Vad gör jag med dethär då?

Dagens tanke: Hem och hem

Detta hör egentligen till förra inlägget, för det hör ihop med min resa till mina föräldrar. Jag tror alla som någon gång har bytt land känner igen detta. När jag reser till Berlin, då reser jag hem, när jag reser tillbaka till Sverige, då reser jag hem. Var jag än är har jag en liten längtan hem. Det värsta är att efter 15 år så är det Berlin som jag reser till inte riktigt samma som jag lämnade. Ändå, jag är uppvuxen i storstan, lukterna och ljuden ger mig hemkänsla - och ändå andas jag ut när jag kommer hit, till landet. 

Om nätterna drömmer jag om att flytta tillbaka - och ibland gråter jag i drömmen, för jag vill inte det, egentligen. Det är väl bara att acceptera att jag har två hem och är hemlös på samma gång. 

Den här bilden hör också ihop med resan. Mina föräldrar hade en katalog med Waldorff-leksaker. Där såg jag denna stjärna och blev intresserad, eftersom jag alltid letar efter tekniker att fläta och väva band. Tack vare Google och Youtube kunde jag i pappas verkstad bygga en liknande och lära mig fläta. Jag är väldigt glad åt tekniken och vill gärna lära mig mer. Det hela är, tror jag, en förenklad version av en japansk teknik som heter Kumihimo 組紐. 

http://www.youtube.com/watch?v=rgo4ouIMl2w - här är beskrivningen hur man gör.

Eine Flechttechnik, die ich mithilfe von Youtube und Google gelernt habe.
Macht Spass, ist einfach und wird schön.

Und so werden die Bänder

Här är mitt frågetecken. Jag ärvde av en kollega denna tröja. Hon har hunnit sticka framsida och två ärmar. Det är mycket trådar att hålla reda på. Tröjan är designat av Kafé Fasett. Jag tycker den är väldigt vacker och jag beundrar arbetet som redan är gjort. Själv har jag tidigare stickad en tröja av honom. Det tog flera år och var väldigt tålamodskrävande. Men vackert. Jag tycker hans saker är väldigt fina och jag fixar att sticka dem - men ... . Jag tycker inte riktigt att det är meningsfullt att designa och sticka mönster som inte passar ihop med tekniken man använder. Och så är det här. Stickning där man har massor med lösa trådar på baksidan kräver väldigt mycket garn, är jobbigt etc. . Och jag tycker på något sätt att teknik och mönster bör höra ihop. Frågan är nu: ska jag ändå kämpa mig igenom och sticka klart, bl a av respekt för arbetet som redan är gjort. Eller ska jag använda det som redan är stickad för att göra en väska, en mössa eller annat? Jag kan inte heller dra upp det hela och rädda garnet eftersom mönstret gör att det bara är en massa korta trådar. Vad göra? 

Ein angefangenes Projekt, das ich geerbt habe.
Ich weiss nicht recht, ob ich ihn zuende stricken soll
oder ob ich aus dem gestrickten Stoff etwas anderes machen soll.
Irgendwie habe ich etwas gegen ein Design, das nicht zur Technik passt,
die angewendet werden soll. Ich habe einmal einen Pullover von Kafé Fasett
gestrickt und mir eigentlich geschworen, dass ich zukünftig keine
Muster mehr stricke, die nicht zum Stricken geeignet sind.
Das ist irgendwie wie Trab beim Pferd, Gehen bei den Menschen oder Fahrradfahren auf
Wegen, die besser zum Gehen geeignet sind.

Och ett helt vanligt projekt som avslutning: En västklänning i frotté: Med Kam-knappar.

Mönster: Ottobre 3/11
Storlek 110
Tyg: Loppis, Frotté
Nöjd? Ja!!! Dottern också

Ein Kleid im Partnerlook zur kleinen Cousine. 

Ha det bra därute!!

Överlevt!

Var "hemma" i Berlin över helgen, men nu är jag "hemma" igen. Eftersom jag är flygrädd känns det som en stor prestation att flyga med båda döttrar. Men det gick ganska bra och gav mersmak, inte kanske flygandet men känslan av att ha friheten att sticka över över en förlängd helg. Tänk om jag kunde göra så lite oftare ... .

Här i alla fall lite projekt som låg i kameran, bara så att ni inte ska tro att jag har försvunnit från cyberrymden:

En tunika, fri efter burda. Kimonoärmar och kilar. Jag kämpade en del. Kilarna ville inte alls som jag och periodvis höll jag på att lämna hela projektet. men nu, såhär i efterhand, känns det ok. Dock anmärkte stora dottern att det kanske inte var det mest smickrande plagget för min kropp. Jag ska känna efter lite vad jag själv tycker. Nu väntar den på att få provbäras i offentligheten. 

Mönster: eget (?)

Storlek 40

Det mesta i materialet är loppisfynd

Dekoration: Virkad duk ur gamla bestånd, quilt-tyger till kilar, virkade blommor och en knapp. Därtill orangt kantband.

Tunika frei nach Burda,
verziert mit Häkelblumen och Häkeldeckchen samt Knopf.

Och ett till par strumpor, lite annat mönster, det funkar väldigt bra om man ska dra det över byxorna i gummistövlarna. Dock lyckades jag inte klippa ut den lilla ytan av bakgrunden till fotot. Det får vara så, det är sent och jag vill lägga mig. 

Noch ein Paar Socken, etwas anderer Schnitt.

Godnatt allihopa därute.