måndag 28 mars 2011

Enfärgat utan utsmyckningar

Jag har så himla svårt att skärpa mig. Dottern behöver enfärgade vanliga tröjor. Just för att jag syr mönstrade saker med applikationer. Då behövs det något att kombinera med. Jag har tyger till det, men jag lyckas liksom inte med att nöja mig där. Det är så roligt att hitta på något litet som gör dem speciella. På den röda här  har jag försökt mig på att använda avigsidan av täcksömmen på min Coverpro. Inte särskilt proffsigt ännu, men jag lär mig väl efterhand. Undrar hur andra gör för att ha synliga sömmar. Lägger man bara tygerna omlott och syr på eller gör man som jag gjorde: Syr sömmen räta mot räta och sticka sedan fast den med täcksöm från avigsidan. Är det någon därute som kan förklara för mig?
Att jag inte är särskilt proffsig när det gäller fotografering syns väl. Bakgrunden är i det här fallet ett köksskåp som vi idag tömde och förflyttade från köket till vardagsrummet. Om en vecka ska det läggas nytt golv i hallen och köket, och veckan därpå kommer själva köket. Suck, det blir väl inte så mycket sytt den närmaste tiden. ...

Ein einfacher, einfarbiger Pulli.
Ich habe mich mit Mühe und Not beherrschen können
 und ihn so einfach gelassen.

Geerbter Stoff und kleines Deckchen.
Ich finde, das passt ganz prima.
Schön, eine Art gefunden zu haben, wie man diese kleinen Deckchen verwenden kann.
Ich fühle mich den Frauen, die sowas früher gemacht haben, verbunden
und freue mich, wenn so eine Handarbeit zu Geltung kommen kann.
Mal sehen, wie der Pulli nach der ersten Wäsche aussieht!!!!


Den rosa tröjan är sytt i en ribbat trikå som jag har ärvt efter en gammal dam. Båda tröjorna är Creativ Workshop från Ottobre, lite förlängt dock, för småbarnsmagen som annars gärna kryper fram. För halskanten använde jag en tunn, ribbat och annars ganska dålig muddtrikå som jag inte minns hur jag kom över. Den funkar till inget annat, men såna kanter blir jättebra. Jag sydde faktiskt kanten på min vanliga symaskin. Än så länge tycker jag det blir snyggast. Jag sydde rullkanten för första gången på overlocken, blev helt ok. 

Mönster för båda: Ottobre CW
Storlek: 110
Tyg: Det övre nyköpt singeljersey i bomull, det nedre ärvt. 
Broderat duk: ärvt

Dagens fundering - apropå köksrenovering
Det är märkligt, detta med hur man hantera uppgifter som behöver göras. Min man och jag är så olika där. Han blir alldeles stressad av all tvätt, stryk, städ, väggar som ska målas ... . Han kan liksom inte slappna av förrän det är gjort. En färdigdiskad diskmaskin, en färdigtvättad tvätt gör honom inte glad utan tvingar honom att åtgärda detta mer eller mindre omedelbart. Och när jag vaknar på lördagsmorgonen och ännu tror att dagen är oändlig, och då räknar upp det som behöver göras, då blir han alldeles förtvivlat. 
Jag har lättare att hantera kraven på hemmaplan. Jag gör en inre lista över det som behöver göras. Sen tar jag mig an det som jag har mest lust med. Och det brukar alltid finnas något. En hel del gör jag i förbigående. Mycket plock, eller torka av luckor i köket medan jag lagar mat. Eller att sortera ut strumpor när jag väl håller på att lägga kläder i garderoben. För honom är allt detta egna programpunkter, för mig är det sånt jag gör i förbigående. Dessutom brukar jag varva. Är det något på listan som jag absolut inte har lust med, då tuggar jag ner det i smärre portioner för att sedan varva det med sånt jag har lust med. Han tror sig aldrig ha rätt att göra något han vill innan han har blivit klar med sin inre lista. Jag inser att jag då aldrig får göra det jag vill, för att man aldrig är färdig med ett hushåll. 
När det gäller renoveringen så försöker jag sätta upp ett fullständigt rimligt mål: Idag ska vi tvätta panelen i taket med målartvätt ... . Sen känner jag efter. Har jag lust och ork kanske jag fortsätter, men  där behöver man vara väldigt försiktig. Det brukar vara klokare att stanna där och bara fylla på med småplock som man kan sluta med när som helst.  Min man tror, att när han väl börja med att måla, då måste han helst måla allt, och då orkar han inte riktigt, ger upp innan han är färdig, känner sig misslyckad och har ingen kraft kvar att laga mat eller diska. 
När jag skriver ner hur jag tänker låter det rätt smart ..., varför har jag inte samma attityd gentemot mitt arbete? Som min man gör hemma så gör jag på jobbet. Jag försöker att avverka, avverka, avverka och unnar mig inte pauser och låter inte saker ta den tid de tar... Suck ...


