måndag 23 maj 2011

Om man bara hör en låt tillräckligt många gånger ...

Dagens Tanke
det är nämligen så att det på  vägen till förskolan alltid ska spelas samma skiva med barnlåtar. Det är då man märker om det är en bra skiva. Är den bra så klarar man av att höra den hundra gånger utan att kräkas på den. Som tur är är denna skiva sådan.
Sen är det ju så att man hinna fundera lite över texterna ... . Den nämnda skivan innehåller en låt om att vara nöjd. Ni kanske har hört den någon gång. Och då började jag fundera: Hur är det egentligen? Förr i tiden var förnöjsamhet den god egenskap. Men vårt nutida samhälle bygger på ständig tillväxt och ständigt ökande konsumtion. Konsumtionen ökar bara om vi inte blir för nöjda, och reklambranschen jobbar ständigt på att få oss att inse att det är något mer vi  behöver. Alltså: vår ekonomi går i stå ifall vi blir nöjda. På arbetsmarknaden ses det som en dålig egenskap att vara nöjd. Alla ska vi sträva högre, till högre lön, mer makt, högre befattning. Det är bara då vi är av det rätta virket för en karriär. Är vi nöjda där vi är kommer ingen att se våra gåvor och förmågor. Då kommer ingen att ge oss en löneförhöjning, och då halkar vi efter i allt. Och egentligen ska vi ju också byta jobb hela tiden - för att få upp vår lön.
Vad gör detta samhälle som bygger på missnöje med vår sinnesro? För det finns ju en hel del i våra liv som vi inte kan påverka, som vi måste lära oss att finna oss i - inte minst åldrandet och vår dödlighet. Jag tror att vi skulle må bra av att öva oss i förnöjsamhet.
Samtidigt är det också bra att ha drömmar, så konsten är väl att utveckla sig och göra verklighet av åtminstone någon av våra drömmar utan att för den sakens skull vara missnöjd med det som är. Svårt ...

Denkelei
Tochter will jeden Tag auf dem Weg zum Kindergarten die gleiche Platte hören. Zum Glück ist sie von guter Qualität, so dass man das ertragen kann. Ein Lied auf dieser Platte handelt davon wie es ist, wenn man zufrieden ist. Da ich dieses Lied so unendlich viele Male gehört habe, hatte ich schon viel Zeit, darüber nachzudenken. Zufrieden zu sein ist in unserer Gesellschaft kein Wert mehr, hab ich das Gefühl. Da unser Wirtschaftssystem auf ständigem Wachstum baut, muss uns vermittelt werden, dass wir immer noch etwas Neues brauchen. Neue Bedürfnisse werden geweckt, damit mehr verkauft, mehr produziert, mehr gedienstleistet werden kann. Im Arbeitsleben gilt es, oft den Beruf zu wechseln und sich nie zufrieden zu geben. Gerne auch öfter den Arbeitsplatz zu wechseln, sonst ist man nicht hinreichend strebsam und kann nicht damit rechnen, Karriere zu machen oder seinen Lohn zu erhöhen.
Ich frage mich, was diese ständig geförderte Unzufriedenheit mit unserem Seelenfrieden macht. Wir üben einfach nicht mehr, uns zufrieden zu geben mit dem, was ist. Und vieles, worin wir leben, können wir nicht ändern. Wollen wir ein gutes Leben führen, müssen wir lernen, uns mit manchem zufrieden zu geben.
Andererseits sind Träume wichtig, und es ist auch wichtig, sie für möglich zu halten. Wie immer, es gilt, Balance zu halten.


Och nu lite hantverk...
En av tre i raden, det finns en röd och en orange till. CW Ottobre, storlek 110. Till och med maken har upptäckt att hon knappt har enfärgade tröjor, och allt det färgglada och mönstrade kan vara svårt att matcha. Men svårt är det, funderar redan på hur jag med hjälp av textilfärg skulle kunna överföra minstingens egna ritningar på tröjorna. "Skärp dig!!" sa storasyster ...
Einfacher Pulli, es gibt noch einen in rot und einen in Orange.
Schwer, sich zusammenzureissen und ihn nicht zu verzieren. 
 Det här jordgubbstyget valde hon själv när hon satt i mitt knä och jag surfade på tradera. Hon beställde: en tröja, en klänning och en mössa. Var lite osäker på om det skulle räcka till alla tre, så det blev en tröjklänning. Farbenmix Zoe, förlängd och med dubbla volanger. Jag tycker det blev fint. Det är alltid lite spännande hur väl den inre bilden sen överensstämmer med den yttre.
Den Erdbeerstoff hat S sich selber ausgesucht.
Dieses hier ist ein Pullikleid oder ein Kleidpulli.
Und ich bin stolz darauf, dass er mit meiner inneren
Vorstellung so gut übereinstimmt.  

måndag 16 maj 2011

Nu äntligen funkar det ...

Och då finns det ju förstås lite projekt som ligger och som jag inte hunnit blogga om. Till exempel detta bäddset, av ett gammalt påslakan som jag hittade på röda korset. 

Bettbezug aus altem Bettbezug.

 Denna korsstygnsbild hängde redan i min gamla barnkammare. Vet faktiskt inte om det var min mamma som broderade den?
Dieses Stickbild hing schon in meinem Kinderzimmer
 Här den utlovade klänningen som jag gjorde av samma tyg som min klänning från förut (har ännu inte listat ut hur man länkar tillbaka, då behöver jag sonen som är datakunnig). Hursomhelst är mönstret från senaste Ottobre förutom fickorna som jag till slut virkade. Jag tror faktiskt att de är lika stora trots att det inte ser så ut på bilden....
Das Kleid für den Partnerlook, aus den gleichen Stoffen, wie meins.
Ja och detta var vad elektrikern hittade när han försökte lista ut varför säkringen gick varje gång vi försökte tända utebelysningen. Stolpen är bebodd av ett helt myrsamhälle. Elektrikerna ströp ledningen, vi klarar oss utan denna lampa, så de får bo kvar ett tag till.
Der Pfosten für unsere Aussenbeleuchtung ist also bewohnt. Eine Ameisengesellschaft.
Deshalb knallte also immer die Sicherung durch, wenn man den Schalter betätigte.
Die Ameisen dürfen weiter dort wohnen. Das Kabel ist abgekoppelt. Was wir mit der
Lampe auf die Dauer machen, wissen wir noch nicht. 
Här alltså en liten prinsessa. Kronan blev till i förmiddags när hon ville pyssla. Då passade jag också på. Tycker den blev bra och hon har haft den i princip hela dagen. De har nämligen på dagis tittat på berättelsen om Ester när det var bibelvandring. Och Ester är ju prinsessa som använder sig av sin skönhet för att rädda sitt folk. Uppenbarligen mycket inspirerande.
Eine kleine Prinzessin. Die Krone habe ich heute morgen gemacht, als wir beide eine kleine
Bastelstunde hatten. Ich find sie chick geworden, frage mich nur, ob ich
irgendwas tun kann, um sie haltbarer zu machen.
Im Kindergarten waren sie auf "Bibelwanderung" und haben die Geschichte
von Esther vorgespielt bekommen. Offenbar inspirierend, denn seitdem ist
sie dauernd Prinzessin.

Dagens fundering
Detta med myror och andra djur. Man kan ha så olika förhållningssätt där. Det finns så många som trycker sönder varje fluga, slår ihjäl varje spindel och varje geting som de träffar på. Ibland till och med i skogen. Och när man frågar varför så säger de att de inte gör någon nytta. Men gör vi det? Egentligen är väl vi människor de värsta skadedjuren som finns. Ingen annan art har någonsin hotat hela planetens existens. Och vem avgör nytta, nytta för vem? Är vi måttet för allt? Jag tycker inte det. Vi skjuter vargar för att de tar hundar, men hur många hundar blir överkörda av bilar? Varför skulle vi ha större rätt att existera än någon annan levande varelse? Jag är inte vegetarian, jag kanske borde vara det, men på något sätt tänker jag att vi är allätare vi människor och jag tycker inte att det är ett grundläggande problem att äta kött. Det som jag tycker är ett grundläggande problem är om vi har så lite respekt för livet att vi dödar på måfå, bara för att vi tror oss ha rätt att avgöra vad som får finnas. Bara för att vi tycker något djur är äcklig. Ok, jag kan förstå att man vill ta livet av mördarsniglar. Men jag gör inte det. Jag bara skäller på dem. Jag slår också ihjäl någon mygga någon gång, i rent självförsvar. Men jag tror det är viktigt att vi lär våra barn att respektera livet i all dess former och aldrig bli nonchalant mot det som lever. ... Så myrorna får bo kvar i lyktstolpen tills vidare. 

Denkelei
Ich finde es so merkwürdig, wie verschieden Menschen denken. Es gibt so viele, die jede Fliege, jede Wespe, jede Spinne, die ihnen begegnet, totschlagen. Manchmal sehe ich Leute sogar im Wald absichtlich auf Ameisen treten. Und es gibt Menschen, die argumentieren, dass manche Arten ja keinen Nutzen machen. Dabei sind wir Menschen doch die grössten Schädlinge, die es je gegeben hat. Wir bedrohen das Leben aller Arten auf unserem Planeten. Gleichzeitig nehmen wir uns das Recht heraus, zu beurteilen, wer und was hier nützlich ist. Ich bin nicht Vegetarierin, vielleicht ist das inkonsequent, aber ich finde, wir Menschen sind Allesfresser, und Fleisch zu essen ist meiner Meinung nach nicht das eigentliche Problem. Das Problem ist, dass wir so wenig Respekt vor dem Leben als solchem haben. Das wir meinen, entscheiden zu dürfen, welche Arten eine Existenzrecht haben. Wir müssen unseren Kinder diesen Respekt vermitteln. Deshalb dürfen die Ameisen bis auf weiteres im Laternenpfahl wohnen. 

söndag 15 maj 2011

Bredbandsstrul

Ifall någon undrar varför det inte händer något på bloggen så beror det på att vi inte har något bredband just nu,vilket numera innebär att vi varken har tv eller telefon eller internet. Vi väntar på en tekniker som telia ska skicka, men det tar ju några dagar och eftersom det är helg tar det några dagar extra. Och innan dess var det avbrott på blogger .... .
Jag återkommer så fort jag kan, det ligger redan bilder beredda ...

Ha en bra söndag allihopa därute.

söndag 8 maj 2011

Såhär blev det alltså...

Ja, snart är det klart, köket. Saknas ett överskåp (fellevererat från början), en ny lampa, spots ovanför diskbänken och lite taklister och golvlister på enstaka ställen. Men i övrigt är det färdigt och inplockat och det verkar som om allt som ska få plats kommer att få plats. Jag är alldeles lycklig eftersom det är så mycket mer lättarbetat. Dock kommer inte ens detta kök att göra någon kokerska av mig - jag tycker tyvärr att matlagning är rätt tråkigt. 

Men i övrigt är vi nöjda. 


So sieht sie also aus, unsere neue Küche.
Ich hätte nie gedacht, dass ich freiwillig für
graue Kacheln sein könnte.
Aber die warten sicher nur auf kikelkakel-
bunte Topflappen. 

Och så fick min nya kamera äntligen sitt fodral. Lite trångt men fungerar och jag är stolt över broderierna på den eftersom det är första gången jag använde brodertråd i symaskinen. Funkade bra för bågarna dock mindre bra för ett stjärnmönster som min maskin också har bland sina sömmar. Vet inte varför, men det verkar vara knepigt om maskinen ska sy in i samma hål flera gånger. Tråden delade sig och betedde sig illa. Blev inte alls snyggt och undertrådstrassel på baksidan blev det också. Vete katten varför.
Ein kleines Täschchen für meinen neuen
Fotoapparat. Die roten Bögen um die gedruckten
Kreise habe ich mit Stickgarn auf der Maschine gestickt.
Premiere. Die Sterne in der Mitte dann aber von Hand,
aber mit demselben Faden. 


Tror och hoppas att jag har något nytt att visa imorgon. Flera saker ligger tillklippta beredda. Då kanske jag orkar tänka också.

Ha en skön söndagskväll!!!
Schönen Sonntagabend noch!!!

måndag 2 maj 2011

Lite smått och gott

Jag älskar lediga söndagar. Om vi har klarat av måsten som matvaruaffärer och liknande redan på lördagen vill säga. Jag älskar att vakna med en ny, blank dag framför mig och att sitta vid frukostbordet och läsa tidningen och äta i lugn och ro. ... Ända tills jag är så vaken att jag kommer på de sakerna som också borde göras förutom allt det jag vill göra. 
Men på morgonen tror jag fortfarande att denna söndag har minst dubbelt så många timmar som den faktiskt har. Och då tar jag mig tid till sånt här. Minstingen ville ha solglasögon till lilla Moa. Jag tog lite ståltråd, bitar av genomskinlig plast, kontorstejp och en röd permanentmarker. Och jag hade sååååå kul. 


Moa brauchte eine Sonnenbrille.
Improvisiert am Sonntagsfrühstückstisch.
Draht, durchsichtiges Plastik, Tesafilm.


Idag är det måndag, men det blev ett liknande projekt. Nallen härnere är egentligen en vetekudde för onda magar. Men den får ju inte hamna i mikron, inte ens innekudden. Istället har den blivit ett av favoritgosedjuren. Den har tyngd och vetekornen inuti gör att den nästan beter sig som en liten nyfödd när man bär den. Dock har jag alltid tyckt lite synd om den eftersom den inte hade några kläder. Däremot hade jag en kofta med lite småhål. Och då blev det en improviserad tröja. 


Ein neuer Pullover aus einer alten Strickjacke
für einen frierenden Bären, dessen Inhalt
(Weizenkissen) bisher nie in die Mikrowelle durfte.
Da soll noch mal einer sagen, Kinder hätten vor
ihrem fünften Lebensjahr noch keine entwickelte
Empathiefähigkeit. 

Såhär var det: Min svärmor har en bekant som fick höra att jag syr barnkläder av avlagda vuxenkläder. Hon ägde en blus med elefanter och blommor som hon tyckte lämpade sig till ett sådant projekt. Den är av en tunn viskosblandning. Jag funderade länge och stickade sedan ett ok. Jag började som till en raglantröja. Lite klurigt var det sedan att lista ut hur resten av ärmhålen skulle se ut. I första försöket var det hela alldeles för tajt. Jag klippte lite till och nu funkar det bra. Just med den här tunikan är jag väl sådär nöjd, men själva modellen med stickad eller virkat ok och sedan ett rynkat, tunt tyg, det ska jag jobba vidare på. Rynkningen fungerade för övrigt alldeles utmärkt med rynkfot. Återstår att se vad minstingen tycker. Annars hamnar kreationen på Röda korset. Men jag har i alla fall lärt mig något.



Gestrickte Passe, geerbte Bluse,
der Pulli drunter
nur zum Ausprobieren.
Naja, ich hab schon perfekteres
zustande gebracht,
aber ganz ok. 


Dagens kommentar: Fy vad kallt det blev, det var väl onödigt!!!!