torsdag 21 juni 2012

Skapande och medskapande och omskapande ...

jag funderar mycket, framförallt nu, när jag har dragit nödbromsen. Jag funderar över vad jag behöver för att få balans i mitt liv. Skapande behöver jag, för om det kommer mycket in så måste det kommer ut en del också, annars blir det överfullt i min hjärna. Jag märker att skapande är viktigt för mig, kanske livsviktigt, men att det inte alls är säkert vad jag vill skapa med. Det finns så många olika uttryck, material, tekniker, och jag skulle helst vilja behärska alla. Allkonstnär skulle jag vilja vara - eller rättare sagt, jag tror jag är det, i min själ. Fast konstnär är för mycket sagt, för för mig är det viktigt att det jag gör har en funktion, inte bara är till för sig själv. Plagg ska kunna bäras, grejer ska kunna användas. Min man är ingenjör, han säger ibland att det borde ha varit jag som borde ha blivit det, och jag kan se något väldigt kreativt i detta också.

Det som lockar mig mest med skapande är inte ett vitt papper, en klump lera eller ett nyköpt tyg. Det som jag älskar är att forma något som är givet, något som jag kan se nya möjligheter i, något som kan bli något annat. Detta omskapande ser jag som en röd tråd i mitt liv. Konstnärligt, kanske, hemslöjd, kanske, hantverk, kanske, återbruk, också. Ibland är det en bibeltext som jag ska predika om, ibland är det en grupp som jag har lust att locka fram mer kreativitet ur, ibland är det en påse restgarner, ett gammalt plagg i ett fint tyg, skrot och rester, eller något som var tänkt att vara något helt annat - eller, när jag hårddrar det, mitt liv.

Jag tänker: Gud skapar ur tomma intet, vi är omskapare, medskapare - och det hela handlar om att se med kärlek på det som finns omkring mig och se nya möjligheter i det.
När det gäller trädgården blir det så tydligt: jag kan inte skapa, jag kan bara medskapa, jag kan inte få något levande att växa, jag måste samarbeta med det som är givet och försöka se vad som är möjligt. Och detta måste få ta tid.
Länge, länge har vi bott här, sedan 96, nu, äntligen, börjar jag ana hur trädgården skulle kunna bli, jag skulle kunna tillbringa hela dagarna och gräva och röja, och jag blir så glad åt allt som trivs och frodas (förutom kirskålen, den blir jag bara arg åt). Här får ni lite bilder till filosofin.

Minstingen har sett en borg i en bok, då skulle vi ju bygga något liknande - det var riktigt kul, alla möjliga kartonger kom till användning. Den är tänkt till Playmo-gubbar. 


Eine Burg aus alten Kartons - hat richtig Spass gemacht dieses
gemeinsame Projekt. 
 En slags "Stillleben" - jag tycker det är vackert. I baljan växer små lejongap till, förra året blommade de tills frosten tog dem (eftersom jag alltid är för sent ut med sådden...).
Stillleben mit Zaun
 Solrosor och Cosmea i tidningspapperskrukor stötta med grillpinnar - ett riktigt terapiarbete, perfekt i mitt nuvarande tillstånd.
Sonnenblumen mit Schaschlikspiessen gestützt und Cosmea.
Ich liebe und brauche zur Zeit langsame und sorgfältige
Beschäftigungen. 

Liljor - vilken färg!!!
Lilien, eine irre Farbe

Mohn - Vallmo

Näva, vet inte vad de heter på tyska
irgendeine Sorte Geranium. 

2 kommentarer:

  1. hej,
    ich finde eure blumen schon klasse, was ist das für eine lilie?,
    du hast recht, diese Farbe ist echt toll.

    magst du nicht auf meine mail antworten? ;)

    gruß,

    G

    SvaraRadera
  2. Amen! ;) Ta han om dig och lycka till med allt! Vi ses i bloggosfären!

    SvaraRadera