .... .

God natt, hoppas jag känner mig frisk imorgon, ska i alla fall stanna hemma från jobbet och sova en del under dagen.

Jag blir så glad

åt alla som tittar i bloggen. Det är ju inte så supermånga, men jag blir glad ändå, och det tittar folk från olika länder.

Ikväll orkar jag inte skriva något vettigt utöver bilderna, men för att ni som tittar inte blir besvikna när ni tittar, kommer lite bilder, tankarna kommer sen i efterhand, imorgon, hoppas jag. Så det här inlägget kommer att redigeras. 

Först ut haklappar, jag har försökt mig på detta också, och de blev ändå ganska fina. Baksidan i frottée och på framsidan har jag övat mig lite i olika applikationer. Allt är självpåhittat, förutom blomman som är utklippt från en tygrest. 

Ska se vem som ska få dem, här hemma behövs de inte längre. 

Ein paar Lätzchen als Restverwertung. Und zum Üben von Applikationen.

Sen den här stjärnan som jag faktiskt blev väldigt glad åt. Min församling äger en julkalender som en gång fanns med guiness record bok för att vara världens största. Varje år gör olika människor och en del barngrupper luckor åt denna kalender. De är som små tittskåp som öppnas efterhand. Till denna kalender ska jag göra en lucka som jag tänkte fylla med symboler ur julevangeliet, gjorda på olika vis. Det här är Bethlehems stjärna, gjord av en diskad pajform till en färdigpaj som jag klippte till stjärna och sedan tryckte i ett mönster. Och jag tycker att det blev supersnyggt!!!

Ein Stern aus einer Pajform in Aluminium. Ich habe ihn mit einer
Schere zurechtgeschnitten und dann mit einer Art Aale auf einer dicken
Schicht Zeitungspapier verziert.
Sehr stolz bin ich, das wird der Stern von Bethlehem in meiner
Adventskalenderluke. 

God natt alla!!!

Gårdagens Tanke
Tänk om vi kunde önska och längta som barnen. På deras önskelistor kan allt stå huller om buller. Stort och smått, sånt som går att köpa och fred på jorden. På något sätt har vi tappat den förmågan. Vi vågar inte önska oss sånt som vi bedömer som inte realistiskt. På något sätt gör det ont att önska sånt som jag vet att jag inte får. Då låter jag hellre bli att önska, för jag tar liksom ut besvikelsen i förskott. Jag låter också bli att önska sånt som jag inte har adress till, som jag inte vet vem jag ska önska mig av.
Allt detta gör att jag aldrig sätter ord på mina största önskningar. Det tänkte jag på i kyrkan igår. detta ohejdade hopp som folket kastade på denna man på sin åsna. Kanske kan jag öva mig i att önska lite större, om jag vågar. Fast det vet jag inte om jag gör, åtminstone inte när det gäller det aktuella klimatmötet.  ....

Metamorfix - Filosofi

Denna text skrev jag till skapardagen igår, sen glömde jag att ta med den, så nu får den komma till sin rätt i detta sammanhang:

Ett plagg, använt och slitet. Någon har valt det en gång, men nu, ..

Nu är det bortsorterad, utförsäkrad, pensionerat – det fyller inte längre sin funktion.

Färgerna stämmer inte med modet. Det har tappat formen eller har blivit för litet.

Men någon gång har något lagt ner arbete, kanske omsorg, kanske kärlek i det. Någon har planterat bomullen, någon har skördat den, någon har färgat och någon har sytt, någon har vikt och någon har betalat. Någon har burit det och levt en del av sitt liv i det.

Vad finns kvar? Ett vackert mönster, röda knappar, fint material, en dragkedja, en krage eller en knappslå.

Jag tittar länge på strandgodset som har hamnat i mina händer. Föreställer mig former och färger, drömmer om möjligheter, vad kan det bli av detta?

I någon ände börjar jag. Klipper isär, återanvänder knäppningar eller dragkedjor, kortar och skarvar, piggar upp med kantband eller mudd i annan färg, applicerar eller broderar.

Något nytt växer fram, bit för bit, under min hand. Jag kommer på nya idéer, gör fel, behöver tänka om, men ibland så kommer det ut något som jag blir så glad åt, för det gamla och slitna, det skeva och använda, det bortsorterade och oälskade har fått nytt liv och en ny skönhet.                                               
Se, jag gör allting nytt

*****************************************************

Ett liv, mitt liv, inte perfekt någonstans. Lite kantstött redan efter alla dessa år. En del illusioner har försvunnit, en del mål visade sig onåbara, gränserna har blivit tydligare och ett och annat ärr smärtar.

Men någon gång har någon lagt ner arbete och kärlek. Gud gav mig livet, skapade mig till sin avbild. Mina föräldrar och andra runtomkring älskade mig och gav mig det jag behövde.

Vad finns? Någon gåva, en hel del förmågor, kanske någon skönhet någonstans, kärlek att älska med, skratt att skratta och tårar att gråta. Timmar och dagar att göra något av, något nytt.

Jag ser på mitt liv och inser begränsningarna men precis som med plagget på mitt sybord försöker jag hitta det som kan bli grunden för något nytt, för mera liv.

Så tror jag vi ofta står inför spillrorna efter våra drömmar och våra förväntningar. Allt är inte perfekt, livet har sina skavanker. Men med hjälp av lite fantasi, kanske också med hjälp av varandra kan vi göra något nytt, något vackert av det. Och glädjas åt det. 

 Lite sytt också, dock snarare tråkiga saker. Köpte för ett tag sedan ofärgat ribbat bomullstrikå - och det var ganska mycket. Nu har jag gjort ett linne och leggins till mig och ett linne till Mini - det visar jag någon gång när det är tvättat. ska bli fler linnen. Vet ännu inte om det håller formen, men det är värt att testa, det känns i alla fall skönt på kroppen. Mönstret till linnet har jag ritat av av något befintligt och förlängt ordentligt. Legginsen efter mönster ur Ottobre.

Leggins und Unterhemd für mich,
aus ungebleichtem, geripptem Baumwolltrikot.
Mal sehen, ob es die Form hält.
Bisher ist es jedenfalls angenehm auf der Haut.
Leggins-Schnitt aus Ottobre,
Unterhemd-Schnitt abgenommen von einem
gekauften und verlängert. 

Se, jag gör allting nytt

Ett bibelcitat, men rätt användbar. Vi har det som rubrik över en sylördag där vi ska göra nytt av gammalt. Väldigt spännande att se hur många som vill komma. Och lite nervöst, det vore ju bra om vi kunde åstadkomma lite också. Och vem vet, det hela kanske får en fortsättning, om vi inte gör bort oss alldeles. Imorgon ska jag i alla fall provsy ett antal symaskiner som församlingen äger för att se om de fungerar och hur. Skulle vara lite pinsamt om jag inte ens visste hur de träs. 

Men här alltså mina projekt: Jag köpte på tradera för längesedan en påse med trikårester. Och jag blev lite besviken, faktiskt, för en hel del bitar kunde jag slänga direkt, de var fullständigt oanvändbara. Det var inte renklippt för fem öre. Sedan dess har resterna stått här och det har inte varit lätt att hitta projekt där de kan komma till användning. Men ett par trosor med hästar fick jag till nyligen. Mönster Ottobre 4/04, storlek 110. Av alla alternativ för bensluten tycker jag det här är bäst, kantband av samma tyg. 

Eine Unterhose für die Kleine aus Trikotresten, die ich ersteigert habe.

På en loppis i Hälsingland hittade jag detta stadiga bomullstyg. Ganska mycket av det t o m. Och nu har jag tänkt att jag successivt ska ersätta alla våra tygkassar, de är nämligen såååå fula, de flesta har flyttat hit med oss för 15 år sedan och ser ut efter det. De första tre kassarna är klara, och jag tycker de blev så fina. 

Neue Einkaufstaschen, die alten sind grösstenteils noch aus Deutschland,
also mindestens 15 Jahre alt. Für jede neue, die ich nähe, schmeisse
ich eine alte weg. Gutes Gefühl.

 Den som har följt min blogg lite grand minns en tröja som jag har ärvt halvfärdigt och som jag funderade på om jag skulle orka sticka klart. Jag försökte men det blev så många fel och det hela känns så krångligt i mönstret att jag gav upp. Nu går det dock inte att ta upp tröjan igen hursomhelst eftersom det är bara korta trådar. Till slut kom jag på att jag vill sticka en tröja i dominostickning istället. Så jag började och efterhand jag tar upp det som är stickad så stickar jag dessa små rutor. Eventuellt kommer jag att använda ärmarna som de är eftersom de redan är färdigstickade, men jag vet inte än. Jag älskar i alla fall dominostickning eftersom det är så lätt att sticka bara en ruta. Och det är aldrig fler än 25 maskor på nålen. Man arbetar sig fram ruta för ruta, behöver inte kolla i någon beskrivning och slipper ändlösa rader. Dessutom i princip bara räta maskor. Kul känns det och snyggt blir det tycker jag.

Ich weiss nicht, ob ihr euch an den geerbten, halbfertigen Pullover erinnert,
den mit dem unmöglichen Muster. Ich habe jedenfalls versucht, nach Muster
weiterzustricken, aber ich habe einfach keine Lust auf dieses Muster.
Stattdessen trenne ich ihn nun auf und die entstehenden kurzen Garnenden
verstricke ich in Dominotechnik zu einem neuen Pullover.
Das macht grossen Spass und ich finde es sieht gut aus.
Und kein Muster wird gebraucht. 

Jag har haft helt sanslöst hektiska dagar och därför ingen ork att skriva dagens tankar. Jag kanske lägger till några efterhand.
Ha en bra kväll ...

Småprojekt

Har varit ganska produktiv, men det blev bara småprojekt. Ville testa blommor klippta av äggkartong och målade. 

Blumen aus Eierkartons, einfach mal zum ausprobieren 

Efter alla fina haklappar jag sett, provade jag själv nu. Bilen blev bra, men jag funderar hela tiden på hur man skulle kunna få bilder på miljövänliga färdmedel på barnkläder. Dagens tåg är inte lika roliga i siluetten som de gamla ångloken. En cykel har väldigt många smala linjer. Jag tror jag kommer att försöka med en buss som första projekt. Lite längre fram blir det kanske ett tåg också - i och med att min man jobbar i den branschen, då har jag ju tillgång till bilder på både alla möjliga tåg. Skam den som ger sig, jag kommer nog att hitta på något!!!

Lätzchen aus altem Bettbezug, Rückseite aus einem alten Kinderpullover
aus Frottee

Och så ett återanvändningsprojekt: Vantar av en maläten kofta. Jag tycker de blev riktigt fina, gjorde liknande med en del förändringar åt minstingen och har ett par till på gång, den gången med foder. Såååå kul med återanvändning. Det kryllar av idéer i mitt huvud. ...

Handschuhe als Recyclingprojekt. Aus einer Norwegerstrickjacke
mit Mottenlöchern.
Richtig gut gelungen finde ich.
Kleine dazu habe ich auch genäht,
weil der Mausbär auch solche haben wollte. 

Ingen ork till tankar idag - heute keine Denkelei, zu müde.

Den här är jag stolt över

Jag har länge velat sy en anorak. Själv älskar jag dessa jackor, jag tycker man känner sig fri i dem. Sen ägde jag en jacka, som jag i och för sig tyckte mycket om men som kändes inte riktigt tidsenlig i passformen. Jag kunde dock inte göra mig av med den, för jag kommer så väl ihåg hur det var när jag fick den. Den var beställt på postorder hos ett företag som säljer ekologiska varor och kläder i naturmaterial. Jag väntade och längtade efter paketet, det var för sådär 18 år sedan. Sonen var nyfödd och när paketet äntligen kom låg jag på en madrass med feber och mjölkstockning. Jag kommer så väl ihåg hur jag kravlade upp mig för att prova jackan - och hur glad jag blev åt den. Så jag kunde omöjligt bara lämna bort den. Istället tog jag isär den, plockade bort fodret och sydde en anorak enligt Ottobre 4/04. Som foder använde jag en fleecefilt som jag köpte på loppis för just detta ändamål. Luvan passade, konstigt nog, så där bytte jag bara ut fodret. Sen satte jag muddar i ärmarna. När jag skulle passa in blixtlåset klippte jag lite för långt, därav triangeln, men jag tycker den blev en fin detalj. 

