lördag 30 april 2011

Klänning till mig ...

Helt oegennyttig fick stora dottern en Burda-prenumeration i födelsedagspresent. Jag har en del glädje av det trots att Burda ofta inte riktigt är min smak. Men den här klänningen gillade jag. Tyget hade legat länge, det var lite för blått liksom. Men till det här helt perfekt. Det mönstrade tyget var en stor, rund, bordsduk från någon loppis (25 kronor) och jag tyckte att det passade perfekt att kombineras med det enfärgade. Sen var detta med kimonoärmar ett litet äventyr: när det står att man ska sy exakt in i hörnet så verkar de mena precis det de skriver, det kom jag fram till efterhand. Nästa gång blir det mer exakt, men det funkar väl såhär också. I övrigt löpte sömnaden rätt problemfritt - och jag ska testa hur jag känner mig i klänningen imorgon. Det är lite annorlunda och mer vågad i stilen än vad jag brukar bära. 
Idéer för förändring av mönstret finns redan. Det blir lite utställt istället för avsmalnande, utan seperata fållstycken, istället förlängd och med kilar i delningssömmarna. Jag har ett tyg i min låda som skulle passa.... .


Ein Kleid aus Burda 2/2011.
Der gemusterte Stoff ist eine Tischdecke,
vermutlich 70iger Jahre. 

Kimonoärmel


Diese blauen Blumen heissen auf Schwedisch: Schlangenauge.
Ich finde sie wunderschön und sie passten so gut zum Kleid. 

Visst passar blommorna perfekt till klänningen?


måndag 25 april 2011

Julros till påsk

   
Jag fick den julen 2010, klarade den genom vintern. Planterade ut den, utan större förhoppningar. Och när snön smälte bort nu då fanns den där med knoppar och nu blommar den för fullt. Jag var bara tvungen att ta en bild - nu när jag har min nya kamera. 
Eine Christrose - und sie ist wirklich wiedergekommen.
Ich hatte sie als Topfpflanze bekommen,
durch den Winter gebracht
und im letzten Frühjahr ausgepflanzt.
Als der Schnee weggetaut war,
stand sie da mit dicken Knospen.
Das erste Foto im Blogg,
das mit meiner neuen Kamera aufgenommen ist. 
Ein Stilleben aus der neuen Küche. 
Jag var bara tvungen att ta en bild på detta också. Det blev som ett stilleben, sådär lagom rå som i någon inredningstidning. Som ett reklamfoto för flingsaltet förslog stora dottern. Eller för träoljan som står bredvid och som inte har använts ännu. 

Och sedan lådan, igen, ni som läser kanske hinner att bli trötta på den. Men jag är så stolt. Och nu hittade jag dessutom en bordsskiva från ett gammalt databord som vi har avvecklat och som passade rätt bra som lock. Jag ville att man skulle kunna sitta på det. Locket ska kläs med vaxduk och resten målas, kanske med linoljefärg för att testa hur det är att arbeta med den. Men redan ikväll la vi dynorna i den. Så de behöver inte längre ligga under bordet i vardagsrummet. 


Und nochmal die Kiste. Alles Holzreste, der Deckel eine alte Tischplatte.
Da sieht man doch mal wieder, dass es sich lohnt, Reste zu sichten und aus-
gewählte Einzelstücke aufzuheben. 

Dagens fundering
Jag får inte riktigt ihop mitt liv. Jag har så mycket idéer. Och hela tiden funderar jag över om det liv jag lever nu är rätt för mig. Är det bara frustration och någon slags tanke på flykt undan stressen? Eller är det en genuin längtan efter att göra något annat. Göra något mer av min kreativitet som inte riktigt kommer till sin rätt alla gånger - helt enkelt för att tiden och orken inte räcker till? Jag vet inte. Man läser om och om reportage om människor som har hoppat av tåget och startat om på något helt annat sätt. Och varje gång jag läser ett sådant reportage så finns där en längtan efter ett helare liv. Ett som jag mår bättre av. Samtidigt talar mitt förnuft till mig och säger: du har ett jobb, du är ändå ganska duktig på det. Du får utlopp för mycket av dina gåvor i det - vad vill du mer?
Vad vill jag mer? Mer helhet, jag vill kunna göra både och. Men går det? Eller behöver jag i så fall dra ner mina ambitioner på jobbet? Kan jag det ens?
Jag undrar hur många människor som drömmer om att hoppa av, hur många som gör det, hur många som hittar ett nytt liv som faktiskt bär - och hur många som inte lyckas skapa en ny tillvaro utifrån sina behov? De vi läser om är ju bara de lyckade.

