För en gångs skull använde jag mig av nytt, köpt tyg. Babymanchester från Stoff och Stil. Det turkosa tyget är dock köpt på second hand, likaså dragkedjan i ryggen och spetsen har också suttit på något annat plagg förr i tiden. Jag testade min bandkantningspressarfot till symaskinen - kräver nog lite övning. Minstingen är förtjust, verkar det som. Jag älskar mönstret, det är så enkelt och rent. I vänster sidosömn sitter en mörkröd knapp - för att dölja att spetsen var aningen kort där.
Mönster: Ottobre 4/04
Tyg: Gammalt och nytt
Lärdom: att hantera bandkantningsfoten, och ha alltid lite extra längd på band och spetsar ...
Dagens fundering
Jag har ont i halsen igen. Då kan man undra varför jag åker till jobbet trots att ingen räknar med mig där eftersom jag har sagt att jag ska kompa idag. Varför sitter jag alltså där med ont i halsen? Inget och ingen tvingar mig dit just idag. Varför är det så svårt att anpassa sina planer efter verkligheten? Tänker på alla som blir uppretade för att tågen inte går i tid. Är det en självklarhet att man kan komma fram trots att det snöar för fullt och är vinter? Är det självklart att åka till jobbet bara för att man har gjort en plan för dagen - trots att man inte mår bra? Vi lever i ett samhälle där vi utgår från 100%ighet trots att förutsättningarna för våra liv varierar hela tiden. Väder, hälsa, ålder, familjesituation osv. Hela samhället är slimmad under förutsättningen att inget ska påverka fungerandet. Medan det i själva verket är mycket som påverkar fungerandet. Och vi blir mycket förvånade om inte förolämpade ifall det inte håller.
Kurzfassung auf Deutsch: Warum fahre ich zur Arbeit obwohl ich Halsweh habe? Keiner rechnet mit mir, ich hatte angekündigt, frei zu machen. Keiner zwingt mich, ausser der Tatsache, dass ich einen Plan für den Tag gemacht hatte. Der Mensch macht einen Plan ... . Ich denke an die hiesige Entrüstung über verspätete Züge bei starkem Schneefall und Wind. Irgendwie habe ich das Gefühl, wir leben in einer Gesellschaft, die nach der Prämisse durchorganisiert ist, dass alles und alle immer 100%ig sind. Arbeitsplätze rechnen mit 100%iger Leistungsfähigkeit der Mitarbeiter. Reisende sehen nicht ein, warum Winterwetter ihre Reisepläne beeinträchtigen soll. Dabei sind unsere Lebensbedingungen sehr wechselhaft, Krankheit und Gesundheit, Wetter, Alter, Familiensituation, all das hat Folgen, die wir aber nicht wahrhaben wollen. Der Zorn auf die Verantwortlichen bei der Bahn ist im Grunde ein Zorn auf unsere Lebensbedingungen ... oder?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar