söndag 27 september 2015

Min stackars lilla blogg

Nu har du verkligen fått vara lite bortglömd. Och jag har faktiskt fått frågan hur det går. Jag håller på som förut, minst lika mycket, men av någon anledning blir det aldrig av att fota och lägga ut. Men jag försöker att bättra mig, och kanske också att hitta andra kanaler där tröskeln inte är lika hög. 

Här kommer i alla fall mitt nyaste galenskap. Vi var nämligen i Aten på studieresa och där såg jag den här typen av broderi. Det görs med en slags liten virknål och man broderar så att säga kedjestygn på tyget genom att dra upp brodertråden från undersidan med nålen. Det är ytterst pilligt om man har garn som är delbar, för då får man bara upp delar av tråden. Högst irriterande, men jag provar mig fram och resultatet är ändå ganska snyggt. Övning ger färdighet. 

Eine Inspiration von unserer Reise nach Athen: Sozusagen aufgehäkelter Kettstich.
Ich benutze so eine minimale Häkelnadel, die man zum Spitzen häkeln benutzt,
steche sie durch den Stoff und hole den Faden von unten herauf. 

Wird doch ganz hübsch, oder?
En Variant av femtimmarskoftan av bambugarn till en riktigt liten.

Schnellgestricktes Jäckchen in Bambusgarn. Wenn man es einfarbig
strickt hat man am Ende nur zwei Fadenenden zu vernähen. 
 En uttjänt Jeanstunika får nytt liv som barnplagg. Jag tog bort korta puffärmar, smalnade av det hela men sparade volangen nertill och knytbanden. Sen la jag till snedremsa i passande färg. Det hela ska följa med på marknad.

Upcykling: eine Damentunika i Jeans in eine Weste für ein Kind verwandelt.
Volang und Stickereien samt Bindeband behalten, Ärmel abgetrennt und das
ganze etwas schmaler gemacht und mit Schrägband versehen. 
 Min stolthet: Efter att ha gått en kurs i mönsterkonstruktion har jag nu konstruerat mitt första plagg efter mina mått helt på egen hand. Tyvärr slukar ju svart tyg ljuset så själva konstruktionen ses inte så bra, men jag har alltså lagt till en slags kjol från midjan neråt. Den är delad i fyra delar som möts vid insnitten fram och bak vilket leder till att jag inte har sömmar mitt bak, mitt fram eller i sidorna.
Sytt är den i tyget av två av sidenkjolarna som jag ärvde tidigare i år.
Och jag tycker om den, det är alltid ett gott tecken om jag inte tar av mig prästskjortan så fort jag kan när jag kommer hem.
Dienstkleidung aus abgelegten Seidenröcken. Komplett selbst konstruierter Schnitt,
nach meinen eigenen Massen: Ich bin sehr stolz. 

Und ich mag diese Tunika gerne tragen, was man daran merkt,
dass ich sie nicht sofort ausziehe, wenn ich nach Hause komme.

Jag har ju förstås gjort mer än så under de gångna månaderna - det får komma efterhand. Nu behöver kameran laddas och så återkommer jag förhoppningsvis snart. 

Ha det gott därute, var ni än finns.

Pax et bonum - prilgrimshälsningen - ein Pilgersegen