tisdag 28 februari 2012

Sportlovsaktiviteter

Det är klart, jag åker också skidor då och då, på längden, det andra kan jag inte. Och det är fint. Men det finns ju andra projekt också. Golvet i köket t ex. Från början inte tänkt att ligga öppet (huset är från 35), Illa medfaren, men hål och skavanker och av någon anledning med fernissa på vissa ställen dock inte alla. Och då beslutade vi oss att måla det. Men innan dess behöver det ju rengöras. Och efter en omgång med rotborste och linoljesåpa såg golvbrädorna så välmående och vackra ut. Gråa och ärovördiga, så vi har inte riktigt hjärta att måla dem. Istället ligger jag på knä och skurar och sliper med handslipmaskin och skrapar med färgskrapa. Slitigt är det, men jag ser varje gång jag har skurat tre brädor fram emot tills de har torkat, för de blir så vackra, trots alla skavanker. Kan ni gissa hur långt jag har kommit på dessa brädor? På de mittersta kan man se var jag slutade, nämligen ungefär i mitten av bilden. 
Frischgescheuerte Dielen. Wir bringen es einfach nicht über uns
sie zu streichen. 
Ett litet Stilleben av mina redskap för golvbearbetning

Ein Stilleben aus meinem Werkzeug.
 Blick ur vardagsrumsfönstret.


Blick aus dem Wohnzimmerfenster
 Ett nytt stilleben med retro-brödrost, prydnadspumpor från i höstas, symönster ... . Helt enkelt bilder från mitt sportlov.

Noch ein Stilleben.
Der Toaster ist museumsreif,
die Zierkürbisse lustig,
den Scnitt habe ich heute abgepaust. 
 Som plastmatta fruktansvärt, men när jag tog kortet insåg jag att det skulle vara fint som tyg.

Fürchterlich hässlicher Plastikfussboden, aber das gleich Muster auf einem Stoff??
Gar nicht so schlecht. 


Dagens tanke:
Jag har ju blivit mindfull - efter genomgången mindfullness-gruppbehandling. Det var faktiskt bra, och jag har lärt mig något: Varje gång mina "tänk om" - tankar nafsar mig i hälarna tänker jag att jag är ett staket. Ett ståltrådsstaket som vinden blåser igenom utan att det bjuder motstånd. Tankar, känslor, farhågor, rädsla och ångest får finnas men blåsa igenom mig, får försvinna lika fort som de kom. Jag försöker att komma ihåg att jag är som ett ståltrådsstaket när de kommer, och när jag väl har manat fram bilden så händer det att tanken som ropade på min uppmärksamhet, som ville bosätta sig i min kropp och göra mig rädd, att denna tanke redan blåst vidare. Det funkar inte alltid, men ibland gör det faktiskt det - och det är rätt häftigt att det går.

Fastan á la Hanne: 
Igår slängde jag en kylskåpsmagnet som var väldigt ful.
Idag slängde jag en soffa, där skumplasten redan höll på att bli till smulor. 

fredag 24 februari 2012

Imorgon ska några av oss resa ...

... och eftersom jag är en sån där udda person som tycker det är högst obehagligt att behöva förflytta sig, om än bara till fritidshuset, så har jag resfeber. Och då börjar jag packa mer än vad som behövs, och framförallt projekt. Syprojekt och stickprojekt. Ju närmare avresetiden kommer desto fler projekt blir det som jag tar med mig. Till slut behöver jag stoppas, annars fylls hela bilen med symaskiner och tyger och garn istället för skidor.

Här i alla fall sånt som är färdigt:

Ett nattlinne, för en gångs skull i nytt tyg, mudden är dock en t-shirt från någon loppis - visst passar färgen perfekt?
Storlek 116
Mönster Ottobre 6/09

Jag använde flatlock för första gången och det blev inte perfekt men gav ändå mersmak, jag hade länge funderat på hur man får till sådana sömmar.

Ein Nachthemd nach Ottobre, aus neu
gekauften Stoff. 


Tredje baströjan, mörkblå bomullstrikot. Ser bättre ut i verkligheten än på kort. Trikån var hopplös som kantband, rullade in sig. Nu har jag köpt en blomspruta och tänker fylla den med vatten och potatismjöl. Då borde tyget väl stelna när man pressar, eller hur?
Der dritte Basic-pulli. Baumwolltrikot. Gr 116. Creative Workshop 301
 Rundstickade grytlappar. Den uppmärksamme ser att de är olika stora, vete katten varför. Jag kanske räknade fel? Sköldpaddor är det på, självdesignad, därför inte helt lätt identifierbara. Virkad kant. Själva idén med rundstickning är bra, då blir de dubbla och dessutom gömmer man alla lösa trådar som löper på baksidan.

Rundgestrickte Topflappen. Liegen doppelt. Mit gehäkelter Kante.
Das sind übrigens Schildkröten, für den der es nicht sieht. 
Nu ska jag gå och lägga mig.

måndag 20 februari 2012

Växtvärk

Dagens tanke ...
en artikel i församlingsbladet som jag har skrivit. Återbruk av tankar och texter, den här gången. Jag är tvungen att producera tankar och texter i mitt arbete, då kanske jag kan ha med något här också. Bilder kommer längre ner.


