Tillbaka

och ändå två veckors semester kvar. Hoppas jag kan hålla kvar semesterkänslan.
Det finns mycket att göra i trädgården och min symaskin här hemma har inte varit i drift på tre veckor, en del ligger tillklippt och färdigt i en papperskasse, annat är färdigt men inte fotat och ligger nytvättat i strykkorgen.
Men jag har i alla fall pysslat med en del "riktiga" saker de senaste veckorna. Här ett litet axplock:

Stuprännornas regnvatten rann ner precis vid huset - och källaren blev blöt. Jag improviserade lite: En grop under stuprännan, klädd med lera som vi har i obegränsat mängd, så snart man sätter spaden i marken, fyllt med större stenar. Från gropen leder ett dräneringsrör neråt och bortåt från huset. Funkar så länge (tills vi gör om grusgången runt huset).

Eine Grube, mit Lehm ausgekleidet, mit Steinen gefüllt, mit
einem Dränagerohr, damit das Regenwasser aus der Regenrinne
zukünftig vom Haus wegläuft statt in den Keller.
Ein Provisorium, scheint aber zu funktionieren.
Man muss sich nur zu helfen wissen. 

En tårta (Käsekuchen) åt min numera 22åriga stora dotter.

Käsekuchen zum Geburtstag der Grössten (22 Jahre)

En tunika efter Burda, sydd av en gammal blus och lite jeansfärgat klänningstyg. Det randiga tyget var ett helvete att jobba med, elastiskt och rynkig, ville inte ligga rakt någonstans och hade dessutom insyningar här och var från den gamla blusen som jag inte såg förrän jag hade klippt till.
Men i slutändan är jag ändå ganska nöjd med resultatet.

Tunika nach Burda, genäht aus einer alten Bluse.
Nerviger Stoff (der gestreifte), dehnbar und faltig,
sehr schwer zuzuschneiden. 

Och, min stora stolthet. En långbänk. Konstruktionen har jag kommit på själv. Den är fastskruvad i väggen och benen är sammanfogade halvt i halvt. Bak på sitsen har vi sågat ut för fassadlisterna (vet inte namnet på dem), vilket också höjer stabiliteten. Till slut blev det också ett ryggstöd som är riktigt skön. Hela bänken har 250 cm längd. Vi ville ha en eftersom altanen, som är inglasad upptill s a s, är ganska trång och vi är ibland ganska många och då blir det bökigt med en massa stolar. Dessutom kan man klämma ihop sig ganska många på bänken.
Jag byggde den med hjälp av min dotters pojkvän som visserligen inte är så van snickare heller men ändå hantverkare. Det var jättekul att ha ett projekt tillsammans med honom, fler lär följa. Ingen annan i familjen är intresserad av snickeri, så det är skönt att ha en bundsförvant.
Vi var också på bygghandel tillsammans och det var så roligt. Jag är nog en konstig sort, jag kan bli lika exalterad över en byggmarknad som över syfestivalen. ...

Mein ganzer Stolz: eine lange Bank, konstruiert von mir,
gebaut mit dem Freund der grossen Tochter.
Halb-in-halb gefügte Beine.

Das Ganze ist an der Wand festgeschraubt.
Die Rückenlehne leicht angeschrägt und so
befestigt, dass man die Rippen der Hauswand nicht merkt.
Die Hinterkante der Sitzfläche hat Aussparungen für die
Rippen. Das erhöht zusätzlich die Stabilität.