lördag 29 januari 2011

Ugglor och sånt




Jag är riktigt nöjd. Visst blev de fina? Och nu börjar jag få kläm på detta med kantning med muddväv. Själva mönstret älskar jag. Och de blir så fina på min lilla som har så mycket bebismage. Kan bara inte bestämma mig om den med ugglor på ska användas som pyjamasöverdel eller som tröja. På något sätt har jag en känsla av att den överlever längre om den får vara pyjamas. Men å andra sidan är det lite synd att gömma den undan hemma.

Har för övrigt kommit på en riktigt bra grej. På någon blogg läste jag att man kan använda byggplast som mönsterpapper. Nu har vi köpt nya fåtöljer som var inplastade i byggplast som jag tog till vara. O vad skönt. Man ser linjerna, de hela har inga veck och lite tyngd så att vecken i mönstret pressas ner. Det ligger still och kan, om man vill förändra, tejpas ihop med maskeringstejp. Dessutom funderar jag på om man kan slå hål i själva mönstret för att spara det istället för att stoppa det i en plastficka. nu blir jag lite frustrerad att jag bara sparade plasten från en av de två fåtöljerna.

Mycket tillfredsställande!!!

Dagens fundering
Snart fyller jag år - och jag ska få en Coverpro (täcksömnsmaskin). Köpte den på blocket, den är bara ett halvår gammal och bandkantaren medföljer. Det hela kändes lite läskigt - eller känns fortfarande eftersom jag inte har maskinen i min hand ännu. Överallt läser man: Lita inte på folk utan köp med någon betalningstjänst som behåller pengarna inne tills man har varan i sin hand. Det är bara det att de tar rätt mycket betalt för dessa tjänster. Alltså bestämde jag mig för att lita på säljaren. Jag vet inte riktigt om jag är naiv eller kanske tillitsfull - det är väl ungefär samma sak. Men jag är glad att jag ändå gjorde det. Det kanske är värt 6350 kronor att våga lita på en annan människa. På något sätt känns det som om det kan göra världen lite bättre. Jag känner att då och då måste jag vara naiv för att inte förlora min tilltro till människorna. Och den är kanske mer värt än dessa pengar som jag sätter på spel.
Vad skulle hända ifall jag blev lurad? Skulle jag förlora min tilltro? Jag hoppas inte det. För jag vet ju att jag kan bli lurad. Och jag vet att det finns människor som lurar. Men det är inte alla.!!!
Oj vad jag ser fram emot att får maskinen hem!!!! (Trots att jag inte vet om det är omåttlig att vilja ha en sån!!)

tisdag 25 januari 2011

Lekdräkt


Den här är alltså till lillkusinen, och jag älskar tyget och tycker att mudd i pink är alldeles perfekt till. Känns nästan lite proffsigt det här plagget. Jag undrar bara om bebisar verkligen har så korta armar och ben - men Ottobres mönster må vara stora, jag tror inte att de är helt oproportionerade. Och barnet i fråga är inte extra smal ... så tids nog så kommer den att passa.
Jag hade velat ha en sån till minstingen, men när hon var i den åldern fixade jag ännu inte att sy sånt - känns skönt att upptäcka att man lärt sig något under de senaste åren.

Nu måste jag bara fundera på om jag ska önska mig en Coverlock i födelsedagspresent ... jag vet faktiskt inte, ibland känner jag mig lite prylgalen när det gäller sömnad, och prylgalen vill jag verkligen inte vara.

Storleken är 74 och mönstret ur Ottobre 1/2011.

söndag 23 januari 2011

Saxen klipper ...



Jag gjorde något läskigt idag. Den här tröjan stickade jag för ett litet tag sedan. Ren ull. Reaktionen kom prompt: Den sticks. Jag försökte med övertalning och lätt emotionell press (jag skäms), typ: Den här tröjan har ju mamma stickad åt dig... . Men nej. Jag frågade: var sticks den? och dottern pekade på halsen. Efter mycket funderande kom jag fram till att jag skulle ta bort halsmudden och kanta halskanten med något som absolut inte sticks. Problemet var bara att den här typen av tröjor stickas uppifrån. Alltså klippa, i grovstickad. ... Redan igår kväll förberedde jag mig mentalt genom att sy en söm med maskinen vid muddkanten. Idag fick jag sen klippa. Aj, det gjorde ont!! Sen försökte jag sätta fast remsan med overlocken - det funkade dåligt och maskorna höll på att fly åt alla håll och kanter. Snabbt en trestegszickzacksömn och sedan en till inifrån för att fästa remsan. Räddad!! Hoppas bara att operationen får önskad effekt.


Och så saxen en gång till: Till stora dottern hade vi en jättefin jacka. Bomullstyg och yllefoder. Ytterjackan var alldeles för sliten när jag plockade fram den till minstingen, men jag kunde inte förmå mig att slänga yllefodret som gick att knäppa loss. Och så behövs det något att ha under overallen som inte krånglar för mycket och som är lätt att ta av och på. Ärmarna rök, axeln sneddades lite mer och ärmkanterna försågs med snedslå. Kapparna som från början höll fast fodret i jackan fick jag klippa loss och förflytta, sen virkade jag öglor till knapparna och sydde fast dem. Västen provåkte idag, verkar vara godkänt. Få se, kanske jag ska virka en blomma för att göra den lite roligare.

Virkade öglor till knapparna
Kantbandet var det som funkade bäst
 med det gröna som redan fanns på västen.
Och det gör det hela lite mer färglatt. 
Och i mitt huvud arbetar redan frågan: Vad gör jag av fodrets armar? Yllefodrade vantar till nästa vinter kanske? ...

I övrigt har jag alldeles för mycket idéer ... Jag måste hitta ett sätt att rita upp dem och skriva upp vad jag planerar som funkar och som gör att jag inte behöver ha allt i huvudet jämt ...

lördag 22 januari 2011

Det var ett tag sedan ...


Äntligen ett nytt projekt att visa upp. Och såhär brukar det gå till när jag syr. Jag har länge velat använda mig av det mönstrade tyget på bilden. I senaste Ottobre woman hittade jag så ett tunikamönster som jag gillade. Det tog lite tid men sen under jullovet plockade jag äntligen fram tyget för att upptäcka att det inte räckte på långa vägar. Alltså improvisation, som vanligt. Jag letade i mina lådor och hittade det bruna tyget som passade bra till i färgen. var dock lite fastare än det sladdriga mönstrade. Men jag bestämde mig för att testa. Jag sydde alltså och provade plagget, alltså överdelen och den bruna fålldelen, för att upptäcka att det hela blev ganska osmickrande för min 3barnsmage och dessutom såg ut som två helt olika plagg. Jag blev lite ledsen, funderade sedan vidare. Lite rester hade jag ju och så var jag tvungen att hitta på något för att få de två tygerna att prata med varandra. Klippte alltså ut rundlar och applicerade dem för hand och sen kom jag på att sladdrigheten i det mönstrade tyget skulle lämpa sig väldigt bra för en volang. Och såhär blev det! Räddningsaktionen funkade och uppmärksamheten dras lite från själva formen på magen till mönstret, så jag kanske inte fullt så ofta får frågan om jag är gravid. ...

Dagens fundering
Jag läste i tidningen att det behövs mer resurser för tillsyn av privata förskolor. Och då undrar jag: det sägs alltid att saker och ting blir billigare när de drivs i privat regi. Men jag undrar om någon har räknat in alla pengar som går åt för att kolla upp dessa verksamheter så att inte ett äldreboende eller en förskola  bara blir en guldgruva för ägarna där de kan plocka ut skattepengar? Hur dyrt blir den nödvändiga tillsynen? Och hur dyrt blir det om man räknar in det mänskliga lidande som orsakas innan den oanmälda inspektionen får syn på missförhållanden.
Problemet, som jag ser det, ligger i att vårt samhälle mer och mer byggs på premissen att vi är egoister. Företagen som driver äldreboendet är vinstdrivande och ska vara det och de agerar så, dvs de gör jobbet så billigt som möjligt för att får ut en vinst. Då är det klart att man drar ner på kostnaderna och inte gör mer än nödvändigt.
Regeringarna betraktar i allt högre utsträckning som sin uppgift att belöna och bestraffa ekonomisk istället för att leda en debatt där man betraktar oss som människor som vill göra rätt. A-kassa sänks och folk utförsäkras eftersom man tydligen utgår ifrån att vi smiter undan allt arbete om vi bara kan. Signalen är: människan vill inte jobba. Vi drivs hit och dit genom skattelättnader och straffavgifter och förväntas spela med i spelet: Ju mindre skatt jag kan betala desto bättre. Det räknas med att det som ger utslag i plånboken är det vi väljer. Och hela konkurrensen i vårt ekonomiska system fungerar inte om vi inte väljer de billigaste alternativen.
Höga chefer får alltmer orimliga summor betalt för att man räknar med att de inte känner sig uppskattade och inte tar jobben ifall de inte får dessa miljoner som de omöjligt kan ha någon större glädje av.
Jag tror inte att vi människor är så materialistiska och egoistiska om vi inte görs till det. Men just nu fostras vi in i ett tänkande som säger: rätt handlande är det som ger oss mer pengar i plånboken. Jag tror istället på människan. Jag tror att vi vill göra rätt och vi vill göra gott och jag tror vi behöver andra sätt att uppmärksamma godhet än pengar. Jag tror att vi ska prata mycket mer om stoltheten i att kunna åstadkomma någonting. I glädjen i att ge någonting. I godheten i att välja något fast det kostar mig någonting. Gott och ont måste vi prata om inte dyr och billig.

Denkelei des Tages
Wir leben in einer Gesellschaft, die von der Prämisse ausgeht, dass wir in erster Linie egoistisch handeln.  Wir werden mit Geld belohnt oder bestraft und auf diese Weise getrieben, dieses oder jenes zu tun. Ein Unternehmen, dass ein Altenheim oder einen Kindergarten betreibt funktioniert auf der Prämisse: Das nötigste wird getan und so viel Gewinn wie möglich erwirtschaftet. Kein Wunder, dass es mehr Kontrolle braucht.
Ich glaube, dass wir Menschen eigentlich nicht so egoistisch sind, wenn wir nicht dazu gemacht werden. Ich glaube, dass wir arbeiten wollen, weil es schön ist etwas zu schaffen. Ich glaube, dass wir bereit sind etwas zum Gemeinwohl beizutragen und dass wir sehr wohl auch das wählen können, was etwas teurer ist. Aber im Moment habe ich dass Gefühl, dass wir davon wegerzogen werden sollen.

måndag 17 januari 2011

Vikingamönster - vikingamössa




Stora dottern önskade sig en sådan här mössa. Jag har en likadan i ljust garn. Mönstret härstammar från en bok som heter: Sticka vikingamönster. Det är en kvinna som har omsatt runstenarnas mönsterspråk till stickmönster. Jag vet att slingorna inte syns särskilt tydligt, försökte bearbeta fotot, men det blev inte så bra ändå. Jag skulle behöva fota den i dagsljus men dottern har den på sig om dagarna, så det har inte blivit av. Hursomhelst så fodrade jag nedre delen av mössan med fleece, så att det skulle klia mindre. Jag tror det blev uppskattad.

Garn: någon rest som jag köpte av en kollega, pengarna gick till välgörande ändamål.
Mönster: Sticka vikingamönster
Modell: Vas och en födelsedagsballong som blev över efter minstingens 4årsdag.

Dagens fundering
Inte så värst avancerad efter helgens resa till Göteborg. Barnens kusin döptes och det hela var en studie i kulturmöten. Ett helt gäng ditresta tyskar i olika åldrar: morföräldrarna, en gammal vän till mormor, en gammal kompis till barnets mamma med sambo ... Därtill vänner från Göteborg, en kvinna från Kina, gift med en svensk man, en kvinna från Polen, gift med en indisk man, en tysk kvinna, gift med en svensk man och vi som lever i Sverige sen 14 år tillbaka, därtill dopfamiljen där mamman är tysk och pappan svensk - och så några helsvenskar. Och hur firar man då en fest med alla dessa människor. Det finns så många kulturer, varje familj har sin kultur, varje land har sin. Behöver maten stå på bordet när gästerna kommer? Funkar det med hemlagad mat? Hur gör man med presenterna, packas de upp när alla tittar på eller efterhand de lämnas? Är det fri bordsplacering och hur klär man sig? Och sedan, när kalaset är slut, hjälps alla åt och städar eller ska gästerna få gå och så fixar värdarna resten?
Det som blev påtagligt, också i samtal vid bordet, det var att det är till stor hjälp när man lever med en kulturkrock ändå, det är så mycket lättare att vara flexibel när man upplever dagligdags att saker och ting inte kan tas för givet. Att det finns så många sätt att göra saker på och att faktiskt det viktigaste med en fest är att man är tillsammans och umgås och möts på riktigt.
Jag personligen tycker om fester där alla känner ett ansvar för den gemensamma samvaron. Där alla är med och ser vad som behövs, där alla är nyfikna på varandra. Jag tycker det är lättare att vara där när inte allt är färdigt när man kommer in utan där jag kan känna mig delaktig i helheten. Det var så det blev och jag tycker det blev väldigt bra. Och jag tänker vilken rikedom det är att det finns så många som lever med olika kulturer, alltid kan vi lära oss något av varandra.

Kulturen stossen aufeinander
Wir waren auf einer Taufe dieses Wochenende. Eine Cousine meiner Kinder wurde getauft. Und das ganze war interessant, weil so viele Kulturen aufeinander stiessen. Angereiste deutsche Verwandte, eine alte Freundin der Mutter des Täuflings mit Freund, dazu Freunde aus Göteborg: Eine Chinesin, mit einem Schweden verheiratet. Eine Polin, mit einem Inder verheiratet, eine deutsche mit ihrem schwedischen Mann und wir, die wir seit 14 Jahren in Schweden leben, dazu die Tauffamilie, die Mutter Deutsche, der Vater Schwede. Und einige richtige Schweden. Und wie feiert man nun ein Fest mit all diesen Leuten? Jede FAmilie hat ihre Kultur, jedes Land. Muss das Essen auf dem Tisch stehen, wenn die Gäste kommen. Wie macht man das mit den Geschenken, werden die öffentlich ausgepackt? Sitzen alle wie sie wollen? Und wie zieht man sich an? Und hinterher, helfen alle mit beim Aufräumen oder macht man das, wenn alle Gäste weg sind?
Wir haben darüber gesprochen, wie wertvoll es ist, mit verschiedenen Kulturen zu leben. Man erlebt dann täglich, dass es so viele verschiedene Arten gibt, etwas zu tun. Man setzt nicht soviel voraus. Ich selber mag Feste wo alle Verantwortung für das Zusammensein übernehmen. Und ich fühle mich viel wohler, wenn noch nicht alles fertig ist, wenn ich komme so dass ich etwas tun kann und mich zugehörig und beteiligt fühlen kann. So war dieses Fest und das war schön und ich denke, was für ein Reichtum es ist, dass es so viele gibt, die mit verschiedenen Kulturen leben. Wir können immer voneinander lernen.
Aber es geht nicht darum, alle diese Kulturen zu vereinheitlichen.

En sista kommentar för idag: 
Vi reste med tåget och det gick alldeles utmärkt och vi var fullständig punktliga både på ditvägen och på hemvägen. Rekommenderas!!!

tisdag 11 januari 2011

Att vara trogen mot sina principer ...

Dagens fundering
för en gångs skull först i bloggen. Vårt kök är från 79, det är med andra ord i stort behov av renovering. Och har varit det länge. Vi ville renovera köket redan för typ 10 år sedan, men det kändes som om det hela tiden var för mycket beslut att fatta på en gång. Vi orkade helt enkelt inte att ge oss in i den djungeln. Dessutom lever vi efter principen: man slänger inte ut ett kök som fungerar. Vi vill inte vara med i slit och släng mentaliteten. Men om vårt kök fungerar kan diskuteras. Det är smutsigt och delvis trasigt och ugnen kan numera bara öppnas med hjälp av en tång.
Nåja, vi bläddrade i kökskataloger och letade och hade olika åsikter i familjen. Till slut hittade vi ett kök som vi tyckte om båda två. Och det var riktigt dyrt. Vi tänkte: Vi brukar vara så sparsamma annars, vi kan unna oss ett dyrt kök. Vi tänkte: ett kök är en bra investering och vill vi sälja en gång så blir det bra med ett exklusivt kök. Och vi tänkte att själva inredningen behöver inte vara så dyr.
Tänkte vi och kände: det här är inte riktigt vi. Vi vill inte spela med i leken: "vem har det häftigaste köket". Vi är inte såna som stylar vårt hem. Vi vill ha något som fungerar, som håller länge, som är bra kvalitet, men vi skäms om det kommer fram att vi har lagt så mycket pengar på köksinredningen. Hellre vill vi då lägga pengarna på hantverkare som gör jobbet åt oss. ... Men det var ju så tjusigt, detta dyra kök. ... Så lättpåverkad man är ... .
Det blir nog ett mellanting, inte det billigaste, inte det dyraste. Lite praktiska detaljer, men INGA SJÄLVÖPPNANDE LÅDOR. Det fanns att köpa en elektrisk mekanism som öppnar lådor om man bara trycker lite emot dem. Försäljaren argumenterade mycket förnuftigt för en sån lösning med hygieniska argument: Tänk om du har hållit på med kyckling och vill komma åt sophinken och behöver öppna lådan med källsorteringen med smutsiga händer.... . Säkert sant allting: men vilka i-landsproblem!!! Nej, där gick gränsen för mig. Inga elektriska lådöppnare i vårt kök inte. Det här blev för mig ett så tydligt tecken på hur vi kretsar kring oss själva och våra inbillade problem - medan det finns folk som varken har hem eller mat att tillaga. Jag vill inte komma så långt ifrån det riktiga livet, där maten tillagas på en eldstad och förvaringen består i några enkla lådor. Jag vill leva så att jag känner att jag fortfarande kan föreställa mig ett liv, inte i fattigdom, för det är arrogant att hävda att jag skulle kunna föreställa mig det, men ett liv betydligt enklare än vad vi tar för givet.
Där hittade jag en till ledstjärna för mitt liv: enkelhet och närhet till det ursprungliga

Und auf deutsch: 
diesmal zuerst: Unsere Küche von 1979 wartet seit 10 Jahren auf Renovierung. Wir sind immer vor allen zu fassenden Beschlüssen zurückgeschreckt und haben dem ganzen einen ideologischen Überbau verpasst nach dem Motto: Man reisst keine Küche ab, die funktioniert. Ob sie funktioniert kann man allerdings diskutieren. Leicht eingeschmutzt, teilweise kaputt und den Herd kann man nur noch mithilfe einer Zange öffnen.
Wir haben Kataloge gewälzt und schliesslich eine Küche gefunden, die uns beiden gefiel. Superteuer. Eine richtige Edelfirma. Wir haben klug gedacht: Eine gute Investition. Wir sind sonst so sparsam. Wir können an den Details sparen ...
Wir habe vernünftig gedacht und instinktiv gefühlt: Das sind nicht wir. Wir wollen nicht mitspielen im Wettstreit um die teuerste Küche. Wir stylen unsere Wohnung nicht. Wir brauchen etwas, was funktioniert, gute Qualität, aber wir genieren uns ein bisschen für eine Luxusküche. Wir wollen lieber das Geld in Handwerker investieren, die die Arbeit machen.  ... Aber sie war schon schick diese Küche. ... es ist nicht leicht, sich dem Zeitgeist zu entziehen.
Es wird wohl ein Mittelweg, nicht das billigste, nicht das teuerste. Einige praktische Detail, aber KEINE ELEKTRISCH SELBSTÖFFNENDEN SCHUBLADEN. Der Verkäufer versuchte hygienisch zu argumentieren: Stell dir vor, du hast Hühnchen geschnitten und willst an den Mülleimer. Da brauchst du nur die Schublade ein bisschen zu drücken und schon geht sie auf. Wenn du die Griffe anfassen musst, musst du hinterher putzen. OK, vielleicht praktisch - aber was für ein Luxusproblem. Andere haben kein Dach über dem Kopf und kein Essen, das man in einer Küche zubereiten könnte. ... .
Das war zuviel für mich: Keine elektrischen Schubladenöffner in unserer Küche!!!! Es wird so deutlich, wie wir um uns selber kreisen und über unsere eingebildeten Probleme nachdenken. Ich will mich nicht so weit vom eigentlichen Leben entfernen, wo das Essen über einem Feuer gegart wird und alles, was man braucht, in ein paar Kisten passt. Ich will irgendwie noch den Kontakt behalten zum einfachen Leben ohne all das unnötige, womit wir uns umgeben. Armut kann ich mir nicht vorstellen, aber Einfachheit will ich mir vorstellen können.
Da habe ich wieder einen Leitstern gefunden: Einfachheit und Nähe zum Ursprünglichen.

Och nu lite Återbruk: 


Jag hade en del linnen. Alldeles för korta, de åkte alltid upp, högst oskönt. Och det var samma sak för dottern. Hon behövde nya, längre, som går över den lilla runda barnmagen. Så jag färgade dem i turkost, sydde om dem och sen var de lite tråkiga. En halv överbliven rå potatis blev stämpel. Små igelkottar gjorde ganska mycket för att liva upp. Inga konstverk, jag övar och övar på kantningar, men det funkar. Och jag kunde sortera ut motsvarande antal gamla linnen.

Är det någon som vet vad man kan använda för att skära till stämplar som blir lite mer permanenta än en potatis? Jag funderade på en uttjänt musmatta eller någon annan sorts tät skumplast.

Mönster Ottobre 4/04
Storlek förlängd 104
Material: gamla linnen, trikotrester, spetsresår, textilfärg och potatis.

Nu behöver jag bara nya linnen till mig själv....

fredag 7 januari 2011

Clowner och Vise män


Det var en gång en tröja som köptes på 90talet och användes flitigt av två barn. Sedan kom 2000talet och någon slags kris hos mamman som kom på att hon ville ha ett barn till. Detta barn vägrade dock att tycka om sina syskons fina tröja - och då fick mamman en idé. Lite velourrester, tröjan syddes smalare och befriades från stel muddväv - och nu ser den ut som en slags Clownströja. Om minstingen tänka ha den på sig i den här varianten förtäljer inte historien ... det får det nya årtiondet utvisa.

Mönster: fri improvisation
Tyg: rester
Storlek: 104 ca

Ein alter Pulli der grossen Geschwister, war nicht beliebt und wurde zu einer Clowntunika aufgepeppt. Mal sehen, ob es so besser gefällt.




Gamla hyllplan med olika djup som egentligen skulle slängas. Enkla träkonsoler från ett byggvaruhus, lite trälasyr och en ny el-skruvdragare, det blev lite extra förvaring i barnkammaren.


Trådgaller som blev över när jag byggde en fågelbur för många år sedan, vit sprayfärg, överblivna golvbrädor och bomullsgarn. Vi behövde en liten hylla till dockservisen som inte skulle vara så djup.

Diverse improvisierte Regale im Kinderzimmer.

Dagens fundering


De tre vise männen har lärt mig en sak: Det är mycket bättre med ledstjärnor än med mål. En ledstjärna finns där också när jag har gått vilse. Den följer mig på mina krokiga vägar. En ledstjärna behöver jag inte nå, den kan inte bockas av, men den hjälper mig med mina små beslut på vägen. Och den gör mig inte rädd på samma sätt som ett mål, ingen prestationsångest. För jag behöver inte mäta avståndet, och hur långt jag har kommit. Istället lyser den för mig, lugn och tålmodig och ger färg åt allt jag gör. Fast det är klart. Den är inte effektiv - eller är den det, över tid? Vad skulle hända om företag satt upp ledstjärnor istället för mål? Skulle de bli mera effektiva eller minde effektiva? Och vad skiljer en ledstjärna från en vision.
Det är inte så lätt att hålla kvar ledstjärnorna och att ta målen med en nypa salt. Inte för mig i alla fall. Och det är svårt att sätta ord på mina ledstjärnor. Varsamhet, kanske, och att se möjligheterna i det som är givet. Gud skapade ur ingenting. Vi får skapa ur det som finns. ... . Det är nog det jag försöker hålla på med.

und nochmal auf Deutsch


aber das ist garnicht so einfach. Denn ich weiss nicht, wie ich "ledstjärna" übersetzen soll. Ein Stern zeigte den Weisen aus dem Morgenland ihren Weg. Sie hatten nicht ein Ziel, sondern einen Stern, dem sie folgten. Und von ihnen habe ich gelernt, dass Leitsterne besser sind als Ziele. Ziele kann man abhaken und sie setzen mich unter Stress, weil sie erreichbar sind und weil man den Abstand zu ihnen messen kann. Meine Leitsterne aber folgen mir, auch wenn ich mich verlaufen haben. Sie leuchten mir auf all meinen kurvigen Wegen und helfen mir bei all meinen Beschlüssen, und mit jedem Beschluss kann ich ein klein wenig weiter kommen.
Ist ein Leitstern effektiv? Was würde passieren, wenn man in Firmen Leitsterne bestimmen liesse und nicht Ziele? Würden sie mehr oder weniger effektiv arbeiten? Und was ist der Unterschied zwischen einem Leitstern und einer Vision.
Es ist nicht leicht seine Sterne zu behalten und die Ziele leicht zu nehmen, für mich jedenfalls nicht. Und es ist nicht leicht, sie in Worten zu beschreiben. Meine Leitsterne: Behutsamkeit vielleicht, und Möglichkeiten in dem zu sehen, was uns gegeben ist. Gott schuf aus dem Nichts, wir müssen aus dem etwas machen, was gegeben ist.  ... Das ist vielleicht, was ich zu tun versuche ...

torsdag 6 januari 2011

Värmeljus är bra ...



Det går åt en del här hemma. Vi är nämligen tedrickare och håller teet varmt på en mojäng som man har värmeljus under. Då blir de där plåtkopparna kvar. Och jag är ju obotlig återanvändare. Det började med små stjänrnor - när jag väl har lyckats få in bilden i bloggen ska ni få se såna. Sen klippte dottern sina egna stjärnor. Sen diskuterade vi var och varannan dag vem som skulle få nästa "kopp". Och så igår sa hon något om en svans när hon klippte. Och då funderade jag och det blev en liten sköldpadda. Halvt valnötsskal som Minstingen fick måla, blev hennes pansar. Stora dotter tyckte att benen var lite långa ... men söt är hon. Och det finns redan planer för fler kryp: spindlar, myror, vem vet, man kanske kan göra fjärilar också. 

Teelichttöpfchen wiederverwendet. Ihr seht, wie - und es gibt noch viele Ideen, was man noch machen könnte. Ihr werdet ja sehen ...

Jag måste få till en förbättrad fotometod. Det blir så otroligt långdraget tills jag har fått över fotona från kamera resp. mobil och sedan in i datorn och sedan ut på bloggen. ... Nåja, övning ger färdighet. 

Det kanske kommer mer under kvällen när jag har fått klart något av mina många projekt som ligger och är nästan klara. ...

tisdag 4 januari 2011

Nästan vårfärger


För en gångs skull använde jag mig av nytt, köpt tyg. Babymanchester från Stoff och Stil. Det turkosa tyget är dock köpt på second hand, likaså dragkedjan i ryggen och spetsen har också suttit på något annat plagg förr i tiden. Jag testade min bandkantningspressarfot till symaskinen - kräver nog lite övning. Minstingen är förtjust, verkar det som. Jag älskar mönstret, det är så enkelt och rent. I vänster sidosömn sitter en mörkröd knapp - för att dölja att spetsen var aningen kort där.

Mönster: Ottobre 4/04
Tyg: Gammalt och nytt
Lärdom: att hantera bandkantningsfoten, och ha alltid lite extra längd på band och spetsar ...

Dagens fundering

Jag har ont i halsen igen. Då kan man undra varför jag åker till jobbet trots att ingen räknar med mig där eftersom jag har sagt att jag ska kompa idag. Varför sitter jag alltså där med ont i halsen? Inget och ingen tvingar mig dit just idag. Varför är det så svårt att anpassa sina planer efter verkligheten? Tänker på alla som blir uppretade för att tågen inte går i tid. Är det en självklarhet att man kan komma fram trots att det snöar för fullt och är vinter? Är det självklart att åka till jobbet bara för att man har gjort en plan för dagen - trots att man inte mår bra? Vi lever i ett samhälle där vi utgår från 100%ighet trots att förutsättningarna för våra liv varierar hela tiden. Väder, hälsa, ålder, familjesituation osv. Hela samhället är slimmad under förutsättningen att inget ska påverka fungerandet. Medan det i själva verket är mycket som påverkar fungerandet. Och vi blir mycket förvånade om inte förolämpade ifall det inte håller.

