Min stackars lilla blogg

Nu har du verkligen fått vara lite bortglömd. Och jag har faktiskt fått frågan hur det går. Jag håller på som förut, minst lika mycket, men av någon anledning blir det aldrig av att fota och lägga ut. Men jag försöker att bättra mig, och kanske också att hitta andra kanaler där tröskeln inte är lika hög. 

Här kommer i alla fall mitt nyaste galenskap. Vi var nämligen i Aten på studieresa och där såg jag den här typen av broderi. Det görs med en slags liten virknål och man broderar så att säga kedjestygn på tyget genom att dra upp brodertråden från undersidan med nålen. Det är ytterst pilligt om man har garn som är delbar, för då får man bara upp delar av tråden. Högst irriterande, men jag provar mig fram och resultatet är ändå ganska snyggt. Övning ger färdighet. 

Eine Inspiration von unserer Reise nach Athen: Sozusagen aufgehäkelter Kettstich.
Ich benutze so eine minimale Häkelnadel, die man zum Spitzen häkeln benutzt,
steche sie durch den Stoff und hole den Faden von unten herauf. 

Wird doch ganz hübsch, oder?

En Variant av femtimmarskoftan av bambugarn till en riktigt liten.

Schnellgestricktes Jäckchen in Bambusgarn. Wenn man es einfarbig
strickt hat man am Ende nur zwei Fadenenden zu vernähen. 

 En uttjänt Jeanstunika får nytt liv som barnplagg. Jag tog bort korta puffärmar, smalnade av det hela men sparade volangen nertill och knytbanden. Sen la jag till snedremsa i passande färg. Det hela ska följa med på marknad.

Upcykling: eine Damentunika i Jeans in eine Weste für ein Kind verwandelt.
Volang und Stickereien samt Bindeband behalten, Ärmel abgetrennt und das
ganze etwas schmaler gemacht und mit Schrägband versehen. 

 Min stolthet: Efter att ha gått en kurs i mönsterkonstruktion har jag nu konstruerat mitt första plagg efter mina mått helt på egen hand. Tyvärr slukar ju svart tyg ljuset så själva konstruktionen ses inte så bra, men jag har alltså lagt till en slags kjol från midjan neråt. Den är delad i fyra delar som möts vid insnitten fram och bak vilket leder till att jag inte har sömmar mitt bak, mitt fram eller i sidorna.
Sytt är den i tyget av två av sidenkjolarna som jag ärvde tidigare i år.
Och jag tycker om den, det är alltid ett gott tecken om jag inte tar av mig prästskjortan så fort jag kan när jag kommer hem.

Dienstkleidung aus abgelegten Seidenröcken. Komplett selbst konstruierter Schnitt,
nach meinen eigenen Massen: Ich bin sehr stolz. 

Und ich mag diese Tunika gerne tragen, was man daran merkt,
dass ich sie nicht sofort ausziehe, wenn ich nach Hause komme.

Jag har ju förstås gjort mer än så under de gångna månaderna - det får komma efterhand. Nu behöver kameran laddas och så återkommer jag förhoppningsvis snart. 

Ha det gott därute, var ni än finns.

Pax et bonum - prilgrimshälsningen - ein Pilgersegen

Sidentopp och linneklänning

För ett tag sedan fick jag av en vän stora mängder sidenblusar och sidenkjolar som hon ärvt efter sin mamma. Kjolarna är lätta att sprätta och återanvända, blusarna lite svårare. Det är många små tygstycken med insnitt och veck och fickor och kragar. Men här jag jag i alla fall  lyckats att göra om en sådan sidenblus till en barntopp för en 6åring. Jag tror det kommer bli fler sådana, och tyget är väldigt skönt att ha på kroppen. Både underlaget (en bordsduk i linne) och själva toppen är hopplöst ostrukna men om de någonsin ska komma ett nytt inlägg på bloggen så måste jag strunta i det, annars blir tröskeln för fotograferingen ännu högre och då blir det aldrig av. Ber så mycket om ursäkt för detta. 

Ein Seidentop aus einer Seidenbluse. Ich habe ungefär
eine Miljon Seidenröcke und Seidenblusen geerbt
und denke nun darüber nach, was man aus diesen wunderbaren
Stoffen machen kann. Hier wurde eine Bluse ein Top für
eine Sechsjährige. Schrägband aus Viskose.

Leider alles etwas ungebügelt, ich weiss.

Min mamma visade mig för några år sedan en väska som en bekant till henne hade sytt. Den bestod av ett antal tygfyrkanter och var också fyrkantig i sin form. Sedan frågade stora dottern om jag inte kunde åstadkomma en stabil väska som också tål att bära juridisk litteratur, lagboken på två kilo t ex, i. Efter en längre startsträcka blev så denna väska till. Den består av 31 tygrutor (tror jag) fast fodret är sytt i ett stycke och har en blixtlåsinnerficka. Axelremmarna består av Jeansremsor klippta från uttjänta herrjeans. Rutornas härkomst se nedan.

Eine Tasche aus 31 Stoffquadraten. 

Jag lyckades så småningom också lista ur hur man måste sy ihop rutorna till remsor för att förenkla monteringen. Det krävdes en modell i papper för att jag skulle begripa.

Ein Papiermodell von der Tasche, weil ich sonst einfach nicht
begriffen habe, wie ich das Zusammennähen effektivisieren
könnte. Sieht auch irgendwie reizvoll aus. 

Jag sålde på vårmarknad här i närheten. En riktig lantlig marknad med bara lokala utställare. Och dessutom under tak!!! i ett ridhus. För första gången sålde jag lite kläder, bland annat, strax innan slutet, en klänning som jag sytt av en tunika (och naturligtvis inte tagit bild på). Det värsta var att dottern hade tänkt sig denna klänning till sin egen garderob. Och så blir det dessutom en av hennes närmaste vänner som får den inköpt av sin mamma. Hon blev ledsen!! och då var jag ju tvungen att sy en klänning till henne också. Det blev den här. Båda tyger är av linne. Det lila tyget var en kjol som jag hade för många år sedan, det övre en slags ärmlös linneblus som jag ärvt av en vän men som var aningen för trång.

Eine Leinenkleid zum Trost für die Tochter, weil

ich ein anderes, in das sie sich verguckt hatte,
ausgerechnet an eine ihrer besten Freundinnen
verkauft hatte (vielmehr an deren Mutter).

 Fickorna satt också på denna blus/väst, fast de låg inuti. Jag tog loss dem och vände de ut och in, sen kantade jag dem med snedremsa, sydde knapphål och knäppte fast dem i klänningen. Nu kan man ta loss dem om man vill.

Festgeknöpfte Taschen können bei Bedarf losgeknöpft werden. 

Nästa inlägg blir det nog mera siden.