Ein Anorak för die kleine Tochter,
aus einer alten Jacke und einer Fleecedecke
vom Flohmarkt. Ich bin richtig stolz auf dieses Werk. 

Schnittmuster Ottobre 4/04, Grösse 110

Och sen draken. Jag är ständigt på jakt efter motiv till applikationer som känns lite mer tuffa eller könsneutrala eller lite annorlunda. Här tänkte jag mig en drake, men inte en serietidningsvariant och inte heller något läskigt, så jag ritade själv och är nöjd med resultatet. Sammantaget tillhör den här anoraken mina mest lyckade projekt, tycker jag själv.

Den Drachen hab ich auch selbst gezeichnet.
Er wurde am Ende genau, wie ich mir das gedacht hatte:
Freundlich, nicht karikiert aber auch nicht verniedlicht.

Dichtestress

Detta tyska ord syftar till den stress som t ex djur upplever när de blir tvingade att leva för nära varandra. Jag har läst att duvor, fredens fåglar, börjar bli ytterst aggressiva mot varandra om de hålls för nära varandra. Jag liter under denna slags stress efter att ha varit hemma med minstingen i flera dagar. Hon vägrar att vara på en annan våning, ibland t o m att vara i ett annat rum än jag. Dessutom är hon inbegripen konstant kommunikation med mig och jag ska hela tiden låtsas att vara hennes mamma, hennes kompis, hennes mormor, olika slags djurmammor ... . Det ska bli sååååå skönt att lämna henne på förskolan imorgon - förbjudna tankar om ett högt älskat barn. 

Nåja, detta var ett av hennes projekt i förmiddags. En nyinköpt madrass som är omgjort till en dagiskompis, med armar, ögon och mun. Man tager vad man haver...

Ein Kindergartenfreund aus einer neugekauften Matratze. 

Jag och här ett av mina två avslutade projekt för dagen: en kofta som jag har jobbat på i flera månader. Stickat på tvären med förkortade rader efter ett mönster ur allt om handarbete. Omräknad med faktor 0,8 för garnets skull som jag köpte på Lidl!! Jag är väldigt stolt över min matematiska prestation som gjorde att jag kunde räkna fram en faktor som jag multiplicerade alla maskantal med för att få fram det antal maskor som gällde för mitt garn.
Modellen på koftan är, tror jag, en traditionell modell för bebiskoftor. Det är en slags omvänd raglan. Jag gillar det, ska fundera på om jag kan använda det fler gånger. Och dottern tog inte av sig koftan efter första och enda provningen, så den är väl godkänd.

Strickjacke aus Baumwolle, quer gestrickt mit verkürzten Reihen,
daher die Passform. Umgekehrter Raglan, sozusagen. 

Inga mer eller mindre kloka tankar, jag ska gå och lägga mig nu. Sov sött alla!!

Laptopväska

Nu blev min andra dataväska färdig. Helt efter eget huvud, och av den anledningen inte perfekt, men jag hoppas att den funkar ett tag i alla fall. Yttertyget är ett ylletyg som jag auktionerade till mig på tradera. Innertyget är från Stoff och Stil. Band och spänne köpte jag nytt, knapparna är räddade från en gammal Duffel och fästa med skinnspill som blev över vid en rensning på jobbet. Stadgad med Vildona och vadderat tunt med någon typ av tunn men stabil vadd. 