söndag 20 mars 2011

Här är jag igen ...

Efter viss bloggtorka - här är jag igen. Och som utlovat kommer här de utdömda byxorna igen. Det blev bara möss, inga lamm eller annat. Men nu tyckte hon i alla fall om dem. Jag applicerade för hand eftersom jag tycker att det oftast blir snyggast - dessutom gillar jag lite pyssel där jag kan sitta framför tvn. 


Wie angekündigt - die ungeliebten Hosen,
jetzt mit Mäusen akzeptiert. Von Hand aus Resten
appliziert.
Maus im Nahbild
Och här ett annat projekt: stora dotterns pojkväns mamma sorterade ut kläder, jag fick kassen i handen och tillåtelse att plocka det jag ville ha. Det här var alltså en dam-jeansväst. Jag såg en västklänning framför mig, men när jag fick västen var dragkedjan så lång att den hade räckt till fötterna hos minstingen. Nu har hon växt till sig och projektet blev äntligen av. Jag var tvungen att flytta fickorna, och sprätta upp insyningar - på båda ställen syns det att tyget är mörkare. Men just när det gäller fickorna tycker jag att det blir en fin effekt. Förutom blommornas stjälkar är allt loppis- eller traderafynd. Jag blir så glad av att kunna ge ett uttjänt plagg nytt liv. Och tycker det här blev riktigt bra. Dessutom tjänar man så mycket på att slippa sy in ett blixtlås och en besparing och åka snålskjuts på det som finns. 

Mönster: 
Meedom form 1,5
Material: nästan allt second hand fynd
Blommorna: japansk blomma, jag hittade beskrivningen någonstans på internet. 


Eine Jeans-Damenweste hat neues Leben
bekommen. Alles bis auf die Blumenstängel ist vom Flohmarkt
bzw geschenkte Reste. Ich finds richtig chick. Allerdings noch nicht ausprobiert.


Dagens fundering
Jag har sedan några år tillbaka ett fastelöfte: Under hela fastan, från fettisdagen fram till påsk, försöker jag slänga ut en sak minst per dag ur mitt hushåll. Det som inte hamnar i soptunnan lämnar vi på Gengåvan, missionsförbundets och  pingstkyrkans second-hand affär, en del hamnar i soporna. Det är nämligen så att jag varje år, vid den här tiden på året, upplever extra tydligt att vi har för mycket grejer omkring oss. Saker som vi egentligen inte behöver, inte tycker om eller som är trasiga. I början är det lätt, då behöver jag bara ta de där kantstötta, urtvättade eller på annat sätt odugliga sakerna. Så småningom blir det svårare  - och det är då själva poängen börjar. Jag behöver besluta mig för att göra mig av med sånt som jag skulle kunna ha användning för sen, eller som jag fick för många år sedan i present men inte tycker om eller som helt enkelt kan ersättas med något som jag också har (sparrisskalare t ex). Det är nu jag märker hur hälsosamt det är att besluta mig för att skiljas från saker. Och jag känner också lättnaden i att äga mindre.
Jag undrar hur mycket lättare livet skulle kännas om jag "fastade" hela året. Och jag undrar hur det skulle vara om jag lyckade att hamna netto på minus, alltså slängde ut fler saker än jag köpte på mig. ...
Hittills har jag aldrig lyckats att vara helt konsekvent med mitt fastelöfte - men i år är oddsen bättre i och med köksrenovering. Bara igår och idag har vi gjort oss av med en massa. Och tvättstugan är ren och städat som aldrig.  ...  Fortsättning följer - och denna typ av fastan rekommenderas varmt.

