söndag 27 november 2011

Jag blir så glad

åt alla som tittar i bloggen. Det är ju inte så supermånga, men jag blir glad ändå, och det tittar folk från olika länder.
Ikväll orkar jag inte skriva något vettigt utöver bilderna, men för att ni som tittar inte blir besvikna när ni tittar, kommer lite bilder, tankarna kommer sen i efterhand, imorgon, hoppas jag. Så det här inlägget kommer att redigeras. 

Först ut haklappar, jag har försökt mig på detta också, och de blev ändå ganska fina. Baksidan i frottée och på framsidan har jag övat mig lite i olika applikationer. Allt är självpåhittat, förutom blomman som är utklippt från en tygrest. 
Ska se vem som ska få dem, här hemma behövs de inte längre. 

Ein paar Lätzchen als Restverwertung. Und zum Üben von Applikationen.

Sen den här stjärnan som jag faktiskt blev väldigt glad åt. Min församling äger en julkalender som en gång fanns med guiness record bok för att vara världens största. Varje år gör olika människor och en del barngrupper luckor åt denna kalender. De är som små tittskåp som öppnas efterhand. Till denna kalender ska jag göra en lucka som jag tänkte fylla med symboler ur julevangeliet, gjorda på olika vis. Det här är Bethlehems stjärna, gjord av en diskad pajform till en färdigpaj som jag klippte till stjärna och sedan tryckte i ett mönster. Och jag tycker att det blev supersnyggt!!!

Ein Stern aus einer Pajform in Aluminium. Ich habe ihn mit einer
Schere zurechtgeschnitten und dann mit einer Art Aale auf einer dicken
Schicht Zeitungspapier verziert.
Sehr stolz bin ich, das wird der Stern von Bethlehem in meiner
Adventskalenderluke. 


God natt alla!!!

Gårdagens Tanke
Tänk om vi kunde önska och längta som barnen. På deras önskelistor kan allt stå huller om buller. Stort och smått, sånt som går att köpa och fred på jorden. På något sätt har vi tappat den förmågan. Vi vågar inte önska oss sånt som vi bedömer som inte realistiskt. På något sätt gör det ont att önska sånt som jag vet att jag inte får. Då låter jag hellre bli att önska, för jag tar liksom ut besvikelsen i förskott. Jag låter också bli att önska sånt som jag inte har adress till, som jag inte vet vem jag ska önska mig av.
Allt detta gör att jag aldrig sätter ord på mina största önskningar. Det tänkte jag på i kyrkan igår. detta ohejdade hopp som folket kastade på denna man på sin åsna. Kanske kan jag öva mig i att önska lite större, om jag vågar. Fast det vet jag inte om jag gör, åtminstone inte när det gäller det aktuella klimatmötet.  ....

måndag 21 november 2011

Metamorfix - Filosofi


Denna text skrev jag till skapardagen igår, sen glömde jag att ta med den, så nu får den komma till sin rätt i detta sammanhang:

Ett plagg, använt och slitet. Någon har valt det en gång, men nu, ..
Nu är det bortsorterad, utförsäkrad, pensionerat – det fyller inte längre sin funktion.
Färgerna stämmer inte med modet. Det har tappat formen eller har blivit för litet.
Men någon gång har något lagt ner arbete, kanske omsorg, kanske kärlek i det. Någon har planterat bomullen, någon har skördat den, någon har färgat och någon har sytt, någon har vikt och någon har betalat. Någon har burit det och levt en del av sitt liv i det.
Vad finns kvar? Ett vackert mönster, röda knappar, fint material, en dragkedja, en krage eller en knappslå.
Jag tittar länge på strandgodset som har hamnat i mina händer. Föreställer mig former och färger, drömmer om möjligheter, vad kan det bli av detta?
I någon ände börjar jag. Klipper isär, återanvänder knäppningar eller dragkedjor, kortar och skarvar, piggar upp med kantband eller mudd i annan färg, applicerar eller broderar.
Något nytt växer fram, bit för bit, under min hand. Jag kommer på nya idéer, gör fel, behöver tänka om, men ibland så kommer det ut något som jag blir så glad åt, för det gamla och slitna, det skeva och använda, det bortsorterade och oälskade har fått nytt liv och en ny skönhet.                                               
Se, jag gör allting nytt
*****************************************************
Ett liv, mitt liv, inte perfekt någonstans. Lite kantstött redan efter alla dessa år. En del illusioner har försvunnit, en del mål visade sig onåbara, gränserna har blivit tydligare och ett och annat ärr smärtar.
Men någon gång har någon lagt ner arbete och kärlek. Gud gav mig livet, skapade mig till sin avbild. Mina föräldrar och andra runtomkring älskade mig och gav mig det jag behövde.

