Julros till påsk

   

Jag fick den julen 2010, klarade den genom vintern. Planterade ut den, utan större förhoppningar. Och när snön smälte bort nu då fanns den där med knoppar och nu blommar den för fullt. Jag var bara tvungen att ta en bild - nu när jag har min nya kamera. 

Eine Christrose - und sie ist wirklich wiedergekommen.
Ich hatte sie als Topfpflanze bekommen,
durch den Winter gebracht
und im letzten Frühjahr ausgepflanzt.
Als der Schnee weggetaut war,
stand sie da mit dicken Knospen.
Das erste Foto im Blogg,
das mit meiner neuen Kamera aufgenommen ist. 

Ein Stilleben aus der neuen Küche. 

Jag var bara tvungen att ta en bild på detta också. Det blev som ett stilleben, sådär lagom rå som i någon inredningstidning. Som ett reklamfoto för flingsaltet förslog stora dottern. Eller för träoljan som står bredvid och som inte har använts ännu. 

Och sedan lådan, igen, ni som läser kanske hinner att bli trötta på den. Men jag är så stolt. Och nu hittade jag dessutom en bordsskiva från ett gammalt databord som vi har avvecklat och som passade rätt bra som lock. Jag ville att man skulle kunna sitta på det. Locket ska kläs med vaxduk och resten målas, kanske med linoljefärg för att testa hur det är att arbeta med den. Men redan ikväll la vi dynorna i den. Så de behöver inte längre ligga under bordet i vardagsrummet. 

Und nochmal die Kiste. Alles Holzreste, der Deckel eine alte Tischplatte.
Da sieht man doch mal wieder, dass es sich lohnt, Reste zu sichten und aus-
gewählte Einzelstücke aufzuheben. 

Dagens fundering
Jag får inte riktigt ihop mitt liv. Jag har så mycket idéer. Och hela tiden funderar jag över om det liv jag lever nu är rätt för mig. Är det bara frustration och någon slags tanke på flykt undan stressen? Eller är det en genuin längtan efter att göra något annat. Göra något mer av min kreativitet som inte riktigt kommer till sin rätt alla gånger - helt enkelt för att tiden och orken inte räcker till? Jag vet inte. Man läser om och om reportage om människor som har hoppat av tåget och startat om på något helt annat sätt. Och varje gång jag läser ett sådant reportage så finns där en längtan efter ett helare liv. Ett som jag mår bättre av. Samtidigt talar mitt förnuft till mig och säger: du har ett jobb, du är ändå ganska duktig på det. Du får utlopp för mycket av dina gåvor i det - vad vill du mer?
Vad vill jag mer? Mer helhet, jag vill kunna göra både och. Men går det? Eller behöver jag i så fall dra ner mina ambitioner på jobbet? Kan jag det ens?
Jag undrar hur många människor som drömmer om att hoppa av, hur många som gör det, hur många som hittar ett nytt liv som faktiskt bär - och hur många som inte lyckas skapa en ny tillvaro utifrån sina behov? De vi läser om är ju bara de lyckade.

Denkelei
Jetzt, wo ich einige Tage frei hatte, habe ich viel darüber nachgedacht, wie ich mein Leben einrichten will. Ich habe so viele Ideen. Und ich muss dauernd darüber nachdenken, ob das Leben, was ich gerade lebe, eigentlich richtig für mich ist. Sind das nur unrealistische Fluchtgedanken? Oder gibt es eine echte, tiefe Sehnsucht danach, anderes zu tun? Mehr aus meiner Kreativität zu machen, die nicht immer zum Zuge kommt, weil ich keine Kraft oder keine Zeit habe? Ich weiss es nicht. Aber wenn ich all diese Reportagen lese über Menschen, die ausgestiegen sind, dann sehne ich mich auch nach einem heileren Leben. Einem, von dem es mir besser geht. Dann kommt mein Verstand und sagt: du hast Arbeit, du machst sie gut, und viele deiner Begabungen kommen da zu Zuge, was willst du mehr?
Mehr Ganzheit, mehr Integration zwischen den Dingen die ich tue. Ich weiss nicht richtig, wie ich das zustande bringen soll. Will  ich zu viel?