måndag 26 november 2012

Mera återbruk, häst och burkar

Det är lite för tyst på bloggen för tillfället. Jag skapar och gör men en del projekt är hemliga inför julen, en del är lite långdragna. Men här alltså två återbruksprojekt. Tidigare i återbruksutmaningen (länken går till det aktuella inlägget) så fanns det med en idé om att göra små korgar av jeansben. Det hade jag tänkte göra med dotterns avlagda jeans. Men när jag höll de i handen upptäckte jag att en större konservburk nog hade ungefär samma diameter. Jag stoppade in den i benen på jeansen och upptäckte att det inte var ungefär utan exakt samma diameter. Vek ner byxbenets nederkant i burken, klippte av 2-3 cm nedanför burkens botten, satte lite lim i botten och vek in - nu har burkarna kläder och ser lite mindre råa ut. 

Hästen tillverkades efter idén i en gammal handarbetstidning. Jag gjorde om lite och hittade på lite och använde mig som grund av en avlagd skjorta från min man. Alla mina brodergarner är loppisköp, så jag tycker att man kan kalla detta för ett återbruksprojekt. 

Ein Pferd mit Stickerei aus einem alten Oberhemd
meines Mannes. Die Idee stammt aus einer alten
Handarbeitszeitung, leicht abgewandelt und frei
nach Schnauze gestickt. 

Die "angezogenen Konservendosen" im Hintergrund sind mit
Hosenbeinen einer alten Jeans der ältesten Tochter bekleidet. 



Dagens Tanke

Finns det någon som får det att gå ihop? Jag känner mer och mer att det är en illusion att tro att båda vuxna i en familj kan ha krävande jobb. Eftersom hemmet också är ett krävande jobb. På något sätt känns det som om det är upp till kvinnorna att bevisa för sig själva och samhället att det går att förena. Nu, när det finns RUTavdrag och välutbyggd barnomsorg. Nu finns det väl inga hinder? Kanske inte i den faktiska tiden, men hur mycket kan man proppa in i sina 24 timmar när det inte bara handlar om att fysisk vara på plats och uträttar något mekaniskt? Jag känner att det är så viktigt att vi faktiskt har ork att lyssna på varandra och på våra barn. Det är en förutsättning för att barnen ska uppleva sig viktiga och därmed få det självförtroende som krävs för att klara av att leva ett gott liv. Lyssnandet är dessutom en förutsättning för att en relation ska fungera. Dessutom måste någon se till att det sociala nätverket runt familjen kan upprätthållas, för en vacker dag så behöver man det. När man vill bry sig om sina vänner och grannar, för att det är rätt, när man vill leva någorlunda miljövänligt, äta någorlunda vettig mat och ha ett hem som faktiskt är mer än en väl städad sovplats, en slags viloplats och mittpunkt där vi kan komma till ro. Jag undrar om det är någon som får det att gå ihop. Och jag undrar om inte det är vår tids kvinnofälla: att vi försöker att bevisa att det går att få ihop det.
 
Sen har vi dessutom ett arbetsliv som pressar oss till yttersta effektivitet. Samma effektivitet som vi sedan fortsätter med hemma för att kunna bygga det komplexa bygget som ett hem är. Priset betalar i slutändan oftast kvinnorna. Och jag vill inte betala det priset längre. Jag har sträckt mig längre och längre och lider mer och mer under min otillräcklighet och känner: Varför ska jag försöka att få en ekvation att gå ihop som inte går ihop. Den kanske går ihop för andra, som har andra slags arbeten eller har en större kapacitet - men för mig går det inte ihop. Vad jag ska göra åt det? Vet inte, men till att börja med måste jag konstatera att det inte går ihop. 

tisdag 20 november 2012

Pyjamas

Mitt bidrag till återbruksutmaningen: 

En pyjamas till minstingen (som inte är så liten längre, snart fyller hon 6). Byxorna är sydda i en gammal gardin (tror jag - av fållarna och den ojämna blekningen att döma), mönstret från Svenska mönster, jag har lagt till muddar och fickorna.
Överdelen är en Zoe från Farbenmix med rullfåll nere och i ärmarna. Jag tycker den blev riktigt fin. Hon har dock inte provat den än, eftersom hon låg i sin säng med en annan pyjamas på  när jag blev färdig. Hade velat få med den redan igår kväll i Återbruksutmaningen, men då la kameran av, batteriet var slut. så istället fick jag snällt fästa alla trådar och vänta till idag. 


Schlafanzug, grösse ca 122.

Hose aus einer Gardine vom Flohmarkt.

