Stora dottern önskade sig en sådan här mössa. Jag har en likadan i ljust garn. Mönstret härstammar från en bok som heter: Sticka vikingamönster. Det är en kvinna som har omsatt runstenarnas mönsterspråk till stickmönster. Jag vet att slingorna inte syns särskilt tydligt, försökte bearbeta fotot, men det blev inte så bra ändå. Jag skulle behöva fota den i dagsljus men dottern har den på sig om dagarna, så det har inte blivit av. Hursomhelst så fodrade jag nedre delen av mössan med fleece, så att det skulle klia mindre. Jag tror det blev uppskattad.
Garn: någon rest som jag köpte av en kollega, pengarna gick till välgörande ändamål.
Mönster: Sticka vikingamönster
Modell: Vas och en födelsedagsballong som blev över efter minstingens 4årsdag.
Dagens fundering
Inte så värst avancerad efter helgens resa till Göteborg. Barnens kusin döptes och det hela var en studie i kulturmöten. Ett helt gäng ditresta tyskar i olika åldrar: morföräldrarna, en gammal vän till mormor, en gammal kompis till barnets mamma med sambo ... Därtill vänner från Göteborg, en kvinna från Kina, gift med en svensk man, en kvinna från Polen, gift med en indisk man, en tysk kvinna, gift med en svensk man och vi som lever i Sverige sen 14 år tillbaka, därtill dopfamiljen där mamman är tysk och pappan svensk - och så några helsvenskar. Och hur firar man då en fest med alla dessa människor. Det finns så många kulturer, varje familj har sin kultur, varje land har sin. Behöver maten stå på bordet när gästerna kommer? Funkar det med hemlagad mat? Hur gör man med presenterna, packas de upp när alla tittar på eller efterhand de lämnas? Är det fri bordsplacering och hur klär man sig? Och sedan, när kalaset är slut, hjälps alla åt och städar eller ska gästerna få gå och så fixar värdarna resten?
Det som blev påtagligt, också i samtal vid bordet, det var att det är till stor hjälp när man lever med en kulturkrock ändå, det är så mycket lättare att vara flexibel när man upplever dagligdags att saker och ting inte kan tas för givet. Att det finns så många sätt att göra saker på och att faktiskt det viktigaste med en fest är att man är tillsammans och umgås och möts på riktigt.
Jag personligen tycker om fester där alla känner ett ansvar för den gemensamma samvaron. Där alla är med och ser vad som behövs, där alla är nyfikna på varandra. Jag tycker det är lättare att vara där när inte allt är färdigt när man kommer in utan där jag kan känna mig delaktig i helheten. Det var så det blev och jag tycker det blev väldigt bra. Och jag tänker vilken rikedom det är att det finns så många som lever med olika kulturer, alltid kan vi lära oss något av varandra.
Kulturen stossen aufeinander
Wir waren auf einer Taufe dieses Wochenende. Eine Cousine meiner Kinder wurde getauft. Und das ganze war interessant, weil so viele Kulturen aufeinander stiessen. Angereiste deutsche Verwandte, eine alte Freundin der Mutter des Täuflings mit Freund, dazu Freunde aus Göteborg: Eine Chinesin, mit einem Schweden verheiratet. Eine Polin, mit einem Inder verheiratet, eine deutsche mit ihrem schwedischen Mann und wir, die wir seit 14 Jahren in Schweden leben, dazu die Tauffamilie, die Mutter Deutsche, der Vater Schwede. Und einige richtige Schweden. Und wie feiert man nun ein Fest mit all diesen Leuten? Jede FAmilie hat ihre Kultur, jedes Land. Muss das Essen auf dem Tisch stehen, wenn die Gäste kommen. Wie macht man das mit den Geschenken, werden die öffentlich ausgepackt? Sitzen alle wie sie wollen? Und wie zieht man sich an? Und hinterher, helfen alle mit beim Aufräumen oder macht man das, wenn alle Gäste weg sind?
Wir haben darüber gesprochen, wie wertvoll es ist, mit verschiedenen Kulturen zu leben. Man erlebt dann täglich, dass es so viele verschiedene Arten gibt, etwas zu tun. Man setzt nicht soviel voraus. Ich selber mag Feste wo alle Verantwortung für das Zusammensein übernehmen. Und ich fühle mich viel wohler, wenn noch nicht alles fertig ist, wenn ich komme so dass ich etwas tun kann und mich zugehörig und beteiligt fühlen kann. So war dieses Fest und das war schön und ich denke, was für ein Reichtum es ist, dass es so viele gibt, die mit verschiedenen Kulturen leben. Wir können immer voneinander lernen.
Aber es geht nicht darum, alle diese Kulturen zu vereinheitlichen.
En sista kommentar för idag:
Vi reste med tåget och det gick alldeles utmärkt och vi var fullständig punktliga både på ditvägen och på hemvägen. Rekommenderas!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar