måndag 21 november 2011

Metamorfix - Filosofi


Denna text skrev jag till skapardagen igår, sen glömde jag att ta med den, så nu får den komma till sin rätt i detta sammanhang:

Ett plagg, använt och slitet. Någon har valt det en gång, men nu, ..
Nu är det bortsorterad, utförsäkrad, pensionerat – det fyller inte längre sin funktion.
Färgerna stämmer inte med modet. Det har tappat formen eller har blivit för litet.
Men någon gång har något lagt ner arbete, kanske omsorg, kanske kärlek i det. Någon har planterat bomullen, någon har skördat den, någon har färgat och någon har sytt, någon har vikt och någon har betalat. Någon har burit det och levt en del av sitt liv i det.
Vad finns kvar? Ett vackert mönster, röda knappar, fint material, en dragkedja, en krage eller en knappslå.
Jag tittar länge på strandgodset som har hamnat i mina händer. Föreställer mig former och färger, drömmer om möjligheter, vad kan det bli av detta?
I någon ände börjar jag. Klipper isär, återanvänder knäppningar eller dragkedjor, kortar och skarvar, piggar upp med kantband eller mudd i annan färg, applicerar eller broderar.
Något nytt växer fram, bit för bit, under min hand. Jag kommer på nya idéer, gör fel, behöver tänka om, men ibland så kommer det ut något som jag blir så glad åt, för det gamla och slitna, det skeva och använda, det bortsorterade och oälskade har fått nytt liv och en ny skönhet.                                               
Se, jag gör allting nytt
*****************************************************
Ett liv, mitt liv, inte perfekt någonstans. Lite kantstött redan efter alla dessa år. En del illusioner har försvunnit, en del mål visade sig onåbara, gränserna har blivit tydligare och ett och annat ärr smärtar.
Men någon gång har någon lagt ner arbete och kärlek. Gud gav mig livet, skapade mig till sin avbild. Mina föräldrar och andra runtomkring älskade mig och gav mig det jag behövde.

Vad finns? Någon gåva, en hel del förmågor, kanske någon skönhet någonstans, kärlek att älska med, skratt att skratta och tårar att gråta. Timmar och dagar att göra något av, något nytt.
Jag ser på mitt liv och inser begränsningarna men precis som med plagget på mitt sybord försöker jag hitta det som kan bli grunden för något nytt, för mera liv.

Så tror jag vi ofta står inför spillrorna efter våra drömmar och våra förväntningar. Allt är inte perfekt, livet har sina skavanker. Men med hjälp av lite fantasi, kanske också med hjälp av varandra kan vi göra något nytt, något vackert av det. Och glädjas åt det. 

 Lite sytt också, dock snarare tråkiga saker. Köpte för ett tag sedan ofärgat ribbat bomullstrikå - och det var ganska mycket. Nu har jag gjort ett linne och leggins till mig och ett linne till Mini - det visar jag någon gång när det är tvättat. ska bli fler linnen. Vet ännu inte om det håller formen, men det är värt att testa, det känns i alla fall skönt på kroppen. Mönstret till linnet har jag ritat av av något befintligt och förlängt ordentligt. Legginsen efter mönster ur Ottobre.
Leggins und Unterhemd für mich,
aus ungebleichtem, geripptem Baumwolltrikot.
Mal sehen, ob es die Form hält.
Bisher ist es jedenfalls angenehm auf der Haut.
Leggins-Schnitt aus Ottobre,
Unterhemd-Schnitt abgenommen von einem
gekauften und verlängert. 

1 kommentar:

  1. Vilken fin blogg. Tycker om hur du uttrycker dig, så eftertänksamt och klokt. Skulle gärna läsa mycket mer av dina tankar. Och vilka fina grejer du gör. Önskar så att jag skulle sticka, sy eller göra någonting åt det hållet. Men det blir liksom inte och jag kan nog inte så bra heller. Hälsningar Maria

    SvaraRadera