Eine Laptoptasche für den Sohn. Ziemlich fimmelig zu nähen,
aber am Ende doch besser gelungen als ich zwischendurch zu hoffen wagte.
Ist auch immer etwas aufregend für einen 18jährigen zu nähen,
weil man nicht weiss, ob das Ganze dann zu seinem Image passt,
så dass er wagt, es in der Öffentlichkeit zu tragen. 

Der Schnitt: Mein eigener. Aussenstoff: ersteigert, Wolle, Futter: Bestellt bei
Stoff und Stil. Gurt und Schnallen: neu gekauft. Knöpfe: von einem aus-
rangierten Duffelcoat. 

Vad finns det mer att säga? Pilligt och knepigt, särskilt att få till en mellanvägg inuti var svårt. Lite innerfickor blev det, till laddaren, två pennhållare, ett blixtlåsfack för busskort och liknande.

Nicht gut zu sehen, aber da drin sind einige Innenfächer. 

Sen är det ju fascinerande hur ett sådant här projekt växer till. I början var jag så tveksam!! Trodde inte att det skulle bli snyggt. Trodde att det skulle se fullständigt dilettantiskt ut. Trodde inte på projektet ö h t. Men sen finns det en punkt där man anar att det hela ändå kommer att bli något, om än inte perfekt. Och att det ändå har vissa likheter med det man har tänkt sig från början. Då blir det väldigt tillfredsställande. Just känslan att kunna föra ett projekt från en inre bild, som inte ens går att rita upp för att den är så suddig, till en färdig grej, som har växt fram efterhand allteftersom bilden i huvudet blir tydligare och tydligare.

Dagens tanke: 
Blev arg på våran statsminister förra veckan: Det var ett inslag på Aktuellt där det diskuterades en undersökning enligt vilken en icke så liten andel av människor längtade efter en hemmafru-tillvaro. Han kommenterade detta med att säga - typ: de har en idealiserad bild av detta, har tittat för mycket på hollywoodfruarna och tror att det handlar om någon slags lyxtillvaro. Jag tycker det är oförskämt att raljera över människors längtan på det sättet. Istället borde han fundera över vad i människornas vardag gör att man längtar efter något annat. Jag är alldeles övertygad om att det inte handlar om längtan efter någon lyxtillvaro utan om en upplevelse av att inte räcka till, att ha för lite tid för det som behöver göras hemma och för att vara med sin familj, i synnerhet med barnen. Det är ett faktum att vi är många som upplever att den tid som blir kvar efter en hel arbetsdag är för lite för att både hinna och orka med det som skulle behöver göras. Och detta bör tas på allvar!! Framförallt om man tänker in andra signaler, som att ungdomar har för lite vuxenkontakter etc. . Jag förstår om det samhällsekonomiskt är ett problem när vuxna, arbetsföra människor inte finns med i arbetslivet - men det ger inte en statsminister rätt att raljera över deras bevekelsegrunder. ...

Denkelei des Tages
Unser Staatsminister hat sich (mal wieder) meinen Zorn zugezogen. Es wurde über den neuen Hausfrauentrend berichtet. Einer aktuellen Untersuchung nach gibt es eine ganze Menge Menschen/Frauen, die sich danach sehnen, mit ihren Kinder zuhause zu bleiben. Er hat sich darüber mokiert und meinte, die würden sich nach einem Luxusleben sehnen, wo sie sich selbst verwirklichen könnten. Sie hätten keine Ahnung, wie das in Wirklichkeit wäre. Ich finde es unverschämt, über die Beweggründe in dieser Weise herzuziehen. Statt dessen sollte er darüber nachdenken, was in Wirklichkeit dahintersteckt. Viele erleben, dass die Zeit und die Kraft einfach nicht reicht und dass man von seinen Kindern mehr haben möchte als die kurze Zeit zwischen Abholen und Schlafengehen, wo alle müde sind und auch noch soviel anderes passieren muss. Gleichzeitig kommen alarmierende Berichte darüber, dass Kinder und Jugendliche zu wenig Kontakt mit Erwachsenen und ihren Eltern haben. Vielleicht sollte Herr Reinfeldt mal über diese Zusammenhänge nachdenken.
Ich verstehe seine Volkswirtschaftlichen Argumente, aber in dieser Weise sich lustig zu machen über den Versuch der Menschen, ihr Leben nachhaltig zu organisieren, finde ich nicht ok.

Ett till förkläde ...

Jag gillar ju denna modell av förkläde. Det förra blev lite för brett, men sen hittade jag ett annat mönster i Ottobre 4/04 - ett väldigt bra häfte för övrigt. 

Förklädet är storlek 110. Jag klippte till bakstyckena på skrådden precis som fickorna. På axlarna sitter kamknappar. Tyget är från början en rund bordsduk som jag hittade på myrorna. 

Påbörjade ett till projekt när vi var uppe i Hälsingland under helgen. Nåja, först borde jag kanske avsluta väskan??

Noch eine Pippischürze. Ich mag das Modell. Diesmal nach Ottobre.
Grösse 110. Stoff: ein rundes Tischtuch vom Flohmarkt der
Heilsarmee. 

Die Rückseite - baksidan

Dagens tanke
Jag gillar win-win-fenomen. Alltså: någon blir av med någonting, ger bort det till någon välgörenhetsloppis. Där köper jag det, t ex, pengarna går till något bra och jag får nytt material att göra något av. En vacker dag jag kanske vågar sälja något jag har gjort. Eller så ger jag bort det så att det säljs en gång till till förmån för Röda korset eller Erikshjälpen eller vad det nu kan vara. Jag blir så oerhört nöjd när jag lyckas med ett sådant projekt.

Får jag presentera ...

Sköldpaddan Henrietta. Tänkt som nåldyna, vilket kan kännas lite makabert. Men jag tänker att sköldpaddor inte har känsel i sitt skal, så det kanske inte gör henne så mycket. Ett trevligt sällskap på sybordet är hon i alla fall. 

Det är helt sanslöst hur mycket fyllning som får plats i en sån liten sköldpadda. 

Schildkröte als Nadelkissen. Makaber?
Sie sieht aber dabei ganz zufrieden aus. 

Und ich brauchte dringend ein neues Nadelkissen.

Der Nadeln wegen stand die Tochter auf dem Standpunkt
es handele sich um einen Igel.
Woraufhin ich darüber nachdenke, ob man mithilfe desselben
Schnittes auch einen Igel produzieren könnte. 

Jag blev i alla fall glad av att sy henne.
I övrigt jobbar jag på en väska åt sonen. Mönster från grunden och ska kunna härbärgera en dator samt tillbehör och en eller annan bok.
Väskor är knepiga. Man kommer inte åt och det är tjockt och hårt och otymplig. Eftersom det handlar om min andra laptopväska har jag nu beställt ett simplicity-mönster så att jag har en förlaga för väskor framöver.

Dagens tanke
skulle kunna handla om hur det är med förlagor och mönster och den egna kreativiteten. Förr trodde jag att jag alltid var tvungen att hitta på själv. Vilket satte höga krav på mig och resultaten blev sådär. Nu har jag märkt att jag lär mig så mycket av att sy efter mönster - och att det nästan aldrig blir exakt som i mönstret. För min kreativitet fungerar bäst om det finns något att utgå ifrån. Tyvärr är jag dock fortfarande för lydig och för rädd för att göra fel och förstöra tyg - jag borde våga i mycket högre utsträckning att klippa och sy rakt ur hjärtat. När jag improviserar blir det oftast bra. ...

Osytt men ändå - lite smått och gott

Det här har jag tänkt på länge: en hylla som inte kräver att man borrar i kaklet (och genom fuktspärren) till alla shampoflaskor: Det var en gång ett litet, hopfällbart bord - som någon släkting satte sig på, varpå bordet gav upp och la sig platt. Men jag kan ju inte slänga saker, så jag tog isär bordet och sparade det som såg användbart ut, bland annat två halva bordsskivor. Hälften av den ena halvan blev nu hylla. Den hänger över huvudhöjd men nåbart i vår duschhörna - återstår att se hur den beter sig i badrumsklimatet. Men en väldigt sympatisk och flexibel konstruktion, går när som helst att ändra höjden och rätta till om den hänger snett. 