Denkelei
Jetzt, wo ich einige Tage frei hatte, habe ich viel darüber nachgedacht, wie ich mein Leben einrichten will. Ich habe so viele Ideen. Und ich muss dauernd darüber nachdenken, ob das Leben, was ich gerade lebe, eigentlich richtig für mich ist. Sind das nur unrealistische Fluchtgedanken? Oder gibt es eine echte, tiefe Sehnsucht danach, anderes zu tun? Mehr aus meiner Kreativität zu machen, die nicht immer zum Zuge kommt, weil ich keine Kraft oder keine Zeit habe? Ich weiss es nicht. Aber wenn ich all diese Reportagen lese über Menschen, die ausgestiegen sind, dann sehne ich mich auch nach einem heileren Leben. Einem, von dem es mir besser geht. Dann kommt mein Verstand und sagt: du hast Arbeit, du machst sie gut, und viele deiner Begabungen kommen da zu Zuge, was willst du mehr?
Mehr Ganzheit, mehr Integration zwischen den Dingen die ich tue. Ich weiss nicht richtig, wie ich das zustande bringen soll. Will  ich zu viel?

torsdag 21 april 2011

Snickeri istället för sömnad

Äntligen, varm mat igen. Efter tre veckor utan spis och ugn lagade vi ikväll för första gången mat på vår nya spis. Och ställde disken i den nya diskmaskinen. Inte färdigt, men det känns som om vi har ett kök igen: Diskho, diskmaskin, spis och ugn och dessutom kylskåp - då klarar man sig väldigt bra. Enda problemet: redskapen för matlagning ligger nerpackade i lådor i garaget. Lastpallarna med köksinredningen står också i garaget - dvs vi kommer inte åt våra redskap - och har alltså fortfarande en väldigt bra ursäkt för att bara laga enkel mat. Bra vad??




Speceriskåp heter det här, tror jag, på köksinredningsspråk. Ska bli skönt att ha matvarorna i köket och inte i tvättstugan längre. 

Detta diskbänksskåp ser jag väldigt mycket fram emot. 6 hinkar i 2 storlekar: en för sopor, en för kompost, en för mjölkkartonger och liknande som behöver droppa av sig innan de ska sopsorteras. Övriga måste vi fundera över ett tag till. 

Och så dagens projekt: Istället för sömnad blev det en dynlåda. Har tänkt på det så länge. Jag använde bara virke som ändå fanns i garaget - och min nya skruvdragare. Återstår golv och lock. Golvet ska göras av galler så att dynorna kan torka trots att de ligger i lådan. Locket ska kläs med vaxduk och vara så stabil att man kan sitta på det. Sen ska det hela ut på altanen - och vi ska aldrig mer ha dynor i vardagsrummet!!! Det här har jag projekterat i flera år - men det var så mycket enklare än jag trodde och jag känner mig sanslöst stolt!!!

 Nu ska jag sy lite och sen ska jag sova, precis så länge jag vill. Maken, sonen och minstingen är nämligen bortresta och det är bara vi två kvinnor som håller ställningarna. Skönt och övergivet på samma gång.