Kurzfassung auf Deutsch: Warum fahre ich zur Arbeit obwohl ich Halsweh habe? Keiner rechnet mit mir, ich hatte angekündigt, frei zu machen. Keiner zwingt mich, ausser der Tatsache, dass ich einen Plan für den Tag gemacht hatte. Der Mensch macht einen Plan ... . Ich denke an die hiesige Entrüstung über verspätete Züge bei starkem Schneefall und Wind. Irgendwie habe ich das Gefühl, wir leben in einer Gesellschaft, die nach der Prämisse durchorganisiert ist, dass alles und alle immer 100%ig sind. Arbeitsplätze rechnen mit 100%iger Leistungsfähigkeit der Mitarbeiter. Reisende sehen nicht ein, warum Winterwetter ihre Reisepläne beeinträchtigen soll. Dabei sind unsere Lebensbedingungen sehr wechselhaft, Krankheit  und Gesundheit, Wetter, Alter, Familiensituation, all das hat Folgen, die wir aber nicht wahrhaben wollen. Der Zorn auf die Verantwortlichen bei der Bahn ist im Grunde ein Zorn auf unsere Lebensbedingungen ... oder?

söndag 2 januari 2011

Gammalt och nytt - altes und neues


En snigel och spindelkjol. Ratad av dottern men jag tycker den blev fin. Få se om jag får henne att ta på den någon gång. Sweatshirttyg, mönstret ändrad efter Ottobre och sen tänkte jag att jag vill bryta allt det där gulliga och söta som flickor har på sina kläder och valde lite djur som inte alltid upplevs så gulliga. Allt brodergarn har jag köpt second hand. Tyget fick jag av en kompis som rensade innan flytt. 

Tyg: Sweatshirt, fick jag av en kompis som rensade innan flytt
Mönster: Fritt efter Ottobre
Broderier: Påhittade i second-hand-brodergarn

Schnecken und Spinnen. Tochter will ihn nicht tragen, weiss der Geier warum. Ich find ihn ganz gut geworden. Die Stickerei etwas dilettantisch aber brauchbar. 



Dockhuspappan vilar sig



Och så har jag ju så svårt att slänga ... Det blev över några bitar som skulle skydda någon kant i någon förpackning, någon typ av skumplast. Och där de låg på golvet för att slängas satte min fantasi igång och jag såg fåtöljer ... Den här blev bäst, fötter av skruvar ur min skruvsamling och efter ett misslyckad försök att kläd den med tygbitar - jag höll på att gå i taket, tyget fastnade på mina fingrar och överallt förutom på fåtöljen - nåja det blev färg istället. För tillfället står den i badrummet i dockhuset. Dotterns inredning tillät ingen annan placering. 

Es fällt mir schwer Dinge wegzuschmeissen, hier Teile einer Verpackung - irgendein Eckenschutz in irgendeinem Schaumstoffmaterial. Beim Wegschmeissen ging meine Fantasie los und ich sah Puppenhaussessel vor meinem inneren Auge. Schrauben aus der Sammlung als Füsse. Nach missglücktem Versuch, ihn mit Stoff zu beziehen hab ich ihn dann einfach angemalt - nicht so elegant aber funktioniert. 

Mal sehen, wie lange ich Zweisprachigkeit durchhalte ...

lördag 1 januari 2011

Julkläder



Fick strechig krossat sammet av en kompis och det tänkte jag på när det skulle bli julkläder till minstingen. Sydde en tunika med luva och ficka, och leggins. Jag fodrade luvan och fickan med randig bomullstrikå för att det hela skulle kännas lite mindre plastig - och för att det skulle vara användbar efter julen också. Hjärtat, som inte är helt lyckad i formen, tog jag fram med en slags mola-teknik, dvs jag klippte fram fodret och sydde sedan för hand in kanten på yttertyget. Till slut broderade jag en vit linje runtom för att göra formen åtminstone lite tydligare.

Mönster: Ottobre 6/2007, Leggins Ottobre 4/04
Storlek 104
Kommentar: Luvan blev lite tung med bomullstrikån, men det hela blev väldigt uppskattad. Och detta med fotografering måste jag lära mig. ...