---- vete katten varför formatet blir så konstigt i det här inlägget - inte ens min datorkunnige son kunde fixa det, så det får väl vara såhär då....


Ibland blir jag trött. Trött på allt prat om utveckling och tillväxt, om utbildning och fortbildning. Jag ska sträcka mig uppåt, gå utanför mina gränser. Aldrig duger jag som jag är, hela tiden behöver jag bli mer och bättre ... .
Hörde på radio häromveckan att den kognitiva förmågan börjar avta redan vid 45årsåldern. Jaha, tänkte jag, nu går det utför, eftersom jag fyller 46 snart. Men sen tänkte jag: nej, jag vägrar att se det så, för något annat sker parallellt med vårt åldrande: Vi är med om livet som gör oss rikare på upplevelser, minnen och erfarenheter.
Jag kan tänka att växt sker åt olika håll. Det finns den växt som syns, växten uppåt. När trädet sträcker sina grenar upp mot solen. När jag sträcker mig för att nå ett mål. När jag utbildar mig och utvecklar mina förmågor och också mitt tänkande.
Men ett träd växer inte bara uppåt, det växer också utåt, och jag tror att det är så med oss också. Vi träffar på och lär känna fler och fler människor. Vi bygger våra relationer och lär oss av varandra. Om vi har tur så blir vi mer och mer toleranta, eftersom vi lär oss att förstå andra och ser hur olika livet kan vara. Det finns tider i livet då det är viktigast att växa utåt.
Trädets rötter ska vara ungefär lika omfattande som dess krona, förklarade en av mina kollegor, som jobbar på kyrkogården. Det betyder att också rötterna måste växa. Och den tillväxten sker i det fördolda. Jag tror för oss människor handlar det om att bygga på sin trygghet. Den som har välutvecklade rötter kan känna sig hemma där han eller hon är. Vi behöver alla ha en plats att vila på, en familj eller vänner som backar upp, kanske en Gud att lita till, en tro på någon som bär tillvaron och vill oss väl, ett samhälle som fyller våra grundläggande behov. Ibland, framförallt när ett uppbrott har skett, när vi har drabbats av sorg eller flyttat, bytt arbetsplats eller skilt oss, då behövs det tider att växa neråt, att låta rötterna växa till igen.
Och så finns det årsringarna. För under hela sitt liv har trädet också växt liksom inåt. Stammen har blivit tjockare och årsringarna speglar dess liv. På årsringarnas utseende kan man avläsa naturhistoriska skeenden, torka t ex. Jag tänker att det är denna växt inåt som vi så lätt glömmer bort eller förkastar. Det är därför vi ibland säger att det går utför när vi pratar om vårt eget åldrande. Vi underskattar så ofta erfarenhet, mognad och vishet, sånt som kommer när vi är med om livet och faktiskt tar till oss det. För det är en uppgift i sig att ta till sig livet som vi är med om, så som det är och blir, att försonas med det som blev. 

Och nu till lite produktioner: 


Jag har faktiskt sytt lite mer än vad som syns. Jag började med att rädda ett par strumpbyxor, som var för lösa och halkade ner (inte så charmig om man behöver dra upp strumpbyxorna stup i kvarten ... ) och ett par leggins som hade en alldeles för trång söm som nästan inte gick över rumpan. På båda klippte jag av de översta 3 cm och sydde fast en mudd med resår i. Båda fungera utmärkta nu. Känns som en riktig räddningsaktion, jag hade inte kunnat ha dem annars. Dessutom använde jag mig av en mudd som jag köpte på tradera och som är av bra kvalitet i en ganska hemsk färg (något åt det beiga nästan hudfärgade hållet) - det känns bra att ha hittat ett användningsområde där dess kvalitéer kommer till sin rätt utan att den syns!!!


Sen kom stora dottern med en ylletröja med polokrage som hon tycker om, dock helst utan polokrage. Och jag klippte och sydde med overlocken ... ock det blev riktigt bra. 


Igår blev det såna - andra gången i mitt liv att jag bakar dem själva. 


Hier in Schweden nennt man das "semlor".
Hefebrötchen mit einer Art vereinfachter
Marzipanfüllung. Traditionell ein Fastnachtsgebäck. 


Jag kan inte låta bli att bli lite besserwisser (jag är ju ändå tyska): Idéen med semlor är att de ska äta på fettisdagen - inte från och med. Detta för att dagen efter, askonsdagen, börjar fastan och då är det inga semlor ... . 
Jag kommer att försöka med mitt fastelöfte igen: varje dag får en sak lämna hushållet, ända till påsk. Få se vad jag får gjort den här gången. 


Mer sömnad kommer i nästa inlägg ... det finns flera nästan färdiga projekt.

lördag 18 februari 2012

Nu ska ni få se ...