Denkelei
Seit einigen Jahren habe ich meine eigene Fastenaktion: Jeden Tag in der Fastenzeit verlässt mindestens eine Sache unseren Haushalt. Entweder geht sie in den Müll oder landet bei einem wohltätigen Second-Hand Laden. Anfangs ist es leicht. Es gibt immer etwas, was ausgewaschen, abgenutzt oder angeschlagen ist. 7 Wochen sind eine lange Zeit. So nach und nach wird es heilsam, wenn auch kompliziert. Es tut mir einfach gut, etwas "leichter" zu werden. Ich frage mich, wie viel Energie uns unser Besitz eigentlich kostet. Auf etwas zu verzichten ist nützlich - und es geht einem auf, wieviel man eigentlich besitzt, auf das man auch verzichten könnte. Bisher habe ich mein Fasten immer gebrochen, gegen Ende keine Energie mehr gehabt. Dieses Jahr könnte es gehen: Wir renovieren unsere Küche, da wird einiges anfallen. Schon gestern, beim Frühjahrsputz in der Waschküche ist einiges weggegangen. Fortsetzung folgt. ...

lördag 12 mars 2011

Alltså ett nytt inlägg med dagens fundering

utan foton på projekt, det får väl gå lite i otakt den här gången. Jag bär alltså med mig berättelsen om paradiset, ormen och äpplet inför kommande söndag. Och så har vi haft personaldag om miljöfrågor. Jag har kommit på en sak. Om det är så att felet från början bestod i att Eva och Adam åt av kunskapens träd (inte i historisk bemärkelse kanske men i symbolisk), och om ormen hade rätt när hon sa att människorna skulle bli som gudar ifall de åt av frukten, då består kanske felet i att vi använder vår förmåga, vår kunskap, vår vetenskap, vår skaparkraft för att sätta oss över skapelsen. Felet, synden, kanske består i att vi har glömt att vi är en del av naturen. Att vi finns där jämsides med allt annat som lever. Vi kanske har mera medvetande, vi kanske har större förmåga, vi kanske har mer kunskap - men vi är fortfarande en del av skapelsen. Och vi glömmer respekten, respekten för det som finns där samtidigt med oss. Respekten för djuren som vi äter, respekten för marken som vi exploaterar, respekten för skapelsen. Och det är nog därför som vi förstör ... . Jag tror inte att vi inte får äta kött, jag tror inte att vi ska låta bli att forska, men vi måste lära oss respekten, och vi bär ett ansvar som inget annat djur behöver bära. ... Lite komplicerat, men så tänker jag just nu, liksom på prov.... .

Denkelei des Tages (oder der Nacht)
Im Moment trage ich die Geschichte von der Schlange und dem Apfel im Paradies mit mir herum. Ausserdem hatten wir Studientag über Umweltfragen. Mir ist etwas klar geworden. Wenn der Fehler ursprünglich darin lag, dass Eva und Adam vom Baum der Erkenntnis assen (nicht wörtlich aber symbolisch), und wenn die Schlange Recht hatte, als sie sagte, die Menschen würden wie Götter werden, wenn sie von dessen Früchten ässen, dann liegt der Fehler vielleicht darin, dass wir Menschen unsere Erkenntnis, unser Wissen, unsere Möglichkeiten, unsere Kreativität benutzen, um uns über die Schöpfung zu erheben. Der Fehler, die Sünde, besteht vielleicht darin, dass wir vergessen haben, dass wir ein Teil der Natur sind. Dass wir neben allem, was lebt, existieren. Wir haben vielleicht ein anderes Bewusstsein, mehr Wissen usw, aber wir sind immer noch ein Teil der Schöpfung. Leider haben wir den Respekt verloren für die Tiere, deren Fleisch wir essen, für den Boden, den wir nutzen, für die ganze Schöpfung. Und deshalb zerstören wir. .. Ich glaube nicht, dass wir alle Vegetarier werden müssen, ich denke auch, dass Wissenschaft wichtig und gut ist, aber wir müssen Respekt lernen, und wir haben eine Verantwortung, die kein anderes Tier tragen muss. ...
Kompliziert und nur zur Probe gedacht, aber das geht mir gerade im Kopf herum....

Schlaft schön ...

fredag 11 mars 2011

Godmorgon, alla därute

Det behövs byxor. Och allt som inte har resår upptill åker ner, min dotter har en utpräglat småbarnsmage. Alltså behövs det ett mönster som är mera av riktiga byxor än leggins. Här har jag testat två varianter. Under sportlovet var vi på loppis i Järvsö och där hittade jag denna gardinkappa. Första gången jag använder ett landskapstyg. Lite urtvättat var det. Jag kunde inte använda översta biten, för där, efter att ha sprättat kanten upptill, var färgen original - och det var skillnad kan jag säga!!! Hursomhelst, mönstret kommer från Svenska Mönster och verkar vara helt perfekt. Sitter som ett smäck upptill. Relativt smalt där, men rätt pösigt nertill. Väldigt lämpad till förändringar. Byxan har fickor i sidsömmarna. Tänkte att framöver sätta på hjärtformade, virkade lappar på knäna och kanske virka röda bakfickor också, men vet inte än, ska nog testa dem ett tag innan och fundera. Det blir i alla fall definitiv fler byxor efter detta mönster.. ...
Alltså: Tyg: Gardin, loppisfynd
Mönster: Svenksa mönster
Stl: 110
Ein paar Hosen, die hoffentlich nicht rutschen, dank Gummizug.
Stoff vom Flohmarkt, eine alte, ausgewaschene Gardine.
Schnittmuster: Perfekt, sitzt wunderbar oben und kann sicher beliebig verändert werden.
Ich werde noch mehr solche nähen.

Ja, här alltså det andra exemplaret. Tyget också här ett loppisfynd. Det är stickad tyg, förmodligen syntet, men när det gäller loppistyger är jag inte lika kinkig som annars. Det är liksom lättare att sy något som man inte ännu vet om det blir bra, i ett tyg, som man själv inte uppfattar som så värdefullt - och då menar jag inte inköpspriset. Hursomhelst är tyget relativt tungt, med fint fall och en väldigt vacker färg.
Mönstret kommer från Ottobre. Om man tittar noga på fotot ser man, att det har en besparing framtill. Och så benavsluten. Som ni ser blev det blå knappar ur mina gömmor. För en gångs skull gjorde jag som det står i beskrivningen och sydde fast resåren. Vad händer: Jo, när dotter tar på sig byxorna så är de för vida. Vad gör jag? Dessutom tyckte hon inte om byxorna. När det gäller designen har vi kommit överens om att det ska bli en mus, en igelkott och ett lamm på dem. När det gäller passformen är det svårare: antingen sprättar jag tre sömmar med risk för att det blir fult. Eller så försöker jag att trä in en dragsko i mitten så att man kan dra ihop midjan. Eller så lägger jag byxan och väntar på att dotter blir rundare. Men det är ju inte säkert att det sker innan hon blir för lång, eftersom barnen har en tendens att sträcka på sig och att växa bara i längden, inte i bredden. Jag ska fundera på saken. ...
Tyg: Loppis, knapparna likaså.
Mönster: Ottobre 6/09
Stl: 110
Noch eine Hose, diesmal in Strickstoff. Auch vom Flohmarkt.
Vermutlich Synthetik, aber bei Second Hand bin ich nicht ganz so genau.
Problem: Rutscht, und ich habe ausnahmsweise, wie in der Anleitung vorgesehen,
den Gummizug festgenäht.
Muss mir noch eine Lösung ausdenken.
Die Tochter ist auch mit dem Design nicht zufrieden,
Ein Igel, ein Schaf und eine Maus sind bestellt.
Kann sein, dass diese Hose nochmal im Blogg erscheint.

