fredag 30 september 2011

Vad gör jag med dethär då?

Dagens tanke: Hem och hem
Detta hör egentligen till förra inlägget, för det hör ihop med min resa till mina föräldrar. Jag tror alla som någon gång har bytt land känner igen detta. När jag reser till Berlin, då reser jag hem, när jag reser tillbaka till Sverige, då reser jag hem. Var jag än är har jag en liten längtan hem. Det värsta är att efter 15 år så är det Berlin som jag reser till inte riktigt samma som jag lämnade. Ändå, jag är uppvuxen i storstan, lukterna och ljuden ger mig hemkänsla - och ändå andas jag ut när jag kommer hit, till landet. 
Om nätterna drömmer jag om att flytta tillbaka - och ibland gråter jag i drömmen, för jag vill inte det, egentligen. Det är väl bara att acceptera att jag har två hem och är hemlös på samma gång. 


Den här bilden hör också ihop med resan. Mina föräldrar hade en katalog med Waldorff-leksaker. Där såg jag denna stjärna och blev intresserad, eftersom jag alltid letar efter tekniker att fläta och väva band. Tack vare Google och Youtube kunde jag i pappas verkstad bygga en liknande och lära mig fläta. Jag är väldigt glad åt tekniken och vill gärna lära mig mer. Det hela är, tror jag, en förenklad version av en japansk teknik som heter Kumihimo 組紐. 
http://www.youtube.com/watch?v=rgo4ouIMl2w - här är beskrivningen hur man gör.

Eine Flechttechnik, die ich mithilfe von Youtube und Google gelernt habe.
Macht Spass, ist einfach und wird schön.

Und so werden die Bänder

Här är mitt frågetecken. Jag ärvde av en kollega denna tröja. Hon har hunnit sticka framsida och två ärmar. Det är mycket trådar att hålla reda på. Tröjan är designat av Kafé Fasett. Jag tycker den är väldigt vacker och jag beundrar arbetet som redan är gjort. Själv har jag tidigare stickad en tröja av honom. Det tog flera år och var väldigt tålamodskrävande. Men vackert. Jag tycker hans saker är väldigt fina och jag fixar att sticka dem - men ... . Jag tycker inte riktigt att det är meningsfullt att designa och sticka mönster som inte passar ihop med tekniken man använder. Och så är det här. Stickning där man har massor med lösa trådar på baksidan kräver väldigt mycket garn, är jobbigt etc. . Och jag tycker på något sätt att teknik och mönster bör höra ihop. Frågan är nu: ska jag ändå kämpa mig igenom och sticka klart, bl a av respekt för arbetet som redan är gjort. Eller ska jag använda det som redan är stickad för att göra en väska, en mössa eller annat? Jag kan inte heller dra upp det hela och rädda garnet eftersom mönstret gör att det bara är en massa korta trådar. Vad göra? 

Ein angefangenes Projekt, das ich geerbt habe.
Ich weiss nicht recht, ob ich ihn zuende stricken soll
oder ob ich aus dem gestrickten Stoff etwas anderes machen soll.
Irgendwie habe ich etwas gegen ein Design, das nicht zur Technik passt,
die angewendet werden soll. Ich habe einmal einen Pullover von Kafé Fasett
gestrickt und mir eigentlich geschworen, dass ich zukünftig keine
Muster mehr stricke, die nicht zum Stricken geeignet sind.
Das ist irgendwie wie Trab beim Pferd, Gehen bei den Menschen oder Fahrradfahren auf
Wegen, die besser zum Gehen geeignet sind.
Och ett helt vanligt projekt som avslutning: En västklänning i frotté: Med Kam-knappar.

Mönster: Ottobre 3/11
Storlek 110
Tyg: Loppis, Frotté
Nöjd? Ja!!! Dottern också
Ein Kleid im Partnerlook zur kleinen Cousine. 
Ha det bra därute!!

onsdag 21 september 2011

Överlevt!

Var "hemma" i Berlin över helgen, men nu är jag "hemma" igen. Eftersom jag är flygrädd känns det som en stor prestation att flyga med båda döttrar. Men det gick ganska bra och gav mersmak, inte kanske flygandet men känslan av att ha friheten att sticka över över en förlängd helg. Tänk om jag kunde göra så lite oftare ... .

Här i alla fall lite projekt som låg i kameran, bara så att ni inte ska tro att jag har försvunnit från cyberrymden:

En tunika, fri efter burda. Kimonoärmar och kilar. Jag kämpade en del. Kilarna ville inte alls som jag och periodvis höll jag på att lämna hela projektet. men nu, såhär i efterhand, känns det ok. Dock anmärkte stora dottern att det kanske inte var det mest smickrande plagget för min kropp. Jag ska känna efter lite vad jag själv tycker. Nu väntar den på att få provbäras i offentligheten. 

Mönster: eget (?)
Storlek 40
Det mesta i materialet är loppisfynd
Dekoration: Virkad duk ur gamla bestånd, quilt-tyger till kilar, virkade blommor och en knapp. Därtill orangt kantband.

Tunika frei nach Burda,
verziert mit Häkelblumen och Häkeldeckchen samt Knopf.

Och ett till par strumpor, lite annat mönster, det funkar väldigt bra om man ska dra det över byxorna i gummistövlarna. Dock lyckades jag inte klippa ut den lilla ytan av bakgrunden till fotot. Det får vara så, det är sent och jag vill lägga mig. 

Noch ein Paar Socken, etwas anderer Schnitt.


Godnatt allihopa därute.

lördag 10 september 2011

Teknikens under


Detta nattlinne har varit en T-Shirt storlek L. Det hade dock V-ringning vilket genererade lite problem när jag ville förvandla den till ett nattlinne. Jag var därför tvungen att skarva och det blev lite sådär. Sen använde jag ärmarna i hela sin bredd och rynkade dem så att de blev lite puffärmar. Till slut så beställde dottern en prinsessa som applicerade för hand. Kronan är en lite rest spets som jag nästan slängde för att det var en sån liten bit - men jag hann aldrig slänga den förrän den kom till nytta. 
Prinsessan är jag väldigt glad åt, jag tycker den är så glad. Jag tror jag ska försöka göra en prinsesstämpel.

Det finns en sak till som jag är stolt över, det är att jag har lyckats att klippa ut nattlinnet ur fotot. Få se hur det blir på bloggen. 


Nachthemd aus T-shirt mit bestellter Prinzessin. 
Mönster: kan man beteckna som eget
Storlek: 110
Tyg: Second hand T-shirt storlek L
Prinsessa av restbitar.
Urklipp med Gimp på Mac


Ja, och detta är alltså en nyutklippt (på datorn) detalj från tvättsäck nummer två. Den här gången med skrift på svenska i korsstygn. Jag tänkte först räkna på tyget, men insåg snabbt att det skulle krävas förstoringsglas och mer tålamod än jag kan uppbåda. Istället klippte jag ut en bit juteväv, tråcklade fast den på tvättsäcken och broderade på den. Till slut drog jag bort trådarna. Det blir inte fullt så rakt som om man hade räknat på tyget direkt, men i gengäld lite mer levande.

Och såhär ser den ut i sin helhet. Färgerna blev ändå ganska bra. Det lönar sig att ha ett större lager med brodergarn ...
So ist der zweite Wäschesack also geworden.
Ich habe ein Stück Jute festgenäht, darauf
die Kreuzstiche gestickt und dann die
Jutefäden rausgezogen. Hat ganz gut geklappt. 

Material: Gammal gardin från loppis.

Och så var det ett par strumpor också. Garnet köpte jag på en loppis, jag tyckte det var lite roligt. Ingen aning vad det är för material, men jag tror nästan att det åtminstone har en viss andel av ull. jag tycket det är så kul med såna små, enkla projekt och med ett garn där man inte själv vet hur mönstret kommer att se ut. Jag stickade ett till par av samma garn men med ett lite annorlunda mönster, de kommer i ett annat inlägg. 

Ich brauche immer ein einfaches Strickprojekt nach einem komplizierten.
Kindersocken waren gerade richtig. 

Mönster: min mammas
Storlek: ca 28

Dagens tanke:
Var på kyrkornas second hand i Täby idag. Där var det en av medarbetarna och en kvinna som satt suckande över ett gäng jojos som var hopplöst ihoptrasslade. Hon sa att hon jobbade på fritids och ville få ut de bästa jojon för att köpa åt sina fritidsbarn. 
De funderade en vända på att klippa av alla trådar, men jag kunde inte låta bli att blanda mig in, så jag tog så småningom över och trasslade ut alla. Hon tog emot en efter en, testade och betalade dem. Många gånger kom hon och sa att det inte var meningen att jag skulle sitta och trassla ut dem åt henne, men jag sa att jag gjorde det av egen fri vilja för att jag tycker det är kul. Och det stämmer, trassel och knutar utmanar mig. Jag tycker det är sanslöst tillfredsställande att bringa ordning i trasslet, att sortera ut, följa trådarna och skilja det ena från det andra. - Om man vill kan man betrakta detta som en bild för livet. 
Det som var roligt var att det runt detta trassel uppstod ett slags socialt rum. Flera barn kom och blev intresserade, de ville plötsligt också köpa jojos. Kvinnan som var fritidspedagog började prata både med mej och med barnen och till slut med deras mamma. Det var häftigt hur mycket sammanhang och kontakt detta trassel utlöste. Kul och meningsfullt. Så dagens goda gärning var ett gäng jojos och en knut. 

måndag 5 september 2011

Romantisk igen ...

Jag här alltså den tredje raglan-blusen. Den här gången sydd efter mönster från Ottobre. Jag tycker väldigt mycket om den. Det "romantiska" tyget som stora dottern upptäckte på en loppis åt mig, det var nog en gardin. Sen det prickiga bandet som busar till det hela lite. Av detta mönster ska jag definitivt sy fler exemplar, bara jag får till någon smidighet i rynkandet. Har inte riktigt listat ut det bästa sättet än. Overlocken, eller rynkfot på symaskinen eller rynkning för hand?
Nu ska i alla fall dottern välja en av de tre blusarna, de andra två går till församlingens höstfest och säljs till förmån för svältande människor i Afrika. Få se om någon vill ha dem. 

Mönster: Ottobre 1/08
Strlk: 110
Tyg: loppis
Band: tradera (tror jag)
Die dritte Raglan-Bluse in der Reihe. Tochter darf eine aussuchen, die anderen beiden
gehen auf den Basar und werden zu wohltätigen Zwecken verkauft. Bin gespannt, welche sie wählt. 

 
Sedan blev det en liten doppresent också. Vänner döpte sitt fjärde barn i helgen. Jag jobbade och kunde inte vara med på dopet, men en doppresent kunde jag fixa. Tyget köpte jag för en gångs skull nytt, på stoff och stil, det är babymanchester. Kantbandet är elastisk och för att sammanföra tyget och kantbandet satte jag en virkad blomma i mitten. Jag tycker det blev fint. Jag älskar västklänningar i alla storlekar. Beakta särskilt Kam-knapparna, äntligen behöver jag inte längre sortera bort mönster med tryckknappar.

Mönster: Ottobre 4/08
Strlk: 74
Tyg: Stof och stil
Kantband: tradera ?

Ein Taufgeschenk. Ich liebe solche Hängekleidchen,
in allen Grössen. Die Blume soll die Farben ein bisschen vereinen.
Die Knöpfe sind meine neuen Plastikdruckknöpfe, jetzt brauche
ich endlich keine Angst vor Druckknöpfen mehr zu haben. Das eröffnet
ganz neue kreative Möglichkeiten.