onsdag 26 december 2012

Jultankar och lite projekt

Oftast blir det annat än man tänkt. Mannen har skadat axeln, vi kom inte iväg till landet, en återbesökstid  ligger i vägen. Men i gengäld kanske jag hinner göra klart lite pyssel. Här en liten redogörelse:

Vi kom alltså som vanligt inte igång med julkort. Istället bestämde jag mig för att det går lika bra med trettondagskort. Jag ska inte ta åt mig äran för idén, den hittade jag på nätet, vete katten var, det minns jag inte. Jag klippte korten av pysselkartong, använde befintligt brodergarn, stansade stjärnor av förpackningar och annat. Visst blev de fina? Jag gjorde 15 stycken.

Statt Weihnachtskarten, Epifaniaskarten. Früher haben wir es wieder mal
nicht geschafft. Selbst hergestellt aus Bastelkarton, Stickgarn und mit
Sternen, die aus Verpackungsmaterial gestanzt sind. (Ausser dem zweiten von
links, der ist ein gekaufter Aufkleber). 
 Det här är en julklapp. Stora dottern hade önskat sig tygkassar. Jag använde ett gardintyg som jag hade ärvt av mina föräldrar. Kossorna kommer från ett mönsterprov för ett möbeltyg. Jag klippte ut och applicerade dem.


 Kossan här nedan hade inga horn och öron, där var mönsterprovet avklippt. Jag broderade dit nya. Jag tycker att de ser nästan ut att komma ut ur tyget eftersom "spränger"  sina rutor.

Ein Weihnachtsgeschenk. Die grosse Tochter hatte sich Stofftaschen
gewünscht, weil man sowas im eigenen Haushalt braucht. Der Stoff
ist ein geerbte Gardine, die Kühe eine Möbelstoff-Probe.
Ich habe sie ausgeschnitten und mit der Maschine appliziert.
Die Hörner och Ohren gerade dieses Exemplares
waren nicht mehr mit drauf, die habe ich neu gestickt.
Ich finde, die Viecher werden fast plastisch, weil
sie ihre Grenzen sprengen. 

Jag hade inte lust att sy handtagen. Det brukar vara så jobbigt att vända dem. Då kom jag på att jag hade klippt trasor av ett påslakan som visade sig vara alldeles för slitet för att kunna sy något av. Jag flätade remmar i rätt längd, men flätade in ett kraftigt hampasnöre för säkerhets skull, som sagt, påslakanet var slitet.
Griffe geflochten aus einem alten, zerschlissenen Bett-
bezug. Eine dicke Schnur mit eingeflochten,
damit sie halten. 

Denna väst är helt mitt eget påhitt. Idén att sy en väst i ylletyg hittade jag i en katalog, det mesta i övrigt är mina egna idéer. För mönstret utgick jag från en slags jacka i ett mönster från Svenska Mönster. Men jag ändrade ganska mycket. Drog ner axlarna, förstorade ärmhålen osv.

Und schliesslich diese Weste.
Die ist ganz auf meinem Mist gewachsen.
Aus Wollstoff.


Broderiet har jag också hittat på. Hjärtanen i mitten är applicerade med maskin, allt annat är broderad för hand. Brodergarn från loppis. ylletyget också.

Stickerei selbst erfunden, appliziert und von Hand mit
Wollgarn gestickt. 

 Sen detta med kanterna. Först hade jag tänkt att bara overlocka. Men jag var tvungen att rätta till lite och då var inte sömmarna så fina längre. Jag broderade med typ knapphålsstygn, lite lagom tätt, med stickgarn, men tyckte att det såg för grovt ut. Då kom jag på att jag kunde väva in andra trådar i stygnen, tre rader blev det, det ser nästan ut som en påsydd snodd.

Die Kanten hatte ich zuerst nur mit Overlock versäubert
und wollte sie eigentlich so lassen. Aber an manchen Stellen sah
das nicht gut aus. Statt dessen habe ich mit Knopflochstich gestickt (mir fällt gerade nicht
ein, wie dieser Stich eigentlich heisst, weder auf Schwedisch
noch auf Deutsch) und dann in drei Reihen hineingewebt.
gestickt
Auf dem Rücken der Weste ist ein gehäkelter Riegel,
der mit zwei Knöpfen in Höhe der Taille die Weite
einhält. (Den habe ich leider nicht fotografiert). 

glömde att ta bild på det också, men på ryggen finns två knappar och en liten, virkad tamp (?) som håller in vid midjan/korsryggen för att ge lite mer form åt plagget.

Inte perfekt, men jag gillar det. Blir spännande att se hur jag kommer att använda den.

Och här kommer alltså en del av en predikan som jag hade på julafton när vi hade samling vid krubban: 

Lite jultankar, helt enkelt 

Och poängen, poängen med denna vackra, gamla berättelse? Poängen är att Gud bryr sig. På något hemlighetsfullt sätt har han krupit in under skinnet på oss människor. På något hemlighetsfullt sätt kan han höra prasslet i höet och höra oxen tugga, på något sätt kan han känna sin mammas doft och hur höet sticks. På något sätt levde skaparen av himmel och jord ett liv som vårt, och det tog sin början när han föddes till en liten skör människounge. Sedan dess kan vi veta att vi aldrig är övergivna i våra människoliv, för Gud har krupit in under skinnet på oss, han går i våra skor och förstår hur livet kan vara. Och han älskar oss så som ett barn älskar och så som en mamma och en pappa kan älska. Och då kan väl vi försöka älska dem som finns omkring oss.  

söndag 16 december 2012

julgranskulor och lurvig mössa

Det är inte så mycket jag har gjort, känns det som, ändå har jag pysslat med ett och annat, men en del projekt är lite mera omfattande. Annars ägnar jag mig åt planering av projekt - en vacker dag kanske jag hinner. 

Här i alla fall ett gäng julgranskulor. är annars inte så förtjust i sånt som bara är prydnad, men jag har detta guldiga bomullsgarn som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med. Så jag testade helt enkelt. Och kul är det, och går snabbt. Och bomullsgarnet kommer faktiskt till sin rätt. Jag tog dubbel tråd för att matcha ullgarnet. och det finns faktiskt en fördel med att det är bomull, det sticker liksom ut inte bara i färg utan också i beskaffenhet, vilket gör att det guldiga känns mera som guld. 

Weihnachtsbaumkugeln, gestrickt. Es kam hier letztes Jahr
ein Buch heraus, geschrieben von zwei Männern,
die Weihnachtsbaumkugeln mit traditionellen nordischen
Strickmustern stricken. Da habe ich die Anleitung gefunden.
Dann habe ich Wolle genommen, die ich in meiner Sammlung hatte. 


 Och här en mössa till mig. Först sydde jag en till minstingen, den blev för liten pga foder och bristande elasticitet. Då sydde jag en till, i vuxenstorlek, eftersom hon annars också brukar låna mina mössor, men den blev lagom för mig. Underkanten hade jag först vändsydd, men det blev inte snyggt. Då bara overlockade jag den, och det blev mycket bättre. Blomman har jag virkat tidigare, den låg och skräpade på mitt sybord. Nu sitter den fast, sydd med zikzak runtom. Det funkar alldeles utmärkt.

Mütze für mich. Gehäkelte Blume mit Zickzack draufgenäht.
Unterkante nur mit der Overlock umnäht. 
Har en silverglittrig klänning under arbete, den kommer snart. Och så jobbar jag på min ljuskrona .... (never ending story). Ha det bra därute i cyberrymden.

måndag 10 december 2012

Jeansburkar, batteriholk och annat

Det här inlägget handlar om bruk och återbruk. Och får därför duga som inlägg till återbruksutmaningen (se länk här på sidan) trots att barnkläderna är sydda av tygstuvar, inte av gamla kläder. Stuvarna är dock köpta på loppis. Väldigt fin mörkbrun trikå. Det blev leggins, den lilla finessen vid bensluten, en liten tamp som drar upp benslutet i yttarkant, syns inte riktigt. Om ni vill se hur det är gjort, kolla in de i Ottobre 4/12.
Det var i alla fall välbehövliga kläder att ha under. Och mörkbrun är sympatisk enkelt att kombinera med andra färger, i synnerhet röd och rosa. De kontrastfärgade stickningar som inte heller syns på bild är av denna anledning röda.

Leggins und Pulli aus einem sehr angenehmen Trikot vom
Basar.
Leggins nach Ottobre 4/12, Pulli Creative Workshop.
Grösse 122

 Mera av samma par uttjänta jeans. Öglan är gjort av en av bälteshällhorna som jag sprätte loss.


Och så har den ännu en kompis. Dessa är alltså utan konservburkar inuti. Insidan är fodrad med en gammal linneskjorta, tillhörande min man. Mellanlägget är också loppisköp och saknar klister. Jag klippte mönstret i mellanlägg, sydda fast det med zikzak på fodertyget och klippte därefter ut fodertyget. Sen använde jag det dubblerade tyget som ett lager. Praktiskt och smidigt. 

Mehr Jeanskörbe, diesmal ohne Konservenbüchse innen.
Stattdessen gefüttert mit einem alten Leinenhemd meines Mannes. 

Ett tips också, för alla som inte känner sig så hemma i matematiken: Om man ska göra en korg av ett rektangulärt tygstycke så mäter man den vågräta längden, alltså omfånget, drar bort 2 cm sömsmån, för man ska ju sy ihop till en rundel. Då har man omfånget på korgen. För att nu veta hur stor cirkeln i botten ska vara behöver man räkna såhär: 
Omfång delad på 6,28 = radie. Till radien lägger man en cm sömsmån och ritar med hjälp av passare upp cirkeln. 
Eftersom jag fick fundera varenda gång jag skulle hitta en botten utifrån en given omfång har jag nu skrivit ner formeln i en liten bok där jag samlar knep, inställningar och annat så att jag kan slå upp den enkelt. 