Dagens fundering levereras senare, nu ska jag åka till jobbet först.
Ha en bra dag ...

söndag 6 mars 2011

Detta är alltså, vad det nu heter ...

Jag förstår mig inte på det svenska ordet för detta, men snickaren kallade det för brokvist, tror jag. Hur som helst, såhär är det: Det gula huset på bilden är vårt "fritidshus", en villa från 1935 i Hälsingland. En gång i tiden var det en affär i huset och därför var det två ytterdörrar, en till bostaden och en till affären. Framför huset fanns då en betongtrappa som var bred, grå och ganska ful. När vi tog över huset fanns det en fuktskada i väggen, som behövde åtgärdas. När detta skulle göras drog snickarfirman bort själva trappan och upptäckte att det hade runnit vatten bakom och att det fanns röta. Sen dess har vi haft en provisorisk järntrappa som dessutom var för låg. 
Därframme är det morgonsol och sjöutsikt, därför ville vi kunna sitta där. Alltså koncipierades denna byggnad. Vi funderade mycket för att hitta mått och utgestaltning som fungerade ihop med detta strama hus. Det blev såhär och jag är jättenöjd. Räckets mönster med smala och bredare brädor har jag hittat på. Jag ville ha något som är både stramt men ändå inte helt fantasilöst. Nu måste det bara bli vår - sen får vi se hur framsidan av huset ser ut, antar att det ligger en del skräp från byggnationen där. Dessutom ska plåttaket på. Men vi tycker i alla fall att huset har vunnit. ..

Unsere Vorterrasse ist fast fertig.
Wir sind sehr zufrieden und freuen uns darauf,
dort unseren Morgentee zu trinken.
Es fehlt nur noch das Blechdach, und etwas Farbe. 

Hemma igen...

Ett första livstecken efter sportlovet. Det blev inte fullt så mycket sytt och stickat under veckan som jag trodde från början. Men här är det något i alla fall. I unga dagar, när jag inte var lika kvalitetsmedveten som nu och allmänt oerfaren och dessutom lite hippie (det kanske jag fortfarande är innerst inne), köpta jag på mig garn som var: illa färgat, man fick färg på händerna när man stickade; ojämnt spunnet; fullt med små stickor och halmrester och dessutom väldigt grovt. Men jag fixar ju inte att slänga sånt och har länge funderat på vad jag ska göra av det. Jag tog med det till stugan och tänkte: i brist på annat kommer jag säkert att hitta på något. Och se där, det blev ett par maskintovade tofflor. Vilt improviserade efter en beskrivning på garnstudios hemsida. Ojämna på alla sätt och vis, mönstret dikterades av hur mycket garn jag hade av de olika färgerna. Dessutom använde jag minst två garner som inte tillhörde samma sort - vilket resulterade i att den ena toffeln blev lite större än den andra. Men hur som helst, de passar mig, är varma och sköna och jag har hittat ett användningsområde för garnet. Och lärt mig lite om tovning. Så det blev väl ändå bra, tycker jag. Ska nog tova fler tofflor av gamla, grova garner som jag annars inte vet vad jag ska göra av. 


Maschienengefilzte Hausschuhe aus Wolle,
die ich vor mindestens 25 Jahren gekauft hatte
und die eindeutig von schlechter Qualität war -
aber es war also möglich,
 daraus was brauchbares zu machen. 
Så långt nu, det kommer mer snart, när vi har laddat upp foton ....

Ha det gott därute!!!

tisdag 1 mars 2011

Sportlov

Bara så att ingen undrar: vi är på sportlov i Hälsingland, därav inga inlägg. Såg nyss norrsken. Annars åker vi på längden medan ungdomarna åker utför. Syr och stickar lite, med lite tur orkar jag lägga upp något de närmaste dagarna. Men just nu kommer jag inte åt kameran, den är stora dotterns och hon sitter och pluggar på övervåningen. Vill inte störa henne. Hur som helst är det m y c k e t snö här.