Ein Regal für die Dusche.
An der Decke aufgehängt, da braucht man
nicht in die Kacheln zu bohren. 

Igår var det höstfest i församlingen. Då fick jag tag i denna linnebordsduk med lite fläckar på. Vår anslagstavla behövde nytt tyg, sedan köket blev renoverat. Och nu är den fin igen. Och kan användas. Mönstret i tyget syns bättre på nedre bilden. Jättevackert är mönstret och jag känner att jag ändå har räddat det, förmodligen hade ingen använt det som bordsduk med sina fläckar. Och en anslagstavla i vårt hushåll är ju aldrig tom, då täcks ju fläcken. 

Huvudet har redan satt igång för att återanvända det som jag klippte bort av bordsduken. 

Die Pinnwand mit einem neuen Stoff bezogen.
Ein wunderschön gewebtes Leinentischtuch mit Flecken
auf einem Basar erstanden. 

Dagens tanke
Arbetstid, familjetid, fritid, livstid ... Hur ska jag tänka. Ett sätt är att plocka isär och schemalägga, noggrant skilja mellan arbetstid och fritid, egentid och familjetid. Men jag trivs inte riktigt med det. Jag vill leva ett liv och inte flera. Vill känna att jag integrerar mina olika världar med varandra. Fritid är ju egentligen lyx. Egentligen är våra dagar till för att leva med allt vad det innebär. Att se till att vi och våra barn har mat och tak över huvudet och inte behöver frysa. Fritiden är ju en ganska ny företeelse. Samtidigt är arbetslivet så komprimerad numera att fritiden behövs för att återhämta sig från en arbetsdag som kräver väldigt mycket av tempo, koncentration och informationsbearbetning. Sen kan man också tänka att vi alla har olika gåvor och begåvningar. Allt kommer inte till sin rätt i våra yrken, och i vår fritid gör vi ju ofta också nytta, på det ena eller andra sättet. Jag behöver arbeta med händerna och hoppas att jag också har förmåga, kanske begåvning??? i alla fall kreativitet. Det vill jag inte slösa bort, och mitt jobb för så mycket huvudarbete med sig att jag behöver balansera med något praktiskt.

Men helst av allt önskar jag mig ett liv där jag kan varva fritt och leva tillsammans med min familj utan att behöva separera tiderna från varandra och oss från varandra.  ...

Lite lösa funderingar

Mitt första beställningsarbete

 Den här overallen är den första beställningen som jag har sytt. Det är en vuxenoverall, eller sparkdräkt, eller onepiece - säkert väldigt mysigt om än för stor för mig. Jag fick ett favoritplagg till låns, la min byggplast på, ritade av, justerade lite, ändrade lite och sydde. Jag tror att det blev bra, men ännu är beställningen inte levererat.

Ein Strampelanzug für Grosse, meine
erste Auftragsarbeit. Ohne Schnitt, nur
mit einer Vorlage genäht. 

Såhär blev halsringningen.

För länge sedan sydde jag ett förkläde till dottern med korsande band på ryggen. Den är för liten nu, och jag hittade ett bättre mönster i en gammal handarbetstidning. Vi har precis läst Pippi och dottern kom på ett nytt namn åt sig: Pippitofsa. Och eftersom dylika förkläden här i familjen kallas för Pippi-förkläden, så kände jag att det ska stå att detta minsann är en Pippitofsa. Jag är väldigt nöjd med resultatet och ska sy fler såna, dock ej för Pippitofsor utan till andra barn. 

Eine Pippi-Schürze
mit einem neu erfundenen Namen.
Ich finde sie richtig gelungen
 und werde garantiert noch mehr solche nähen. 

Äntligen har jag jobbat klart för den här helgen. Imorgon är jag ledig och då ska det sys minsann!!!

Godnatt allihopa