Inga direkta nymodigheter, men här en batteriholk av Whiskyförpackning. Jag försökte med decoupage men lyckades inte särskilt bra. Men den fyller sin funktion och när jag tycker att den ser för lekmannamässig ut så kan jag alltid dra bort det vita fältet och måla med tavelfärg (kom jag på när jag letade efter decoupagelack och hittade en flaska med tavelfärg - varför hittade jag inte den tidigare). 

Und schliesslich: Hier drin war mal Whisky, jetzt sollen
Batterien und kleine Glühbirnen und ähnliches
darin zwischengelagert werden. Buchstaben frei Hand aus
Buntpapier ausgeschnitten. Dann habe ich es mit
Decoupage-Lack versucht. Ging so lala. Aber
mein Mann behauptet, die Fältchen in dem weissen Papier seien
ganz reizvoll und machten einen antiken Eindruck.
Wenn er es so sagt, kann ich mich vielleicht
zufriedengeben. 



måndag 3 december 2012

Återbruk gånger 2

Och nu lider Återbruksutmaningen mot sitt slut. Synd, men begripligt, man kan inte hålla på hur länge som helst utan att det blir tråkigt, en utmaning måste förbli en utmaning och inte något kontinuerligt. Hursomhelst har jag tyckt om det.

Dagens återbruk föddes av dagens belägenhet. Minstingen stannade hemma p g a annalkande förkylning (hon var dock energiknippe hela dagen). Det var i princip omöjligt att göra något som krävde koncentration och som inte involverade henne. Talande var hennes yttrande nu ikväll: mamma, jag önskar att det var som på barn på sjukhus (tv-program), att du skulle ta hand om mig och vara med mig och leka med mig ... .
Autsch!!!
Jag försökte dock att förklara att mammor är till för att förse sina barn med omsorg, mat, husrum, kläder och kärlek, inte för att leka drakmamma eller fröken eller på annat sätt oavbrutet sysselsätta en snart 6åring. Jag försökte varva egna med gemensamma projekt under dagen. Det gick sådär. Ofta känner jag att det i slutändan blir så att jag varken koncentrerar mig på henne fullt ut eller på något annat fullt ut. Nåja, nu ligger hon i sin säng och jag räknar med att hon kan gå till skolan imorgon. Skönt.

Projekten då? Jo, hon har på sistone kommit hem med massor med hål i strumpor och strumpbyxor. 2 av strumpbyxorna sparade jag. De är så elastiska, så jag tänkte att man kanske kunde fixa dockkläder. Det gjorde jag idag:

Die Puppe Lisa hat einen Pulli bekommen.
Genäht aus einer alten Strumpfhose mit Loch
am Zeh. (Die Unterhose ist älter, auch aus
einer alten Strumpfhose)
 Dockan heter Lisa, är beställt från Tyskland och hade från början ganska hemska, moderiktiga (?) små vuxenkläder på sig. Väldigt tyska var de också, tror jag. Kjolen var så snäv att hon inte kunde sitta ner trots alla leder. Jag har länge tänkt att jag vill göra lite riktiga barnkläder åt henne, så att minstingen kan se sig själv lite grand. För en längre tid sedan blev det trosor av en annan gammal älskad strumpbyxa. Idag blev det en tröja, tillklippt helt på fri hand. Utan sidsömmar.
Und eine Leggins aus einem Flohmarkt-
T-Shirt (Der Rest schon vor längerer
Zeit in eine Mütze verarbeitet.)
 Och så ett par trikåbyxor. eller leggins, om man vill. Likaså tillklippta på fri hand från resterna av en gammal loppist-shirt vars andra delar har blivit mössa. Jag tycker det blev riktigt bra, trots att det är klurigt att sy i så elastiska tyger med så små mått. Det går liksom inte att använda overlocken, då blir sömsmånen alldeles för bred.
Besonders stolz bin ich darauf, dass ich alles
frei nach Schnauze zugeschnitten habe.
Ich habe keine Schnittmuster benutzt und
nicht mal vorher gemessen. Arm-
und Beinlängen habe ich im Nachhinein
angepasst. 
Ibland tänker jag att jag borde klippa till lite mer på fri hand. jag behöver öva mig i modet att lita på min egen känsla, och på att våga misslyckas ibland. Jag tycker bara alltid det är så synd om tygerna, ifall jag klipper fel. Men det här gick ju vägen.
Och jag tycker att dockan är ännu mycket finare med lite mer vardagliga kläder.