Lastpallar och garnstumpar

Meine ersten "richtigen" selbst-
genähten Hosen. Mit Reissverschluss
und massenweise Taschen. Schnitt
Ottobre 6/08. 

Detta är alltså mina första "riktiga" byxor, som jag har sytt alltså. De är sydda i ett jeanstyg och ska bli mina trädgårdsbyxor. Man hade säkert kunna pimpa till dem lite mer, men jag hade fullt upp  med gylf och fickor och med att tala vänligt men bestämt med min symaskin som tyckte att typ 8 lager jeans var lite för mycket begärt. Det är alltså en Cargobyxa ur Ottobre 6/08 Storlek 40. Fick dock göra om linningen lite eftersom den fungerade bra i nederkant men var för smal för min trebarnsmage i överkant. Men nu funkar den. Gylfen blev inte heller perfekt, men det syns bara från insidan. Blixtlåset var längre än gylfskylten på insidan. En värdslig sak. I det stora hela är jag stolt över byxorna. Ska fundera hur man behöver göra om man vill rita om en linning. Ska också försöka lista ut vad man behöver göra om man vill ha lägre midja - för det gillar jag egentligen. Sen hade jag tänkt sy till lite lösa fickor som man kan fästa i bälteshällorna för att ha redskap i. Och kanske något trädgårdsmästarförkläde i samma tyg.... .

Återbruk har vi här. Dottern har tjatat om en trädkoja. I förrådet skräpade i lastpall, i garaget låg lite rester som jag har sparat ifall att det dyker upp ett tillfälle där de kan komma till användning. Tillfället kom idag. Trädkojan har hittills bara ett golv, men den kommer säkert att bli mer luxuöst framöver. Barnet är i alla fall nöjd.

Der Anfang eines Baumhauses. Europaletten sind was Tolles,
und ein Glück, dass ich Holzreste immer aufhebe. 

Das Kind ist jedenfalls zufrieden. 

Ännu mer återbruk kommer här. Jag har inte kunna förmå mig att slänga alla garnstumpar som blir över när jag stickar på en väldigt färgglad tröja. Jag har sparat dem i en påse och tänkt att de kan användas till stoppning eller liknande. Sen kom jag på något bättre: Jag färgsorterade i 4 högar, olika gula, olika blå, olika röda och olika gröna nyanser. Sen kardar jag trådarna och kommer till slut att använda tussarna för nålfiltning för mina sittunderlag. Ska bli spännande att se hur det blir. .. - det är säkert inte värt mödan med tanke på att man kan köpa kardat ull. Men det är kul att testa vad som är möjligt att jag slipper slänga denna fina ull, bara det blir man glad av!!

Ich hab immer solche Schwierigkeiten Fadenreste wegzuwerfen,
wenn es sich um gute Wolle handelt. Bei meinem Aufribbel-
Projekt bleiben viele kleine Fäden übrig, die habe ich aufbewahrt
und in 4 Farbhaufen sortiert und dann wieder in Rohwolle verwandelt,
sozusagen. Jetzt kann ich damit filzen. 

Om man bara hör en låt tillräckligt många gånger ...

