Laptopväska

Nu blev min andra dataväska färdig. Helt efter eget huvud, och av den anledningen inte perfekt, men jag hoppas att den funkar ett tag i alla fall. Yttertyget är ett ylletyg som jag auktionerade till mig på tradera. Innertyget är från Stoff och Stil. Band och spänne köpte jag nytt, knapparna är räddade från en gammal Duffel och fästa med skinnspill som blev över vid en rensning på jobbet. Stadgad med Vildona och vadderat tunt med någon typ av tunn men stabil vadd. 

Eine Laptoptasche für den Sohn. Ziemlich fimmelig zu nähen,
aber am Ende doch besser gelungen als ich zwischendurch zu hoffen wagte.
Ist auch immer etwas aufregend für einen 18jährigen zu nähen,
weil man nicht weiss, ob das Ganze dann zu seinem Image passt,
så dass er wagt, es in der Öffentlichkeit zu tragen. 

Der Schnitt: Mein eigener. Aussenstoff: ersteigert, Wolle, Futter: Bestellt bei
Stoff und Stil. Gurt und Schnallen: neu gekauft. Knöpfe: von einem aus-
rangierten Duffelcoat. 

Vad finns det mer att säga? Pilligt och knepigt, särskilt att få till en mellanvägg inuti var svårt. Lite innerfickor blev det, till laddaren, två pennhållare, ett blixtlåsfack för busskort och liknande.

Nicht gut zu sehen, aber da drin sind einige Innenfächer. 

Sen är det ju fascinerande hur ett sådant här projekt växer till. I början var jag så tveksam!! Trodde inte att det skulle bli snyggt. Trodde att det skulle se fullständigt dilettantiskt ut. Trodde inte på projektet ö h t. Men sen finns det en punkt där man anar att det hela ändå kommer att bli något, om än inte perfekt. Och att det ändå har vissa likheter med det man har tänkt sig från början. Då blir det väldigt tillfredsställande. Just känslan att kunna föra ett projekt från en inre bild, som inte ens går att rita upp för att den är så suddig, till en färdig grej, som har växt fram efterhand allteftersom bilden i huvudet blir tydligare och tydligare.

Dagens tanke: 
Blev arg på våran statsminister förra veckan: Det var ett inslag på Aktuellt där det diskuterades en undersökning enligt vilken en icke så liten andel av människor längtade efter en hemmafru-tillvaro. Han kommenterade detta med att säga - typ: de har en idealiserad bild av detta, har tittat för mycket på hollywoodfruarna och tror att det handlar om någon slags lyxtillvaro. Jag tycker det är oförskämt att raljera över människors längtan på det sättet. Istället borde han fundera över vad i människornas vardag gör att man längtar efter något annat. Jag är alldeles övertygad om att det inte handlar om längtan efter någon lyxtillvaro utan om en upplevelse av att inte räcka till, att ha för lite tid för det som behöver göras hemma och för att vara med sin familj, i synnerhet med barnen. Det är ett faktum att vi är många som upplever att den tid som blir kvar efter en hel arbetsdag är för lite för att både hinna och orka med det som skulle behöver göras. Och detta bör tas på allvar!! Framförallt om man tänker in andra signaler, som att ungdomar har för lite vuxenkontakter etc. . Jag förstår om det samhällsekonomiskt är ett problem när vuxna, arbetsföra människor inte finns med i arbetslivet - men det ger inte en statsminister rätt att raljera över deras bevekelsegrunder. ...

Denkelei des Tages
Unser Staatsminister hat sich (mal wieder) meinen Zorn zugezogen. Es wurde über den neuen Hausfrauentrend berichtet. Einer aktuellen Untersuchung nach gibt es eine ganze Menge Menschen/Frauen, die sich danach sehnen, mit ihren Kinder zuhause zu bleiben. Er hat sich darüber mokiert und meinte, die würden sich nach einem Luxusleben sehnen, wo sie sich selbst verwirklichen könnten. Sie hätten keine Ahnung, wie das in Wirklichkeit wäre. Ich finde es unverschämt, über die Beweggründe in dieser Weise herzuziehen. Statt dessen sollte er darüber nachdenken, was in Wirklichkeit dahintersteckt. Viele erleben, dass die Zeit und die Kraft einfach nicht reicht und dass man von seinen Kindern mehr haben möchte als die kurze Zeit zwischen Abholen und Schlafengehen, wo alle müde sind und auch noch soviel anderes passieren muss. Gleichzeitig kommen alarmierende Berichte darüber, dass Kinder und Jugendliche zu wenig Kontakt mit Erwachsenen und ihren Eltern haben. Vielleicht sollte Herr Reinfeldt mal über diese Zusammenhänge nachdenken.
Ich verstehe seine Volkswirtschaftlichen Argumente, aber in dieser Weise sich lustig zu machen über den Versuch der Menschen, ihr Leben nachhaltig zu organisieren, finde ich nicht ok.