God natt.

onsdag 20 april 2011

Det börjar likna något

Dachfenster mit Fensterladen
 Ett hus av en pappkartong. Eftersom vi renoverar köket (tredje veckan utan spis!!!) så finns det lite förpackningsmaterial att tillgå. Nu var det kartongen runt ett nytt kylskåp. Den var omöjligt att slänga. Det blev ett hus, så högt att minstingen kan stå i mitten. Ett takfönster  som kan öppnas och stängas...
Fenster mit Gardine
.... och ett vanligt fönster med gardin var också önskad. 
Och så måste man ju inreda. Och tar fram porslinet. Och parkera sin bil. Nu är hon bortrest, till mormor och morfar och farmor och farfar i Berlin - och huset står i vardagsrummet och tar plats. Men än så länge har jag inte hjärta att slänga det. Det får nog lekas med det ett tag till, tills vi har tröttnat helt. Men jag älskar i alla fall dessa leksaker som är förgängliga, som dyker upp ur ingenstans och vår fantasi, sen leks de sönder och sen kan de slängas med gott samvete. 

Innenansicht

Wenn man die Küche renoviert fällt einiges an Verpackungsmaterial an.
Dies hier var um unseren neuen Kühlschrank herum.
Jetzt ist es ein Spielhaus, wo die Tochter drin stehen kann.
Mit Dachfenster und Gardine und Parkplatz fürs Auto. 
Tyvärr blev korten inte särskilt bra - men på lördag ska jag köpa en alldeles egen kamera, och med den ska jag fota mest till bloggen och då kanske det blir bättre bilder. 

Eine Leggins nach Ottobre
Det blev inte mycket sytt den senaste tiden. Jag har varit helt klart på gränsen till vad jag klarar av, gråten har varit väldigt nära och jag känner att det måste till en förändring. Men ett par väldigt lyckade leggins har det blivit i alla fall. Och utan barn så blir det nog mera syprojekt innan påsken är över. Kanske till mig den här gången?

Mönster Ottobre
Storlek 110
Tyg: nytt, för en gångs skull, och från E-slöjd.

Dagens fundering
Jag längtar så efter att få göra saker med omsorg. Få göra fint här hemma, få diska med omsorg, sy med omsorg, bädda sängen med omsorg, vattna blommorna med omsorg. Istället för att hela tiden behöva fokusera på det som det är mest bråttom med. När jag var mammaledig njöt jag så av att kunna vara omsorgsfull - nu finns inget utrymme kvar för det. Och jag undrar vad det gör med oss människor. Vad vi förlorar. Ingen kaka bakas, bara det nödvändigaste stryks. Blomkrukeblommorna skriker efter vatten. Maten är tråkig och kärlekslös tillagat. Och jag ser och hör allt som behöver min omsorg - och får hålla för öronen och ögonen för att inte bli tokig av det. Jag längtar efter att vara hemmafru - trots att jag upplever att gör nytta på mitt jobb och finner glädje i det. Vad skapar vi för samhälle när vi tar bort omsorgen om saker och ting? Inte att undra på allt slit och släng, underhåll hinner vi inte med - inte bara trafikverket har det problemet. Inte att undra på att omsorgen om människan också tar skada. Jag letar efter balans, mellan jobb och familj, mellan att kunna ge den omsorg som behövs utan att fastna i oväsentligheter. Jag tror inte omsorgen är onödig. Jag tror att omsorgen i vardagen får oss att slappna av, att glädjas. När jag ser på gamla handarbeten så ser jag omsorgen i stygnen och det är som om det var sparad tid. Tid som har lagts ned på "oväsentligheter" men som utstrålar ett lugn som vi kan behöva. Tänk att kunna låta ögonen vila på sånt som har hanterats med omsorg...

Denkelei
Gibt es ein Wort für das schwedische "omsorg"? Omsorg bedeutet, dass man sich kümmert, sich Mühe gibt, mit einer Sache. Sorgfalt ist vielleicht am ehesten richtig. Also: Ich sehne mich danach, Dinge sorgfältig zu tun. Auf der Arbeit und zu Hause. Immer nur das Notwendigste zu schaffen, quält mich. Und sehe ich Dinge, die mit Sorgfalt getan sind, freue ich mich daran und leide gleichzeitig darunter, dass ich hier zu Hause und bei meiner Arbeit für Sorgfalt keine Zeit habe. Ich frage mich manchmal, was das mit uns Menschen macht. Kein Kuchen, kein sorgfältig zubereitetes Essen, keine geputzten Fenster, kein Staubwischen. Ist einfach nicht drin. Und auf der Arbeit: Keine sorgfältig formulierten Texte, nur immer Improvisation. Wenn ich alte Handarbeiten sehe, dann sehe ich darin gespeicherte Zeit. Zeit, investiert in etwas, was nicht nur das notwendigste war. Und ich werde ruhig und entspannt, wenn ich so etwas sehe. Es ist als könnte ich Zeit und Ruhe gewinnen wenn ich Dinge betrachte, die langsam geschaffen wurden.

måndag 11 april 2011

Usch, vilken vecka!!!

