Växtvärk

Dagens tanke ...
en artikel i församlingsbladet som jag har skrivit. Återbruk av tankar och texter, den här gången. Jag är tvungen att producera tankar och texter i mitt arbete, då kanske jag kan ha med något här också. Bilder kommer längre ner.


---- vete katten varför formatet blir så konstigt i det här inlägget - inte ens min datorkunnige son kunde fixa det, så det får väl vara såhär då....

Ibland blir jag trött. Trött på allt prat om utveckling och tillväxt, om utbildning och fortbildning. Jag ska sträcka mig uppåt, gå utanför mina gränser. Aldrig duger jag som jag är, hela tiden behöver jag bli mer och bättre ... .
Hörde på radio häromveckan att den kognitiva förmågan börjar avta redan vid 45årsåldern. Jaha, tänkte jag, nu går det utför, eftersom jag fyller 46 snart. Men sen tänkte jag: nej, jag vägrar att se det så, för något annat sker parallellt med vårt åldrande: Vi är med om livet som gör oss rikare på upplevelser, minnen och erfarenheter.

Jag kan tänka att växt sker åt olika håll. Det finns den växt som syns, växten uppåt. När trädet sträcker sina grenar upp mot solen. När jag sträcker mig för att nå ett mål. När jag utbildar mig och utvecklar mina förmågor och också mitt tänkande.

Men ett träd växer inte bara uppåt, det växer också utåt, och jag tror att det är så med oss också. Vi träffar på och lär känna fler och fler människor. Vi bygger våra relationer och lär oss av varandra. Om vi har tur så blir vi mer och mer toleranta, eftersom vi lär oss att förstå andra och ser hur olika livet kan vara. Det finns tider i livet då det är viktigast att växa utåt.

Trädets rötter ska vara ungefär lika omfattande som dess krona, förklarade en av mina kollegor, som jobbar på kyrkogården. Det betyder att också rötterna måste växa. Och den tillväxten sker i det fördolda. Jag tror för oss människor handlar det om att bygga på sin trygghet. Den som har välutvecklade rötter kan känna sig hemma där han eller hon är. Vi behöver alla ha en plats att vila på, en familj eller vänner som backar upp, kanske en Gud att lita till, en tro på någon som bär tillvaron och vill oss väl, ett samhälle som fyller våra grundläggande behov. Ibland, framförallt när ett uppbrott har skett, när vi har drabbats av sorg eller flyttat, bytt arbetsplats eller skilt oss, då behövs det tider att växa neråt, att låta rötterna växa till igen.

Och så finns det årsringarna. För under hela sitt liv har trädet också växt liksom inåt. Stammen har blivit tjockare och årsringarna speglar dess liv. På årsringarnas utseende kan man avläsa naturhistoriska skeenden, torka t ex. Jag tänker att det är denna växt inåt som vi så lätt glömmer bort eller förkastar. Det är därför vi ibland säger att det går utför när vi pratar om vårt eget åldrande. Vi underskattar så ofta erfarenhet, mognad och vishet, sånt som kommer när vi är med om livet och faktiskt tar till oss det. För det är en uppgift i sig att ta till sig livet som vi är med om, så som det är och blir, att försonas med det som blev. 

Och nu till lite produktioner: 

Jag har faktiskt sytt lite mer än vad som syns. Jag började med att rädda ett par strumpbyxor, som var för lösa och halkade ner (inte så charmig om man behöver dra upp strumpbyxorna stup i kvarten ... ) och ett par leggins som hade en alldeles för trång söm som nästan inte gick över rumpan. På båda klippte jag av de översta 3 cm och sydde fast en mudd med resår i. Båda fungera utmärkta nu. Känns som en riktig räddningsaktion, jag hade inte kunnat ha dem annars. Dessutom använde jag mig av en mudd som jag köpte på tradera och som är av bra kvalitet i en ganska hemsk färg (något åt det beiga nästan hudfärgade hållet) - det känns bra att ha hittat ett användningsområde där dess kvalitéer kommer till sin rätt utan att den syns!!!


Sen kom stora dottern med en ylletröja med polokrage som hon tycker om, dock helst utan polokrage. Och jag klippte och sydde med overlocken ... ock det blev riktigt bra. 


Igår blev det såna - andra gången i mitt liv att jag bakar dem själva. 

Hier in Schweden nennt man das "semlor".
Hefebrötchen mit einer Art vereinfachter
Marzipanfüllung. Traditionell ein Fastnachtsgebäck. 

Jag kan inte låta bli att bli lite besserwisser (jag är ju ändå tyska): Idéen med semlor är att de ska äta på fettisdagen - inte från och med. Detta för att dagen efter, askonsdagen, börjar fastan och då är det inga semlor ... . 
Jag kommer att försöka med mitt fastelöfte igen: varje dag får en sak lämna hushållet, ända till påsk. Få se vad jag får gjort den här gången. 


Mer sömnad kommer i nästa inlägg ... det finns flera nästan färdiga projekt.