måndag 14 februari 2011

En ny maskin - och ännu mer idéer ...

En kom alltså hem till mig nu, min nya Coverpro. Och den var så snäll från början. Den bara syr utan att bråka. Jag var ju tvungen att testa så jag sydde en tröja. Mönster Zoe från Farbenmix. Dock förlängd för den lilla magen. Fållarna sydda med min nya maskin, och äntligen har jag en känsla av att få till dessa i trikåtyg. Det finns dock en sak som jag måste lära mig - hur man avslutar sömmar utan att dra upp halva sömmen igen. Inbillar mig att jag någonstans såg en video-tutorial på detta, ska väl leta vidare på nätet. 


Ein Pulli mit der neuen Coverlock genäht, d h nur die Säume,
aber endlich wellen die sich nicht mehr. 

Ein Kleid aus einer Damenweste.
Nicht professionell aber ganz lustig. 

Och detta är alltså ett sådant improviserad projekt under rubriken: Sy barnkläder av vuxenkläder. Det var en väst som jag köpte billigt second hand. Jag sprätte upp alla inprovningar och klippte lite på måfå efter ett mönster för en västklänning. Blixtlåset i sidan sprätte jag också bort och sparade till en annan gång. Sen såg det hela alldeles för brett ut. Barnet låg redan och sov så jag tänkte: jag förlitar mig på min instinkt, och klippte bort lite till. Det borde jag inte ha gjort. Jag hade sinnesnärvaro nog att inte sy ihop utan tråcklade istället och provade nästa morgon. Det var för trångt. Grrrrr. Jag hittade ett vitt tyg med svarta blomrankor och klippte till två kilar som jag sydde i sidorna. Sen snedremsa runt ärmar och nederkant. Där bråkade min symaskin, så de sömmarna ska man inte titta närmare på - men det gör man ju inte. Och som helhet betraktad blev det ganska bra. Dock inte särskilt proffsig - jag lär mig mer och mer och nästa gång vet jag bättre. Man lär sig alltid något nytt. 

Dagens fundering
Min terapeut försöker lära mig tydlig kommunikation. Jag tycker detta är knepigt. Om jag säger: Nu får någon annan göra resten, för jag har gjort mitt, då tycker hon att det är otydligt. I och för sig kan jag hålla med om det, men om jag säger: Jag skulle vilja att du gör detta ... . Då är det som om uppgiften egentligen är min och jag delegerar den till någon annan. Det jag önskar mig är att någon annan ser att det måste göras och själv tar ansvar för det. Så om jag ber någon annan att hjälpa mig så har jag i själva verket befäst en ordning där uppgiften från början är min tills jag ger dem till någon annan som då har friheten att säga ja eller nej. Och säger den andre nej så ligger uppgiften åter igen på mig.
Finns det någon som känner igen sig?
Jag läste någonstans om en kvinna som sa upp sig från jobbet som projektledare hemma. Det gav mig en tankeställare, för det är vad jag tror att många kvinnor är i sina familjer. Delvis självpåtaget förstås, men ändå. Och den uppgiften är svår att bli av med. Dessutom måste man för att bli av med den inse att andra kanske har andra idéer om hur ofta badrummet behöver städas etc. . Jag vet inte riktigt hur jag vill ha det egentligen, men jag ska försöka med balansgången om tydlig kommunikation samtidigt som jag formulerar mig på ett sätt som markerar att alla i hushållet bär ett gemensamt ansvar att det som behöver göras blir gjort.
Tillägg: i det stora hela är familjemedlemmarna väldigt hjälpsamma.

Denkelei des Tages
Kommunikation ist schwer. Wenn ich will dass etwas im Haushalt passiert, wie soll ich das sagen? Wenn ich sage: Jetzt muss jemand anders den Rest machen, findet meine Therapeutin, dass ich mich undeutlich ausdrücke. Wenn ich sage: ich möchte dass du (Sohn, Tochter, Mann) den Rest machst, dann habe ich das Gefühl, die Arbeit sei eigentlich meine, nur dass ich sie delegiere.
Ich habe von einer Frau und Mutter gelesen, die den Job als Projektleiter des Haushaltes gekündigt hat. Spannende Idee, denn manchmal fühlt man sich tatsächlich als Projektleiter. Und hat sich diesen Schuh vermutlich ursprünglich selber angezogen. Ich arbeite also weiter an meiner Kommunikation.
Nachsatz: Meine Familie ist im Ganzen sehr hilfsbereit ... .

1 kommentar:

  1. Fina saker du syr/gör och vilken lycka att få nya maskiner! "Hittade" din blogg via Gekko, och jag är också lite ny i bloggvärlden!

    Håller absolut med dig om projektledarrollen, jag är just nu mammaledig och har redan börjat gruva mig för hur JAG ska hinna med allt vardagligt när jag börjar jobba. Sambon är liiite bortskämd för tillfället...

    SvaraRadera