Produktion och vårmelankoli

Jag grävde lite i mina gömmor och hittade denna fina trikå som jag för ett bra tag sedan auktionerade till mig på tradera. Det räckte inte till en hel långärmad tröja, men så hittade jag lite turkost bomullstrikå som jag någon gång köpt på mig, för det är bra att ha enfärgat. Och det passade så himla bra ihop. Jag använde mönstret Ottobre Creative Workshop 301 och hittade på de extra ärmarna. Sen vågade jag mig på att avsluta med fållarna på Coverpron i avvikande färg och från avigsidan sydd. Jag tycker det blev fint. Bara att overlocken inte hade riktigt den perfekta trådspänningen, därför hänger inte ärmarna riktigt bra. Men det går över.... .

Ich hatte nicht genug von dem bunten Trikot,
aber das blaue passte perfekt dazu.
Die kurzen Überärmel habe ich selbst gemacht.
Erstmalig mit sichtbaren Covernähten. 

Ja, och sen var det såhär. Jag var på jakt efter stickgarn i en viss färg. Jag letade på myrorna och hittade en påse, men i den påsen var mer garn än bara det jag var ute efter. Och då blev det ju garn över. Som jag kände att jag ville göra något av. Och då blev ett par raggsockor, färdiga på två kvällar och himla kul att sticka. Det är roligt med det slätstickade skaftet, då har man så många fler möjligheter till mönster. Extra nöjd var jag för att det nästan inte blev något kvar av garnet. ... "Punktlandung" säger man på tyska när något räcker precis. 

Resteverwertung, 2 Abende

Och sen kjolen. Mönstret är från Ottobre 1/10, strlk 104. Jag sydde en liknande ifjol, då var den alldeles för vid, så jag sydde fast resår på insidan av linningen - sen blev den älskad. Nu hoppas jag att det funkar, hon har ju växt till sig lite. Annars får jag göra likadant. Modellen är ytterst motvillig mot att prova saker innan de är klara.
Tyget kommer från Röda Korset. Jag älskar det. Snedslån från Tradera.

Stoff vom Roten Kreuz. Schrägband von Ebay. Ich find ihn schön.

Dagens fundering
Jag känner att jag går i otakt. Jag längtar efter våren, efter solen, efter ljuset. Men av någon anledning tycker jag att livet är tungt nu när ljuset återvänder. Ljuset är för skarpt. Snön för vit. Fönstren för smutsiga. Jag tittar ut genom fönstret och tänker: vad vackert, men jag vill inte gå ut. Jag lyssnar till fåglarna som talar om våren, men själv känner jag mig främmande. Jag hörde någon gång på radio om vårvinterns obarmhärtiga ljus - och jag förstår formuleringen. Allt är liksom hård och skarp. Är det någon som känner igen sig? Det är så mycket mer accepterad med höstmelankoli. Ibland funderar jag på om min februarisvacka beror på att jag bytt land. Att min inre klocka är inställd på att våren kommer 6 veckor tidigare än den gör här. Och dessa 6 veckor är tunga. Kan man ha breddgraderna i kroppen? Har någon undersökt detta någon gång?

Denkelei
Ich bin irgendwie falsch gepolt. Ich sehne mich nach dem Frühling, nach der Sonne, nach dem Licht. Und trotzdem bin ich trübsinnig im Februar und März. Das Licht ist zu scharf. Der Schnee ist zu weiss. Die Fenster sind zu schmutzig. Und alla haben neue Energi, nur ich nicht. Ich gucke aus dem Fenster und denke: Wie schön es ist, und will trotzdem nicht raus. Die Vögel sprechen vom Frühling, aber ich fühle mich fremd in der Welt. Ich hab mal im Radio die Formulierung: "Das unbarmherzige Licht des Frühlings" gehört - und ich verstehe, was gemeint ist. Alles ist hart und scharf. Versteht mich jemand? Herbstmelancholie ist soviel akzeptierter. Manchmal frage ich mich, ob mein Trübsinn damit zu tun hat, dass ich das Land gewechselt habe. Dass meine innere Uhr schon 6 Wochen früher auf Frühling eingestellt ist, als er kommt. Kann man Breitengrade im Körper sitzen haben? Hat das jemand schon mal untersucht?