Här alltså de utlovade Nikolauspresenterna

Minstingen blev dock lite förvirrad. Det sägs ju att Nikolaus kommer om natten och lägger små presenter i barnens nyputsade!!! skor som ställts upp vid ytterdörren. Ny såg hon mig pyssla med syskonens presenter och undrade hur Nikolaus får tag på dem för att stoppa dem i skorna och vem som egentligen ger presenterna, Nikolaus eller mamma?? 

Det här är i alla fall vad det blev: Ett till par vantar av samma kofta, den här gången fodrade med College-tyg och med handstickad mudd. Till minstingen. 

Zum Nikolaus: Noch ein paar Handschuhe, diesmal gefüttert mit Sweatshirtstoff
und mit handgestricktem Bündchen. Für die Jüngste.

 Till den äldsta en mössa av en filtad gammal lammullströja med filtblomma.

Für die Älteste eine Mütze aus einem gefilzten Wollpullover
mit Filzblume. 

Och till sonen en mössa av en loppiströja.

Für den Sohn eine Mütze aus einem Flohmarkt-Pullover. 

 Och dotterns pojkvän fick ett par Lovikka-vantar som storasyster har stickad och som har legat obroderade och utan tofsar i flera år. Nu förbarmade jag mig över dem och gjorde dem färdiga.

Und für den Freund der Grossen ein Paar Lovikka-Handschuhe, die die Tochter selbst
für ihn gestrickt hatte, die aber seit Jahren ohne die traditionelle Stickerei in
der Schublade gelegen hatten. Jetzt sind sie so gut wie fertig, müssen nur noch
mit Seife gewaschen und dann gebürstet werden. 

Dagens tanke:
är stor glädje och tacksamhet: idag blev våran täljstenskamin installerad och skorstenen (utvändigt, tyvärr) byggt. Återstår lite byråkrati, sen kan vi ta den i drift (förhoppningsvis nästa vecka). Jag har så länge längtat efter en eldstad. Jag älskar att sitta och titta in i elden, man försvinner in i sina tankar, det finns knappt något som är mera meditativt. Och det ger en sån genuin trygghet att ha en egen eldstad. På något sätt måste det sitta djupt rotat att vi vet att eld på våra breddgrader är en förutsättning för överlevnad. Tänk att kunna hålla huset någorlunda varmt trots att det är strömavbrott, t ex. . Jag kan knappt vänta tills vi äntligen får elda för första gången.
Byråkratin är däremot en helt annan fråga: vi hade lämnat in ansökan om bygglov som vi hade fyllt i med hjälp av firman som vi köpt kaminen ifrån. När vi inte hade hört något på en vecka ringde jag dit. Det visade sig att det saknades ett papper (vilket ingen hade upplyst oss om, inte ens killen från kaminbutiken hade reda på att denna s k kontrollplan numera krävdes). Till slut skickade jag in pappret. Vi fick då en bekräftelse på att det hade kommit in. Sen hände ingenting på 2-3 veckor. Sen ringde jag igen. Under hela den perioden stod kaminen färdiglevererad utanför vår ytterdörr, alldeles för tung för att förflyttas av oss - och vi var hela tiden oroliga på att täljstenen kunde spricka eftersom det regnade och frös på i olika omgångar. Till slut packade vi upp det ena paketet och bar in täljstensbeklädnaden i huset - delarna låg då på vardagsrumsgolvet. När jag alltså ringde för andra gången visade det sig att allt var färdigt - det saknades bara en blankett eftersom det tydligen var två olika ärenden: ansökan om bygglov för skorstenen, bygganmälan för själva eldstaden. Att det krävdes två olika blanketter för dessa sammanlänkade projekt hade jag inte förstått. Till slut fick vi alltså våra papper.
det jag inte förstår är varför det är så svårt att hålla ett ärende i rörelse, att tala om för den som ansöker om något ifall det saknas något. Varför behöver man ringa flera gånger för att ärendet inte ska fastna i maskineriet? Känslan som uppstår är att man är utlämnad åt tjänstemännens nåd och välvilja om man vill få något gjort - medans de i själva verket bara följer lagar och regler som innebär att man faktiskt har rätt till att få beviljat vad man nu ska få beviljat efter dessa regler. Varje fördröjning förstärker känslan av att det är de som har makten inte att de är till för att serva kommuninvånarna (som i slutändan betalar deras löner). det gör inte så mycket i vårt fall men handlar det om försörjningsstöd t ex är det mycket känsligare.