Det börjar likna något

Dachfenster mit Fensterladen

 Ett hus av en pappkartong. Eftersom vi renoverar köket (tredje veckan utan spis!!!) så finns det lite förpackningsmaterial att tillgå. Nu var det kartongen runt ett nytt kylskåp. Den var omöjligt att slänga. Det blev ett hus, så högt att minstingen kan stå i mitten. Ett takfönster  som kan öppnas och stängas...

Fenster mit Gardine

.... och ett vanligt fönster med gardin var också önskad. 

Och så måste man ju inreda. Och tar fram porslinet. Och parkera sin bil. Nu är hon bortrest, till mormor och morfar och farmor och farfar i Berlin - och huset står i vardagsrummet och tar plats. Men än så länge har jag inte hjärta att slänga det. Det får nog lekas med det ett tag till, tills vi har tröttnat helt. Men jag älskar i alla fall dessa leksaker som är förgängliga, som dyker upp ur ingenstans och vår fantasi, sen leks de sönder och sen kan de slängas med gott samvete. 

Innenansicht

Wenn man die Küche renoviert fällt einiges an Verpackungsmaterial an.
Dies hier var um unseren neuen Kühlschrank herum.
Jetzt ist es ein Spielhaus, wo die Tochter drin stehen kann.
Mit Dachfenster und Gardine und Parkplatz fürs Auto. 

Tyvärr blev korten inte särskilt bra - men på lördag ska jag köpa en alldeles egen kamera, och med den ska jag fota mest till bloggen och då kanske det blir bättre bilder. 

Eine Leggins nach Ottobre

Det blev inte mycket sytt den senaste tiden. Jag har varit helt klart på gränsen till vad jag klarar av, gråten har varit väldigt nära och jag känner att det måste till en förändring. Men ett par väldigt lyckade leggins har det blivit i alla fall. Och utan barn så blir det nog mera syprojekt innan påsken är över. Kanske till mig den här gången?

Mönster Ottobre
Storlek 110
Tyg: nytt, för en gångs skull, och från E-slöjd.

Dagens fundering
Jag längtar så efter att få göra saker med omsorg. Få göra fint här hemma, få diska med omsorg, sy med omsorg, bädda sängen med omsorg, vattna blommorna med omsorg. Istället för att hela tiden behöva fokusera på det som det är mest bråttom med. När jag var mammaledig njöt jag så av att kunna vara omsorgsfull - nu finns inget utrymme kvar för det. Och jag undrar vad det gör med oss människor. Vad vi förlorar. Ingen kaka bakas, bara det nödvändigaste stryks. Blomkrukeblommorna skriker efter vatten. Maten är tråkig och kärlekslös tillagat. Och jag ser och hör allt som behöver min omsorg - och får hålla för öronen och ögonen för att inte bli tokig av det. Jag längtar efter att vara hemmafru - trots att jag upplever att gör nytta på mitt jobb och finner glädje i det. Vad skapar vi för samhälle när vi tar bort omsorgen om saker och ting? Inte att undra på allt slit och släng, underhåll hinner vi inte med - inte bara trafikverket har det problemet. Inte att undra på att omsorgen om människan också tar skada. Jag letar efter balans, mellan jobb och familj, mellan att kunna ge den omsorg som behövs utan att fastna i oväsentligheter. Jag tror inte omsorgen är onödig. Jag tror att omsorgen i vardagen får oss att slappna av, att glädjas. När jag ser på gamla handarbeten så ser jag omsorgen i stygnen och det är som om det var sparad tid. Tid som har lagts ned på "oväsentligheter" men som utstrålar ett lugn som vi kan behöva. Tänk att kunna låta ögonen vila på sånt som har hanterats med omsorg...

Denkelei
Gibt es ein Wort für das schwedische "omsorg"? Omsorg bedeutet, dass man sich kümmert, sich Mühe gibt, mit einer Sache. Sorgfalt ist vielleicht am ehesten richtig. Also: Ich sehne mich danach, Dinge sorgfältig zu tun. Auf der Arbeit und zu Hause. Immer nur das Notwendigste zu schaffen, quält mich. Und sehe ich Dinge, die mit Sorgfalt getan sind, freue ich mich daran und leide gleichzeitig darunter, dass ich hier zu Hause und bei meiner Arbeit für Sorgfalt keine Zeit habe. Ich frage mich manchmal, was das mit uns Menschen macht. Kein Kuchen, kein sorgfältig zubereitetes Essen, keine geputzten Fenster, kein Staubwischen. Ist einfach nicht drin. Und auf der Arbeit: Keine sorgfältig formulierten Texte, nur immer Improvisation. Wenn ich alte Handarbeiten sehe, dann sehe ich darin gespeicherte Zeit. Zeit, investiert in etwas, was nicht nur das notwendigste war. Und ich werde ruhig und entspannt, wenn ich so etwas sehe. Es ist als könnte ich Zeit und Ruhe gewinnen wenn ich Dinge betrachte, die langsam geschaffen wurden.