Får jag presentera ...

Sköldpaddan Henrietta. Tänkt som nåldyna, vilket kan kännas lite makabert. Men jag tänker att sköldpaddor inte har känsel i sitt skal, så det kanske inte gör henne så mycket. Ett trevligt sällskap på sybordet är hon i alla fall. 

Det är helt sanslöst hur mycket fyllning som får plats i en sån liten sköldpadda. 

Schildkröte als Nadelkissen. Makaber?
Sie sieht aber dabei ganz zufrieden aus. 

Und ich brauchte dringend ein neues Nadelkissen.

Der Nadeln wegen stand die Tochter auf dem Standpunkt
es handele sich um einen Igel.
Woraufhin ich darüber nachdenke, ob man mithilfe desselben
Schnittes auch einen Igel produzieren könnte. 

Jag blev i alla fall glad av att sy henne.
I övrigt jobbar jag på en väska åt sonen. Mönster från grunden och ska kunna härbärgera en dator samt tillbehör och en eller annan bok.
Väskor är knepiga. Man kommer inte åt och det är tjockt och hårt och otymplig. Eftersom det handlar om min andra laptopväska har jag nu beställt ett simplicity-mönster så att jag har en förlaga för väskor framöver.

Dagens tanke
skulle kunna handla om hur det är med förlagor och mönster och den egna kreativiteten. Förr trodde jag att jag alltid var tvungen att hitta på själv. Vilket satte höga krav på mig och resultaten blev sådär. Nu har jag märkt att jag lär mig så mycket av att sy efter mönster - och att det nästan aldrig blir exakt som i mönstret. För min kreativitet fungerar bäst om det finns något att utgå ifrån. Tyvärr är jag dock fortfarande för lydig och för rädd för att göra fel och förstöra tyg - jag borde våga i mycket högre utsträckning att klippa och sy rakt ur hjärtat. När jag improviserar blir det oftast bra. ...