Nu är han vuxen ...- och väskan är färdig ...

Idag blev alltså lillebror myndig. Känns väldigt konstigt. Han har ju alltid varit lillebror. Och nu har jag två vuxna barn - och en liten. På ett sätt är det skönt att tänka: De klarar sig. De är myndiga och utrustade med de flesta förmågor som behövs. Och vi har inte längre ansvaret. Men samtidigt: De kommer att gå sin väg en dag. Flytta hemifrån, bygga en egen familj och vi får bara ta del av den så mycket som de orkar berätta och vill låta oss veta. Jag älskar de så mycket, alla tre!!!

Ich habe jetzt zwei erwachsene Kinder. Was soll ich davon halten?

Nåja, här är alltså väskan. Till historien hör att sonen fick en slags minidator från skolan som han behöver ha med sig i princip varje dag. Den är alldeles för liten för en vanlig dataväska men man vill inte heller slänga in den i en sladdrig axelremsväska. Så för en gångs skull fick jag en uttrycklig önskan att sy åt honom: En dataväska. Jag konstruerade det hela själv. Detta resulterade i att jag inte gjorde saker i den ordning som skulle ha varit praktiskt - eftersom väskan växte fram efterhand. Detta i sin tur resulterade i en del handsömnad. Dessutom är den väldigt stadig med vadd och hårt mellanlägg, dessutom jeanstyg, så jag fick hela tiden planera sömnaden efter vad maskinen skulle fixa. 3 jeansnålar behövdes det. 

Återbruk är fodret (ett ylletyg), dragkedjan, knapparna och remmen som härstammar från en utrangerad väska. Dessutom d-ringarna som remmen är fäst i. Plus tråden. Det hela blev allt annat än perfekt, men jag tror att han uppskattade den och kommer att använda den, och jag får vara stolt över en helt egen kreation.

Eine Laptoptasche für das Geburtstagskind.
Verzierung: Schülkes Tafeln. Wisst Ihr, was das für Formeln sind?

Vilken utsmyckning kan en tonårspojke tolerera? Han är databiten och matematikintresserad så jag plockade fram min formelsamling från gymnasiet och valde lämpliga formler. Det hela har den effekt att alla som ser väska försöker gissa vad det är. Vet ni?