Clowner och Vise män

Det var en gång en tröja som köptes på 90talet och användes flitigt av två barn. Sedan kom 2000talet och någon slags kris hos mamman som kom på att hon ville ha ett barn till. Detta barn vägrade dock att tycka om sina syskons fina tröja - och då fick mamman en idé. Lite velourrester, tröjan syddes smalare och befriades från stel muddväv - och nu ser den ut som en slags Clownströja. Om minstingen tänka ha den på sig i den här varianten förtäljer inte historien ... det får det nya årtiondet utvisa.

Mönster: fri improvisation
Tyg: rester
Storlek: 104 ca

Ein alter Pulli der grossen Geschwister, war nicht beliebt und wurde zu einer Clowntunika aufgepeppt. Mal sehen, ob es so besser gefällt.

Gamla hyllplan med olika djup som egentligen skulle slängas. Enkla träkonsoler från ett byggvaruhus, lite trälasyr och en ny el-skruvdragare, det blev lite extra förvaring i barnkammaren.

Trådgaller som blev över när jag byggde en fågelbur för många år sedan, vit sprayfärg, överblivna golvbrädor och bomullsgarn. Vi behövde en liten hylla till dockservisen som inte skulle vara så djup.

Diverse improvisierte Regale im Kinderzimmer.

Dagens fundering


De tre vise männen har lärt mig en sak: Det är mycket bättre med ledstjärnor än med mål. En ledstjärna finns där också när jag har gått vilse. Den följer mig på mina krokiga vägar. En ledstjärna behöver jag inte nå, den kan inte bockas av, men den hjälper mig med mina små beslut på vägen. Och den gör mig inte rädd på samma sätt som ett mål, ingen prestationsångest. För jag behöver inte mäta avståndet, och hur långt jag har kommit. Istället lyser den för mig, lugn och tålmodig och ger färg åt allt jag gör. Fast det är klart. Den är inte effektiv - eller är den det, över tid? Vad skulle hända om företag satt upp ledstjärnor istället för mål? Skulle de bli mera effektiva eller minde effektiva? Och vad skiljer en ledstjärna från en vision.
Det är inte så lätt att hålla kvar ledstjärnorna och att ta målen med en nypa salt. Inte för mig i alla fall. Och det är svårt att sätta ord på mina ledstjärnor. Varsamhet, kanske, och att se möjligheterna i det som är givet. Gud skapade ur ingenting. Vi får skapa ur det som finns. ... . Det är nog det jag försöker hålla på med.

und nochmal auf Deutsch


aber das ist garnicht so einfach. Denn ich weiss nicht, wie ich "ledstjärna" übersetzen soll. Ein Stern zeigte den Weisen aus dem Morgenland ihren Weg. Sie hatten nicht ein Ziel, sondern einen Stern, dem sie folgten. Und von ihnen habe ich gelernt, dass Leitsterne besser sind als Ziele. Ziele kann man abhaken und sie setzen mich unter Stress, weil sie erreichbar sind und weil man den Abstand zu ihnen messen kann. Meine Leitsterne aber folgen mir, auch wenn ich mich verlaufen haben. Sie leuchten mir auf all meinen kurvigen Wegen und helfen mir bei all meinen Beschlüssen, und mit jedem Beschluss kann ich ein klein wenig weiter kommen.
Ist ein Leitstern effektiv? Was würde passieren, wenn man in Firmen Leitsterne bestimmen liesse und nicht Ziele? Würden sie mehr oder weniger effektiv arbeiten? Und was ist der Unterschied zwischen einem Leitstern und einer Vision.
Es ist nicht leicht seine Sterne zu behalten und die Ziele leicht zu nehmen, für mich jedenfalls nicht. Und es ist nicht leicht, sie in Worten zu beschreiben. Meine Leitsterne: Behutsamkeit vielleicht, und Möglichkeiten in dem zu sehen, was uns gegeben ist. Gott schuf aus dem Nichts, wir müssen aus dem etwas machen, was gegeben ist.  ... Das ist vielleicht, was ich zu tun versuche ...