Det är så mycket som pågår i mitt huvud ...

... men lite gör jag med händerna också.
Här är ponchotröjan i färdigt skick. Jag tycker att de gröna kanterna ger den lite karaktär.  Axelsömmarna har jag stickat ihop. Det var första gången jag försökte mig i denna teknik. Inte helt okrångligt, men det blir rätt snyggt. De andra kanterna virkade jag på med fasta maskor. Jag är fortfarande inte helt säker på att jag tycker det blev bra, men alla jag frågar tycker att jag ska låta de vara som de är. Det blir ju så att det hela inte faller lika naturligt med den virkade kanten. ...

Ein Pochopulli mit Lochmuster. Die Ärmel-Schulternähte sind
zusammengestrickt - das hatte ich noch nie ausprobiert. 

Men halskanten tycker jag blev bra.

Die drangehäkelte Halskante gefällt mir. Das ganze ist aus
Bambusgarn, schwer und weich, fällt schön und trägt
sich angenehm. 

Och här kommer ett riktigt återbruksprojekt. När storasyster var liten, bebis alltså, det var 23 år sedan, virkade jag en liten ärmlös sommartopp åt henne. Väldigt enkel. Nu fick jag den tillbaka från småkusinerna och tyckte inte den var något att spara som bebisplagg. Så jag drog upp halva (överdelen, från ärmhålen och uppåt), virkade på några rader så att styckena blev nästintill kvadratiska, virkade band som jag vävde in mellan stolparna och virkade en pikotkant - och så hade jag ett par grytlappar. Inget att sälja, men väl så fina i vårt kök. 

Vor etwa 23 Jahren habe ich eine Babyweste für meine Älteste
gehäkelt. Die fiel mir jetzt wieder in die Hände und ich
beschloss, dass sie als Kleidungsstück nicht besonders wertvoll
ist, aber da ich ja alles umfunktionieren will. ...

Framför det mörkgråa kaklet gör de sig väldigt fina. och bara så ni vet: kanten är inte brun, som man skulle kunna tro, det vore alltför mycket 70tal, den är mörk lila. Sådetså.

habe ich den oberen Teil, mit Armlöchern und Halsausschnitt
aufgeribbelt, die Ribbelbaumwolle benutzt, um
noch ein paar neue Reihen dazuzuhäkeln - damit sie
in etwa quadratisch werden, die Löcher mithilfe eingefädelter
Häkelbänder "zugemacht" (denn Löcher machen sich bekanntlich
bei Topflappen nicht so gut) und das ganze mit
Mäusezähnchen umhäkelt. Aufhänger in allen 4 Ecken,
damit man nicht dauernd suchen muss.
Alles andere als professionell in der Ausführung,
aber da hängen sie nun und erinnern mich an eine ganz kleine Lisa,
und ich finde auch, dass sie sich vor den grauen Kacheln ganz
gut machen. 

Dagens Tanke: 

Nu har det varit våffeldagen, Jungfru Marie bebådelsedag närmare sagt, och jag undrar hur Maria märkte ängeln i rummet. Hur känns det att ha en ängel i rummet. Jag tror hon höll på att diska när han kom, ärkeängeln Gabriel, och jag undrar hur hans röst lät. Har ni varit med om en ängel i rummet? Har ni varit med om ett övermäktigt uppdrag som det inte gick att neka, för att det kändes så nära hjärtat och för att ingen annan kunde göra det? Så tror jag det känns att hitta Guds mening med våra liv, med eller utan ärkeänglar inblandade.