Det var ett tag sedan ...

Äntligen ett nytt projekt att visa upp. Och såhär brukar det gå till när jag syr. Jag har länge velat använda mig av det mönstrade tyget på bilden. I senaste Ottobre woman hittade jag så ett tunikamönster som jag gillade. Det tog lite tid men sen under jullovet plockade jag äntligen fram tyget för att upptäcka att det inte räckte på långa vägar. Alltså improvisation, som vanligt. Jag letade i mina lådor och hittade det bruna tyget som passade bra till i färgen. var dock lite fastare än det sladdriga mönstrade. Men jag bestämde mig för att testa. Jag sydde alltså och provade plagget, alltså överdelen och den bruna fålldelen, för att upptäcka att det hela blev ganska osmickrande för min 3barnsmage och dessutom såg ut som två helt olika plagg. Jag blev lite ledsen, funderade sedan vidare. Lite rester hade jag ju och så var jag tvungen att hitta på något för att få de två tygerna att prata med varandra. Klippte alltså ut rundlar och applicerade dem för hand och sen kom jag på att sladdrigheten i det mönstrade tyget skulle lämpa sig väldigt bra för en volang. Och såhär blev det! Räddningsaktionen funkade och uppmärksamheten dras lite från själva formen på magen till mönstret, så jag kanske inte fullt så ofta får frågan om jag är gravid. ...

Dagens fundering
Jag läste i tidningen att det behövs mer resurser för tillsyn av privata förskolor. Och då undrar jag: det sägs alltid att saker och ting blir billigare när de drivs i privat regi. Men jag undrar om någon har räknat in alla pengar som går åt för att kolla upp dessa verksamheter så att inte ett äldreboende eller en förskola  bara blir en guldgruva för ägarna där de kan plocka ut skattepengar? Hur dyrt blir den nödvändiga tillsynen? Och hur dyrt blir det om man räknar in det mänskliga lidande som orsakas innan den oanmälda inspektionen får syn på missförhållanden.
Problemet, som jag ser det, ligger i att vårt samhälle mer och mer byggs på premissen att vi är egoister. Företagen som driver äldreboendet är vinstdrivande och ska vara det och de agerar så, dvs de gör jobbet så billigt som möjligt för att får ut en vinst. Då är det klart att man drar ner på kostnaderna och inte gör mer än nödvändigt.
Regeringarna betraktar i allt högre utsträckning som sin uppgift att belöna och bestraffa ekonomisk istället för att leda en debatt där man betraktar oss som människor som vill göra rätt. A-kassa sänks och folk utförsäkras eftersom man tydligen utgår ifrån att vi smiter undan allt arbete om vi bara kan. Signalen är: människan vill inte jobba. Vi drivs hit och dit genom skattelättnader och straffavgifter och förväntas spela med i spelet: Ju mindre skatt jag kan betala desto bättre. Det räknas med att det som ger utslag i plånboken är det vi väljer. Och hela konkurrensen i vårt ekonomiska system fungerar inte om vi inte väljer de billigaste alternativen.
Höga chefer får alltmer orimliga summor betalt för att man räknar med att de inte känner sig uppskattade och inte tar jobben ifall de inte får dessa miljoner som de omöjligt kan ha någon större glädje av.
Jag tror inte att vi människor är så materialistiska och egoistiska om vi inte görs till det. Men just nu fostras vi in i ett tänkande som säger: rätt handlande är det som ger oss mer pengar i plånboken. Jag tror istället på människan. Jag tror att vi vill göra rätt och vi vill göra gott och jag tror vi behöver andra sätt att uppmärksamma godhet än pengar. Jag tror att vi ska prata mycket mer om stoltheten i att kunna åstadkomma någonting. I glädjen i att ge någonting. I godheten i att välja något fast det kostar mig någonting. Gott och ont måste vi prata om inte dyr och billig.

Denkelei des Tages
Wir leben in einer Gesellschaft, die von der Prämisse ausgeht, dass wir in erster Linie egoistisch handeln.  Wir werden mit Geld belohnt oder bestraft und auf diese Weise getrieben, dieses oder jenes zu tun. Ein Unternehmen, dass ein Altenheim oder einen Kindergarten betreibt funktioniert auf der Prämisse: Das nötigste wird getan und so viel Gewinn wie möglich erwirtschaftet. Kein Wunder, dass es mehr Kontrolle braucht.
Ich glaube, dass wir Menschen eigentlich nicht so egoistisch sind, wenn wir nicht dazu gemacht werden. Ich glaube, dass wir arbeiten wollen, weil es schön ist etwas zu schaffen. Ich glaube, dass wir bereit sind etwas zum Gemeinwohl beizutragen und dass wir sehr wohl auch das wählen können, was etwas teurer ist. Aber im Moment habe ich dass Gefühl, dass wir davon wegerzogen werden sollen.