Oberteil aus Baumwolltrikot, Modell Zoe von Farbenmix. 

söndag 11 november 2012

Tröja, pysselbord och löv

Ein Foto mit Mensch für den
Me Made Mittwoch

Nu är den alltså äntligen färdig, min återbrukströja. Den som har följt bloggen kanske minns, den har dykt upp flera gånger. Först fick jag den som påbörjat projekt, stickat efter ett Kafe Fasett mönster. Jag försökte att fortsätta, insåg att jag inte hade lust, drog upp alltihop, fick över en massa korta och mellanlånga garnstumpar, började alltså sticka en ny tröja i dominostickning. Ärmar och muddar randiga, halskanten virkat. Jag tycker den blev riktigt fin, mönstret är helt och hållet mitt. Jag tycker mycket om att titta på detta myller av färger med all sin oregelbundenhet och tycker att jag lyckades ganska bra ändå med färgfördelningen, inte helt lätt att sticka så att intrycket ändå är någorlunda jämt. Att ärminsatssömmarna stämmer så väl - den sitter förvånansvärt bra trots att jag gjorde allt lite på fri hand. efterhand har man väl ändå samlat på sig så mycket erfarenhet och ett så gott öga att man kan få till något också på känn. 
Nu är jag dock väldigt glad att den är klar och har gått över till nya, lite mindre påfrestande, stickprojekt. (De kan dock ännu inte visas i bloggen, det är ju snart jul).

Pulli aus aufgeribbelten, kurzen Garnenden.
In Dominotechnik, Design und Schnitt
ganz und gar auf meinem Mist gewachsen.
Und puh, ich bin froh, dass er fertig ist. 
 När jag håller på med bakning har jag länge tänkt att jag skulle vilja ha ett bakbord för pyssel, lätt att torka av, inte så värdefullt, så att det inte gör något om det blir märken. I fredags gjorde jag äntligen verklighet av detta: Baksidan av vår gamla köksö hade jag sparat, likaså de gamla trösklarna. Spånskiva med melamin, inte värdefullt men tåligt. Trösklarna fick bli kanter så att inga småsaker åker ner. Jag drog dock inte kanterna ända fram, så att de inte stör armarna när man jobbar med pilliga saker. Måtten är tillräckligt stora så att skärmattan får plats med god marginal. Nu ska jag bara skruva fast någon slags reglar i framkanten som man kan vända ner så att de blir ett stopp i framkanten, ifall det behövs.
Tog också Ikea-måttband och klistrade fast med genomskinlig packtejp, praktiskt har jag märkt på sybordet där jag gjorde likadant.

Ein Arbeitsbrett aus Resten unserer alten Kücheninsel.
Ikea-Massbänder in zwei Richtungen mit Klebeband
festgeklebt. Alte Schwellen als Kanten zurecht gesägt.
Jetzt kann ich diese Platte drunterlegen, wenn ich mit Kleber oder Farben
arbeite oder schneide, oder wenn ich was anderes mache, was ansonsten die
Tischplatte beschädigen könnte.
Puzzlen kann man sicher auch gut auf dieser Platte. 
 Jag jobbar fortfarande på min ljuskrona. Detta blir alltså löv av diverse aluminiumburkar. Jag har bara inte riktigt lyckats fästa dem på ett bra sätt ... De återkommer när jag har lyckats med det.

Blätter aus Getränkedosen, mit eingeritztem Muster und
hinterher grob mit Sandpapier geschmirgelt.
Für einen Recycling-Kronleuchter an dem ich seit geraumer
Zeit arbeite. 


tisdag 6 november 2012

One Piece

Ett snabbskrivet inlägg, orkar inte mer, det är sent redan. Men här kommer en One Piece enligt Ottobre 4/12, storlek 122, som vanligt lite stor. Framfickorna har jag lagt till själv, och ja, jag vet att de hamnade lite för långt ner. Jag fodrade också luvan, vilket inte fanns med i beskrivningen. Tyget köpte jag second hand och funderade länge på vad det kunde bli, kändes lite för mörkt. Men i den här kombinationen tycker jag faktiskt om det. Efter att den ha burits en hel dag kan jag också konstatera att det hade varit bra med lite smalare ärm- och benmuddar, men minstingen tycker det är helt ok för henne.
Men stolt är jag i alla fall.

Ein Overall wie sie hierzulande zu Zeit sehr in sind.
Für alle Altersgruppen, wohlgemerkt.
Grösse 122, Schnitt Ottobre 4/2012.
Die vorderen Taschen sind selbst hinzugefügt und
gezeichnet. Mir gefällt er richtig gut -
und der Trägerin scheinbar auch.