Dagens Tanke
det är nämligen så att det på  vägen till förskolan alltid ska spelas samma skiva med barnlåtar. Det är då man märker om det är en bra skiva. Är den bra så klarar man av att höra den hundra gånger utan att kräkas på den. Som tur är är denna skiva sådan.
Sen är det ju så att man hinna fundera lite över texterna ... . Den nämnda skivan innehåller en låt om att vara nöjd. Ni kanske har hört den någon gång. Och då började jag fundera: Hur är det egentligen? Förr i tiden var förnöjsamhet den god egenskap. Men vårt nutida samhälle bygger på ständig tillväxt och ständigt ökande konsumtion. Konsumtionen ökar bara om vi inte blir för nöjda, och reklambranschen jobbar ständigt på att få oss att inse att det är något mer vi  behöver. Alltså: vår ekonomi går i stå ifall vi blir nöjda. På arbetsmarknaden ses det som en dålig egenskap att vara nöjd. Alla ska vi sträva högre, till högre lön, mer makt, högre befattning. Det är bara då vi är av det rätta virket för en karriär. Är vi nöjda där vi är kommer ingen att se våra gåvor och förmågor. Då kommer ingen att ge oss en löneförhöjning, och då halkar vi efter i allt. Och egentligen ska vi ju också byta jobb hela tiden - för att få upp vår lön.
Vad gör detta samhälle som bygger på missnöje med vår sinnesro? För det finns ju en hel del i våra liv som vi inte kan påverka, som vi måste lära oss att finna oss i - inte minst åldrandet och vår dödlighet. Jag tror att vi skulle må bra av att öva oss i förnöjsamhet.
Samtidigt är det också bra att ha drömmar, så konsten är väl att utveckla sig och göra verklighet av åtminstone någon av våra drömmar utan att för den sakens skull vara missnöjd med det som är. Svårt ...

Denkelei
Tochter will jeden Tag auf dem Weg zum Kindergarten die gleiche Platte hören. Zum Glück ist sie von guter Qualität, so dass man das ertragen kann. Ein Lied auf dieser Platte handelt davon wie es ist, wenn man zufrieden ist. Da ich dieses Lied so unendlich viele Male gehört habe, hatte ich schon viel Zeit, darüber nachzudenken. Zufrieden zu sein ist in unserer Gesellschaft kein Wert mehr, hab ich das Gefühl. Da unser Wirtschaftssystem auf ständigem Wachstum baut, muss uns vermittelt werden, dass wir immer noch etwas Neues brauchen. Neue Bedürfnisse werden geweckt, damit mehr verkauft, mehr produziert, mehr gedienstleistet werden kann. Im Arbeitsleben gilt es, oft den Beruf zu wechseln und sich nie zufrieden zu geben. Gerne auch öfter den Arbeitsplatz zu wechseln, sonst ist man nicht hinreichend strebsam und kann nicht damit rechnen, Karriere zu machen oder seinen Lohn zu erhöhen.
Ich frage mich, was diese ständig geförderte Unzufriedenheit mit unserem Seelenfrieden macht. Wir üben einfach nicht mehr, uns zufrieden zu geben mit dem, was ist. Und vieles, worin wir leben, können wir nicht ändern. Wollen wir ein gutes Leben führen, müssen wir lernen, uns mit manchem zufrieden zu geben.
Andererseits sind Träume wichtig, und es ist auch wichtig, sie für möglich zu halten. Wie immer, es gilt, Balance zu halten.


Och nu lite hantverk...
En av tre i raden, det finns en röd och en orange till. CW Ottobre, storlek 110. Till och med maken har upptäckt att hon knappt har enfärgade tröjor, och allt det färgglada och mönstrade kan vara svårt att matcha. Men svårt är det, funderar redan på hur jag med hjälp av textilfärg skulle kunna överföra minstingens egna ritningar på tröjorna. "Skärp dig!!" sa storasyster ...

Einfacher Pulli, es gibt noch einen in rot und einen in Orange.
Schwer, sich zusammenzureissen und ihn nicht zu verzieren. 

 Det här jordgubbstyget valde hon själv när hon satt i mitt knä och jag surfade på tradera. Hon beställde: en tröja, en klänning och en mössa. Var lite osäker på om det skulle räcka till alla tre, så det blev en tröjklänning. Farbenmix Zoe, förlängd och med dubbla volanger. Jag tycker det blev fint. Det är alltid lite spännande hur väl den inre bilden sen överensstämmer med den yttre.

Den Erdbeerstoff hat S sich selber ausgesucht.
Dieses hier ist ein Pullikleid oder ein Kleidpulli.
Und ich bin stolz darauf, dass er mit meiner inneren
Vorstellung so gut übereinstimmt.