Vad finns? Någon gåva, en hel del förmågor, kanske någon skönhet någonstans, kärlek att älska med, skratt att skratta och tårar att gråta. Timmar och dagar att göra något av, något nytt.
Jag ser på mitt liv och inser begränsningarna men precis som med plagget på mitt sybord försöker jag hitta det som kan bli grunden för något nytt, för mera liv.

Så tror jag vi ofta står inför spillrorna efter våra drömmar och våra förväntningar. Allt är inte perfekt, livet har sina skavanker. Men med hjälp av lite fantasi, kanske också med hjälp av varandra kan vi göra något nytt, något vackert av det. Och glädjas åt det. 

 Lite sytt också, dock snarare tråkiga saker. Köpte för ett tag sedan ofärgat ribbat bomullstrikå - och det var ganska mycket. Nu har jag gjort ett linne och leggins till mig och ett linne till Mini - det visar jag någon gång när det är tvättat. ska bli fler linnen. Vet ännu inte om det håller formen, men det är värt att testa, det känns i alla fall skönt på kroppen. Mönstret till linnet har jag ritat av av något befintligt och förlängt ordentligt. Legginsen efter mönster ur Ottobre.
Leggins und Unterhemd für mich,
aus ungebleichtem, geripptem Baumwolltrikot.
Mal sehen, ob es die Form hält.
Bisher ist es jedenfalls angenehm auf der Haut.
Leggins-Schnitt aus Ottobre,
Unterhemd-Schnitt abgenommen von einem
gekauften und verlängert. 

onsdag 16 november 2011

Se, jag gör allting nytt

Ett bibelcitat, men rätt användbar. Vi har det som rubrik över en sylördag där vi ska göra nytt av gammalt. Väldigt spännande att se hur många som vill komma. Och lite nervöst, det vore ju bra om vi kunde åstadkomma lite också. Och vem vet, det hela kanske får en fortsättning, om vi inte gör bort oss alldeles. Imorgon ska jag i alla fall provsy ett antal symaskiner som församlingen äger för att se om de fungerar och hur. Skulle vara lite pinsamt om jag inte ens visste hur de träs. 

Men här alltså mina projekt: Jag köpte på tradera för längesedan en påse med trikårester. Och jag blev lite besviken, faktiskt, för en hel del bitar kunde jag slänga direkt, de var fullständigt oanvändbara. Det var inte renklippt för fem öre. Sedan dess har resterna stått här och det har inte varit lätt att hitta projekt där de kan komma till användning. Men ett par trosor med hästar fick jag till nyligen. Mönster Ottobre 4/04, storlek 110. Av alla alternativ för bensluten tycker jag det här är bäst, kantband av samma tyg. 

Eine Unterhose für die Kleine aus Trikotresten, die ich ersteigert habe.

På en loppis i Hälsingland hittade jag detta stadiga bomullstyg. Ganska mycket av det t o m. Och nu har jag tänkt att jag successivt ska ersätta alla våra tygkassar, de är nämligen såååå fula, de flesta har flyttat hit med oss för 15 år sedan och ser ut efter det. De första tre kassarna är klara, och jag tycker de blev så fina. 

Neue Einkaufstaschen, die alten sind grösstenteils noch aus Deutschland,
also mindestens 15 Jahre alt. Für jede neue, die ich nähe, schmeisse
ich eine alte weg. Gutes Gefühl.
 Den som har följt min blogg lite grand minns en tröja som jag har ärvt halvfärdigt och som jag funderade på om jag skulle orka sticka klart. Jag försökte men det blev så många fel och det hela känns så krångligt i mönstret att jag gav upp. Nu går det dock inte att ta upp tröjan igen hursomhelst eftersom det är bara korta trådar. Till slut kom jag på att jag vill sticka en tröja i dominostickning istället. Så jag började och efterhand jag tar upp det som är stickad så stickar jag dessa små rutor. Eventuellt kommer jag att använda ärmarna som de är eftersom de redan är färdigstickade, men jag vet inte än. Jag älskar i alla fall dominostickning eftersom det är så lätt att sticka bara en ruta. Och det är aldrig fler än 25 maskor på nålen. Man arbetar sig fram ruta för ruta, behöver inte kolla i någon beskrivning och slipper ändlösa rader. Dessutom i princip bara räta maskor. Kul känns det och snyggt blir det tycker jag.


Ich weiss nicht, ob ihr euch an den geerbten, halbfertigen Pullover erinnert,
den mit dem unmöglichen Muster. Ich habe jedenfalls versucht, nach Muster
weiterzustricken, aber ich habe einfach keine Lust auf dieses Muster.
Stattdessen trenne ich ihn nun auf und die entstehenden kurzen Garnenden
verstricke ich in Dominotechnik zu einem neuen Pullover.
Das macht grossen Spass und ich finde es sieht gut aus.
Und kein Muster wird gebraucht. 
Jag har haft helt sanslöst hektiska dagar och därför ingen ork att skriva dagens tankar. Jag kanske lägger till några efterhand.
Ha en bra kväll ...

tisdag 8 november 2011

Småprojekt

Har varit ganska produktiv, men det blev bara småprojekt. Ville testa blommor klippta av äggkartong och målade. 
Blumen aus Eierkartons, einfach mal zum ausprobieren 
Efter alla fina haklappar jag sett, provade jag själv nu. Bilen blev bra, men jag funderar hela tiden på hur man skulle kunna få bilder på miljövänliga färdmedel på barnkläder. Dagens tåg är inte lika roliga i siluetten som de gamla ångloken. En cykel har väldigt många smala linjer. Jag tror jag kommer att försöka med en buss som första projekt. Lite längre fram blir det kanske ett tåg också - i och med att min man jobbar i den branschen, då har jag ju tillgång till bilder på både alla möjliga tåg. Skam den som ger sig, jag kommer nog att hitta på något!!!

Lätzchen aus altem Bettbezug, Rückseite aus einem alten Kinderpullover
aus Frottee


Och så ett återanvändningsprojekt: Vantar av en maläten kofta. Jag tycker de blev riktigt fina, gjorde liknande med en del förändringar åt minstingen och har ett par till på gång, den gången med foder. Såååå kul med återanvändning. Det kryllar av idéer i mitt huvud. ...
Handschuhe als Recyclingprojekt. Aus einer Norwegerstrickjacke
mit Mottenlöchern.
Richtig gut gelungen finde ich.
Kleine dazu habe ich auch genäht,
weil der Mausbär auch solche haben wollte. 
Ingen ork till tankar idag - heute keine Denkelei, zu müde.

fredag 4 november 2011

Den här är jag stolt över

Jag har länge velat sy en anorak. Själv älskar jag dessa jackor, jag tycker man känner sig fri i dem. Sen ägde jag en jacka, som jag i och för sig tyckte mycket om men som kändes inte riktigt tidsenlig i passformen. Jag kunde dock inte göra mig av med den, för jag kommer så väl ihåg hur det var när jag fick den. Den var beställt på postorder hos ett företag som säljer ekologiska varor och kläder i naturmaterial. Jag väntade och längtade efter paketet, det var för sådär 18 år sedan. Sonen var nyfödd och när paketet äntligen kom låg jag på en madrass med feber och mjölkstockning. Jag kommer så väl ihåg hur jag kravlade upp mig för att prova jackan - och hur glad jag blev åt den. Så jag kunde omöjligt bara lämna bort den. Istället tog jag isär den, plockade bort fodret och sydde en anorak enligt Ottobre 4/04. Som foder använde jag en fleecefilt som jag köpte på loppis för just detta ändamål. Luvan passade, konstigt nog, så där bytte jag bara ut fodret. Sen satte jag muddar i ärmarna. När jag skulle passa in blixtlåset klippte jag lite för långt, därav triangeln, men jag tycker den blev en fin detalj. 

Ein Anorak för die kleine Tochter,
aus einer alten Jacke und einer Fleecedecke
vom Flohmarkt. Ich bin richtig stolz auf dieses Werk. 

Schnittmuster Ottobre 4/04, Grösse 110

Och sen draken. Jag är ständigt på jakt efter motiv till applikationer som känns lite mer tuffa eller könsneutrala eller lite annorlunda. Här tänkte jag mig en drake, men inte en serietidningsvariant och inte heller något läskigt, så jag ritade själv och är nöjd med resultatet. Sammantaget tillhör den här anoraken mina mest lyckade projekt, tycker jag själv.

Den Drachen hab ich auch selbst gezeichnet.
Er wurde am Ende genau, wie ich mir das gedacht hatte:
Freundlich, nicht karikiert aber auch nicht verniedlicht.