måndag 28 mars 2011

Enfärgat utan utsmyckningar

Jag har så himla svårt att skärpa mig. Dottern behöver enfärgade vanliga tröjor. Just för att jag syr mönstrade saker med applikationer. Då behövs det något att kombinera med. Jag har tyger till det, men jag lyckas liksom inte med att nöja mig där. Det är så roligt att hitta på något litet som gör dem speciella. På den röda här  har jag försökt mig på att använda avigsidan av täcksömmen på min Coverpro. Inte särskilt proffsigt ännu, men jag lär mig väl efterhand. Undrar hur andra gör för att ha synliga sömmar. Lägger man bara tygerna omlott och syr på eller gör man som jag gjorde: Syr sömmen räta mot räta och sticka sedan fast den med täcksöm från avigsidan. Är det någon därute som kan förklara för mig?
Att jag inte är särskilt proffsig när det gäller fotografering syns väl. Bakgrunden är i det här fallet ett köksskåp som vi idag tömde och förflyttade från köket till vardagsrummet. Om en vecka ska det läggas nytt golv i hallen och köket, och veckan därpå kommer själva köket. Suck, det blir väl inte så mycket sytt den närmaste tiden. ...

Ein einfacher, einfarbiger Pulli.
Ich habe mich mit Mühe und Not beherrschen können
 und ihn so einfach gelassen.

Geerbter Stoff und kleines Deckchen.
Ich finde, das passt ganz prima.
Schön, eine Art gefunden zu haben, wie man diese kleinen Deckchen verwenden kann.
Ich fühle mich den Frauen, die sowas früher gemacht haben, verbunden
und freue mich, wenn so eine Handarbeit zu Geltung kommen kann.
Mal sehen, wie der Pulli nach der ersten Wäsche aussieht!!!!


Den rosa tröjan är sytt i en ribbat trikå som jag har ärvt efter en gammal dam. Båda tröjorna är Creativ Workshop från Ottobre, lite förlängt dock, för småbarnsmagen som annars gärna kryper fram. För halskanten använde jag en tunn, ribbat och annars ganska dålig muddtrikå som jag inte minns hur jag kom över. Den funkar till inget annat, men såna kanter blir jättebra. Jag sydde faktiskt kanten på min vanliga symaskin. Än så länge tycker jag det blir snyggast. Jag sydde rullkanten för första gången på overlocken, blev helt ok. 

Mönster för båda: Ottobre CW
Storlek: 110
Tyg: Det övre nyköpt singeljersey i bomull, det nedre ärvt. 
Broderat duk: ärvt

Dagens fundering - apropå köksrenovering
Det är märkligt, detta med hur man hantera uppgifter som behöver göras. Min man och jag är så olika där. Han blir alldeles stressad av all tvätt, stryk, städ, väggar som ska målas ... . Han kan liksom inte slappna av förrän det är gjort. En färdigdiskad diskmaskin, en färdigtvättad tvätt gör honom inte glad utan tvingar honom att åtgärda detta mer eller mindre omedelbart. Och när jag vaknar på lördagsmorgonen och ännu tror att dagen är oändlig, och då räknar upp det som behöver göras, då blir han alldeles förtvivlat. 
Jag har lättare att hantera kraven på hemmaplan. Jag gör en inre lista över det som behöver göras. Sen tar jag mig an det som jag har mest lust med. Och det brukar alltid finnas något. En hel del gör jag i förbigående. Mycket plock, eller torka av luckor i köket medan jag lagar mat. Eller att sortera ut strumpor när jag väl håller på att lägga kläder i garderoben. För honom är allt detta egna programpunkter, för mig är det sånt jag gör i förbigående. Dessutom brukar jag varva. Är det något på listan som jag absolut inte har lust med, då tuggar jag ner det i smärre portioner för att sedan varva det med sånt jag har lust med. Han tror sig aldrig ha rätt att göra något han vill innan han har blivit klar med sin inre lista. Jag inser att jag då aldrig får göra det jag vill, för att man aldrig är färdig med ett hushåll. 
När det gäller renoveringen så försöker jag sätta upp ett fullständigt rimligt mål: Idag ska vi tvätta panelen i taket med målartvätt ... . Sen känner jag efter. Har jag lust och ork kanske jag fortsätter, men  där behöver man vara väldigt försiktig. Det brukar vara klokare att stanna där och bara fylla på med småplock som man kan sluta med när som helst.  Min man tror, att när han väl börja med att måla, då måste han helst måla allt, och då orkar han inte riktigt, ger upp innan han är färdig, känner sig misslyckad och har ingen kraft kvar att laga mat eller diska. 
När jag skriver ner hur jag tänker låter det rätt smart ..., varför har jag inte samma attityd gentemot mitt arbete? Som min man gör hemma så gör jag på jobbet. Jag försöker att avverka, avverka, avverka och unnar mig inte pauser och låter inte saker ta den tid de tar... Suck ...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar