Ett bibelcitat, men rätt användbar. Vi har det som rubrik över en sylördag där vi ska göra nytt av gammalt. Väldigt spännande att se hur många som vill komma. Och lite nervöst, det vore ju bra om vi kunde åstadkomma lite också. Och vem vet, det hela kanske får en fortsättning, om vi inte gör bort oss alldeles. Imorgon ska jag i alla fall provsy ett antal symaskiner som församlingen äger för att se om de fungerar och hur. Skulle vara lite pinsamt om jag inte ens visste hur de träs.
Men här alltså mina projekt: Jag köpte på tradera för längesedan en påse med trikårester. Och jag blev lite besviken, faktiskt, för en hel del bitar kunde jag slänga direkt, de var fullständigt oanvändbara. Det var inte renklippt för fem öre. Sedan dess har resterna stått här och det har inte varit lätt att hitta projekt där de kan komma till användning. Men ett par trosor med hästar fick jag till nyligen. Mönster Ottobre 4/04, storlek 110. Av alla alternativ för bensluten tycker jag det här är bäst, kantband av samma tyg.
Eine Unterhose für die Kleine aus Trikotresten, die ich ersteigert habe. |
På en loppis i Hälsingland hittade jag detta stadiga bomullstyg. Ganska mycket av det t o m. Och nu har jag tänkt att jag successivt ska ersätta alla våra tygkassar, de är nämligen såååå fula, de flesta har flyttat hit med oss för 15 år sedan och ser ut efter det. De första tre kassarna är klara, och jag tycker de blev så fina.
Neue Einkaufstaschen, die alten sind grösstenteils noch aus Deutschland, also mindestens 15 Jahre alt. Für jede neue, die ich nähe, schmeisse ich eine alte weg. Gutes Gefühl. |
Ha en bra kväll ...
Tack Hanne för en bra kommentar!
SvaraRaderaTror jag kan förstå lite hur du känner, gällande uppgivenheten, för visst kan jag känna precis på samma sätt när jag läser andras vackra bloggar, ser färdiga hus och gårdsplaner och blickar ut över det "industriområde" vi bor på. Vi har mängder av byggmaterial och fullt med gamla grejer överallt som vi samlat på oss, saker som nästan bara blir till en börda ibland och inte för så mycket vackert med sig.
Minst 65% av vårt hus återstår att bygga och det är inget som syns så ofta på de bilder jag visar. För mig blir det en drivkraft att orka vidare i byggandet genom att skapa vackra hörn av det som är mer färdigt än annat. Alla väljer själv vad man visar, och jag vill också tänka på barnen och framtiden, att man inte vikt ut precis varenda vrå på nätet. Samtidigt kan det också just bli på det sätt att man genom allt det fina man visar bidrar till att göra en del människor mer bedrövade än glada och det är faktiskt något som bekymrar mig en del.
Inte helt enkelt detta, MEN du visar ju fullt med skaparanda här på bloggen, fortsätt så, hur vackert som helst!