Mannen på tjänsteresa, inget kök, hela huset fullt med hantverkare, minsting med öronvärk och konstig mage och full arbetsvecka. ... Det går liksom inte ihop riktigt. Hankar mig fram från timme till timme imorgon. Har bestämt mig för att vaba åtminstone på förmiddagen. Någon stackars kollega får ta över. Men jag kan ju liksom inte lämna ett barn med misstänkt magsjuka på dagis!!
Såhär ser det ut i köket. Den delen ni ser brukar i vanliga fall innehålla spis, diskmaskin, diskbänk. Inget av detta alltså tillgängligt för tillfället. Fördelen är att ingen kan begära att jag ska laga middag varje kväll. Vi äter mackor och jag får tid över till annat.

 Som till exempel denna kjol som jag tänkt på länge. Från början skulle den bli enfärgat, men sen kände jag för lite utsmyckning på bakfickorna. Och sen en liten fåll i avvikande färg. Jag ska testa mönstret lite, det verkar bra. Resor längst upp gillar vi, men besparingen gör att kjolen verkar lite mer arbetat. Jag tror nog att det kommer att bli fler såna.

Ein Rock in Grösse 110. Ich mag den Schnitt.
Details in blau und weiss, damit er leichter zu kombinieren ist..
Ich bin zufrieden mit der Balance zwischen Einfachheit und
Verzierung. Das gelingt mir nicht immer. Oft werden die Sachen
am Ende so bunt, dass sie schwer zu kombinieren sind.

Mönster: Ottobre 4/07, lite ändrat
Storlek: 110
Tyg: tradera

Klockan är mycket. Orkar inte tänka mer trots att jag har väldigt många tankar i huvudet. Kanske imorgon.
Godnatt!!!

onsdag 6 april 2011

Uppdragsarbete

Äntligen är den färdig, koftan. Detta är alltså en lusekofta, som ni ser. Jag ärvde den av syföreningen här i församlingen. Någon tant hade påbörjat den men inte orkat fullfölja. Material fanns, beskrivning också, om än på norska. Problemet var att hon inte hade följt beskrivningen rakt av. Jag fick improvisera och lista ut hur jag skulle kunna göra. Sen fanns det ett mönster på en knäppkant med broderi på filt. Men jag ville ju sätta min egen prägel på det hela, så efter mycket om och men kom jag fram till att jag ville sticka en tvärrandig knäppkant. Och sen en enkel kantremsa till halskanten. Hakarna hade jag klippt loss av en HM-lusekofta som det var lite hål i. Så de är återanvända. Nu ska syföreningen komma fram till på vilket sätt denna kofta ska omsättas i pengar till välgörande ändamål. 
Det var mycket pyssel och jag upptäckte efter monteringen att mönsterpassningen fram inte är särskild perfekt. Jag tror inte jag kan göra något åt det nu längre och får väl hoppas att det inte syns så mycket. 

Norwegerjacke. Ich habe sie vom Handarbeitsverein
in meiner Gemeinde übernommen, unvollendet. Nun habe
ich sie endlich fertiggestrickt. Mein Beitrag zum Design:
die Vorderkante, quergestreift gestrickt und angenäht.
Die Haken sind wiederverwertet von einer Strickjacke,
die ein paar Löcher hatte. Mal sehen, was der Handarbeitsverein damit anstellt.
Irgendwie soll er in Geld umgesetzt werden, das dann wohltätigen
Zwecken zugeführt wird. 

Dagens fundering
Tänkte på det när jag fotograferade dotterns säng med de nya sängkläderna: Hon har ett så litet liv. Gosedjur, kuddar, ett antal bilderböcker, nappar, sovstrumpor. Hennes lilla värld. Hon sorterar allt innan hon ska somna. Och kudden vänds många gånger, för den ska vara kall mot hennes kind. Hon vänder sig mot väggen, ligger där med öppna ögon och tänker igenom sin dag. Undrar vad som pågår i henne. Hennes liv är så litet än, så begränsat i sina dimensioner: hemma, dagis, en eller annan utflykt eller promenad. Mamma, pappa, storebror och storasyster, fröknarna på dagis, en och annan vän till familjen. Men detta lilla liv uppfyller henne fullt ut. Hon tar det på allvar, allt är viktigt. Vilken overall man tar på sig och vilka strumpor, vilken fröken som är där när man kommer till dagis, om alla pusselbitar finns kvar, vad som ska ätas och vilken bok som ska läsas när hon ska sova. Allt är viktigt och har sin betydelse - och hon vet så väl vad hon vill och behöver. Hon kan inte förklara det och jag kan inte veta, men jag är full av förundran och respekt för hennes lilla liv och önskar ibland att jag kunde krypa tillbaka in i mitt. Och när jag ser på hennes säng och ser allt som finns däri då får jag tårar i ögonen, för det är där jag förstår hur liten och hur viktig och ömtålig hennes lilla värld är - och hur gärna jag vill skydda den så att hon ska få leva kvar därinne och bit för bit vidga sina vyer, precis i den takt som är lagom för henne. 

söndag 3 april 2011

Bloggtorka, inget kök

Hinner inte med något. Jobbet bara rusar på för fullt. Ingen tid att andas. Måste lära mig att stoppa, vet inte var bromsen sitter. Här hemma ett kök som ska plockas ut, sedan idag varken diskmaskin eller spis, då kan man inte laga mat och det känns ju som en slags lättnad ändå. Det är bara det att jag inte vet hur länge. Det som bärs ut ur köket bärs in i garaget, nu var vi tvungna och plocka om där också, annars får ingenting plats. ... snart orkar jag inte mer. ... känns det som.
Och knappt tid att sy, än mindre att blogga. ... Lärde mig dock våffelvirkning eller dubbelvirkning igår. Vi behöver nya grytlappar till det nya köket.

Men här i alla fall något litet: Jag hittade gardiner på loppis som såg ut som påslakan till minstingen. Hon har mitt gamla barntäcke med väldigt ovanliga mått. Det är liksom längre än de man brukar köpa, och blir det knölig längst ner, det avskyr jag. Ny har jag äntligen kunnat förmå mig att sy påslakan till henne. Jag älskar tyget.



Eine Kleinigkeit habe ich trotz Küchenrenovierung
zu nähen geschafft. Meine alte Kinderbettdecke hat nämlich
ein komisches Format, deshalb wollte ich schon lange Bettwäsche
nähen, die passt. Das hier sind Second-Hand-Gardinen.
Ein wunderschöner Stoff, finde ich. 


Och sen köket. Nu är det nymålat, i en närmast antikgrön färg. Jag tycker det blir väldigt fint. Innan dess var det ljusgrönt, nästan pastell eller den gröna motsvarigheten till bebisblått. Nu är det betydligt gråare. Nästa vecka kommer en snickare och ska lägga in ett massivt, obehandlat grangolv. Och köksmöblerna är vita. Köket har tre fönster åt sydväst, så det är väldigt ljust. Därför kändes det som om väggarna fick vara lite mörkare. Vita väggar hade gjort det hela bländande. 

Nu återstår att se hur lång tid det tar tills allt är färdigt - och vi kan äta mat igen. 
Hier also eine Küche im Umbau. Ein kleiner Eindruck von der
neuen Wandfarbe. Sehr angenehm, Wände zu streichen, wenn man weiss,
dass nächste Woche ein neuer Fussboden kommt.
Da braucht man nicht aufzupassen. 

Fundera orkar jag inte idag - keine Kraft für eine Denkelei