Jag är lite frustrerad, jag hinner inte med mina projekt och jag hinner inte visa upp det jag ändå har hunnit. så här kommer lite små verk som ändå har blivit:
Klippte till ett gäng baströjor i olika sorters bomullstrikå, två är klara, en tredje är påbörjat och så ligger det två tyger till som jag skulle vilja göra baströjor av. 
Alla Creative Workshop 301, storlek 116

1. En tröja i gammaldags naturfärgat, ribbstickad bomullstrikå. Gula Coversömmar. 

Basic-pullis aus Baumwolltrikot. Dieser naturfarben,
gerippt. 
2. En grön, som såg så pass tråkig ut i färgen så jag var tvungen att hitta på något. Kontrastfärgad mudd och en liten groda, applicerad för hand. Jag är inte helt nöjd, tyget är tunt, grodan och mudden lite för stark och tung, och dessutom sydde jag fast kantbandet med skarven längst fram istället för mitt bak.

Der gleiche Schnitt in dunkelgrün, aber der Stoff war ein
wenig zu langweilig, so dass ich mir was ausdenken musste, um ihn lebendiger
zu machen. 
 Grodan ritade min pappa som är på besök från Tyskland tillsammans med min mamma. Vi delar ett visst sanningskrav med varandra som gör att vi inte vill ha en serietecknad, karikerad groda utan en som har lite mer naturliga proportioner. Resultatet: Dottern tyckte att detta var en krokodil. Nåja.
Hade en idé om att bara brodera konturerna istället för att applicera och jag borde ha stannat där. Applikationen blev lite för tung för tyget, tycker jag, och från baksidan, där man ser konturerna av mina handstygn, ser den finare ut, tycker jag. Lärdom: Håll dig till dina idéer, de är oftast inte så tokiga som de verkar från början.

Ein Frosch, gezeichnet von meinem Vater. Von Hand festgenäht.
Nicht perfekt und ich hätte mich an meine ursprüngliche Idee halten
sollen, nur die Konturen zu sticken.
Falls jemand findet, das ist ein komischer Frosch, dann kann ich sagen:
er hat wesentlich natürlichere Proportionen als die, die man sonst
so auf Kinderkleidung sieht. Daher hat meine Tochter ihn für ein Krokodil gehalten. 
 Idag var det kramsnö - man kunde nästan skulptera, och det gjorde min pappa, min dotter och jag. Längst till vänster min pappas skapelse, i mitten dotterns och till höger på bilden min.
Statt nähen drei Schneeleute, der rechteste ist meiner,
der linkeste meines Vaters und der kleinere ist das Werk meiner Jüngsten. 


Jag har jobbat hårt med näsa, haka och bakhuvudet som man ser. Det var faktiskt kul och jag fick lust att modellera något.


Min pappas blev faktiskt bäst, han är himla duktig på sånt.

Ich muss neidlos anerkennen, dass die Kreation meines Vaters
 mit Hörnern und grosser
Nase, die beste ist. 
Jag hoppas jag hinner sy lite imorgon - och också att jag bloggar lite, har en text som jag skulle vilja lägga ut.

Ha en bra lördagskväll.

tisdag 7 februari 2012

Så himla mycket på jobbet

Ja, jag vet, jag är dålig på att uppdatera. Men för tillfället skapas det inte så mycket heller. När jag kommer hem om eftermiddagarna så är jag så trött att jag bara hänger framför brasan och slötittar på tv. Eventuellt klarar jag en eller två sömmar sådär vid 22 - 23 tiden. Men huvudet är alldeles för urlakat för att kunna åstadkomma någon större kreativitet. Sen var det helger och kvällar också, så den gemensamma tiden i familjen har heller inte varit omfattande.

Men här i alla fall ett färdigsytt projekt som jag kanske behöver modifiera ändå.


Denna skjorta är alltså sydd efter ett Ottobre-mönster (ska kolla upp vilket nummer, dock inte i kväll). Jag tycker den blev jättefin - med undantag för en liten detalj: den är för trång vid skärningssömmen i ärmen, vilket resulterar i att jag har lidit under lite cirkulationsstörningar i underarmarna under dagen. Jag får väl göra om ärmarna - eller åtminstone den övre delen av ärmarna, suck. Men det känns inte riktigt hållbart med svullna fingrar och periodvis kalla händer under en hel dag.
Jag tror att det blev så för att tyget jag sydde av inte var lika elastiskt som det som mönstret är avsett för. Det är nämligen en bomullstrikå utan lycra. Ett tradera-fynd - och som tur är har jag väldigt mycket av det, så tyg finns det för nya ärmar.

Modellen ska jag definitivt använda fler gånger. Den sitter väldigt bra vid axlarna tycker jag. Och förutom underarmarna så trivdes jag med plagget på - och det gör jag ofta inte med prästskjortor.

Sov nu så gott alla, jag hoppas att det kommer bättre tider - idéer finns det nämligen gott om - och också lite påbörjade projekt - mest garnprojekt.