det är nämligen så att det på vägen till förskolan alltid ska spelas samma skiva med barnlåtar. Det är då man märker om det är en bra skiva. Är den bra så klarar man av att höra den hundra gånger utan att kräkas på den. Som tur är är denna skiva sådan.
Sen är det ju så att man hinna fundera lite över texterna ... . Den nämnda skivan innehåller en låt om att vara nöjd. Ni kanske har hört den någon gång. Och då började jag fundera: Hur är det egentligen? Förr i tiden var förnöjsamhet den god egenskap. Men vårt nutida samhälle bygger på ständig tillväxt och ständigt ökande konsumtion. Konsumtionen ökar bara om vi inte blir för nöjda, och reklambranschen jobbar ständigt på att få oss att inse att det är något mer vi behöver. Alltså: vår ekonomi går i stå ifall vi blir nöjda. På arbetsmarknaden ses det som en dålig egenskap att vara nöjd. Alla ska vi sträva högre, till högre lön, mer makt, högre befattning. Det är bara då vi är av det rätta virket för en karriär. Är vi nöjda där vi är kommer ingen att se våra gåvor och förmågor. Då kommer ingen att ge oss en löneförhöjning, och då halkar vi efter i allt. Och egentligen ska vi ju också byta jobb hela tiden - för att få upp vår lön.
Vad gör detta samhälle som bygger på missnöje med vår sinnesro? För det finns ju en hel del i våra liv som vi inte kan påverka, som vi måste lära oss att finna oss i - inte minst åldrandet och vår dödlighet. Jag tror att vi skulle må bra av att öva oss i förnöjsamhet.
Samtidigt är det också bra att ha drömmar, så konsten är väl att utveckla sig och göra verklighet av åtminstone någon av våra drömmar utan att för den sakens skull vara missnöjd med det som är. Svårt ...
Denkelei
Tochter will jeden Tag auf dem Weg zum Kindergarten die gleiche Platte hören. Zum Glück ist sie von guter Qualität, so dass man das ertragen kann. Ein Lied auf dieser Platte handelt davon wie es ist, wenn man zufrieden ist. Da ich dieses Lied so unendlich viele Male gehört habe, hatte ich schon viel Zeit, darüber nachzudenken. Zufrieden zu sein ist in unserer Gesellschaft kein Wert mehr, hab ich das Gefühl. Da unser Wirtschaftssystem auf ständigem Wachstum baut, muss uns vermittelt werden, dass wir immer noch etwas Neues brauchen. Neue Bedürfnisse werden geweckt, damit mehr verkauft, mehr produziert, mehr gedienstleistet werden kann. Im Arbeitsleben gilt es, oft den Beruf zu wechseln und sich nie zufrieden zu geben. Gerne auch öfter den Arbeitsplatz zu wechseln, sonst ist man nicht hinreichend strebsam und kann nicht damit rechnen, Karriere zu machen oder seinen Lohn zu erhöhen.
Ich frage mich, was diese ständig geförderte Unzufriedenheit mit unserem Seelenfrieden macht. Wir üben einfach nicht mehr, uns zufrieden zu geben mit dem, was ist. Und vieles, worin wir leben, können wir nicht ändern. Wollen wir ein gutes Leben führen, müssen wir lernen, uns mit manchem zufrieden zu geben.
Andererseits sind Träume wichtig, und es ist auch wichtig, sie für möglich zu halten. Wie immer, es gilt, Balance zu halten.
Och nu lite hantverk...
En av tre i raden, det finns en röd och en orange till. CW Ottobre, storlek 110. Till och med maken har upptäckt att hon knappt har enfärgade tröjor, och allt det färgglada och mönstrade kan vara svårt att matcha. Men svårt är det, funderar redan på hur jag med hjälp av textilfärg skulle kunna överföra minstingens egna ritningar på tröjorna. "Skärp dig!!" sa storasyster ...
 |
| Einfacher Pulli, es gibt noch einen in rot und einen in Orange. Schwer, sich zusammenzureissen und ihn nicht zu verzieren. |
 |
| Den Erdbeerstoff hat S sich selber ausgesucht. Dieses hier ist ein Pullikleid oder ein Kleidpulli. Und ich bin stolz darauf, dass er mit meiner inneren Vorstellung so gut übereinstimmt. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar