måndag 26 mars 2012

Återbruksutmaning

Det är första gången att jag är med i en utmaning, men eftersom detta med återbruk är min grej så var det ju givet att jag ville vara med när Klockarbarn  utlyste sin. Hoppas bara jag får till det tekniska. 
Jag köpte alltså en klänning på loppis, klippte av den till en tunika och av resterna blev det en kjol i storlek 116. Det var nästan inget alls av tyget som blev över. Kjolen fick muddkant med resår inuti och spetskant längst ner. Den är sydd av 4 våder och fållen längst ner fick vara kvar, då sparade jag lite sömmar.  Jag är nöjd. 


Ich habe eine Herausforderung angenommen. Die findet man hier
Es geht darum einmal in der Woche ein Projekt vorzustellen,
wo etwas Zweckentfremdet, verwandelt, und neugestaltet wird.
Die Tunika hier unten war ja schon mal dabei, aus dem
restlichen Stoff des Kleides entstand dieser Rock Gr 116.


Bara för fullständighetens skull också tunikan som redan fanns med i förra inlägget. Där fanns även mer på temat återbruk, men det gills ju inte eftersom det var före utmaningen.

.

söndag 18 mars 2012

Jag vägrar ha dåligt samvete ...

för att jag inte har skrivit på bloggen, på något sätt känner jag att det riktiga livet måste ha företräde för det virtuella. Men jag medger att det var länge sedan sist och jag anar att det inte blir så många läsare ifall inläggen kommer så sällan - och läsare vill jag ju ha, eftersom det inte finns så många sygalna här i min direkta omgivning som kan uppskatta mina projekt.
Nåja, här kommer några:

Först några ändringsprojekt. Här nedan ser ni en f d Marimekko-klänning - köpt på loppis. Den var lång och vid och utan några som helst formgivande sömmar. Men jag tyckte om mönstret. Jag funderade länge på vad jag ville göra - men det slutade helt enkelt med att jag klippte av den och gjorde en tunika av den. Nu kan jag ha den till vardags och slipper känna mig som ett vandrande tält.

Ein Marimekko-Kleid in eine Tunika verwandelt. 
 Detta var också en klänning, med ärmar och en slags stickad ståkrage. Jag köpte den på en loppis för 100 kr. Men ärmarna var väldigt smala - så jag bestämde mig för att ge den en ny halsringning, klippa av ärmarna och också nederkanten. Jag stickade nya muddkanter och i halsringningen virkade jag en pikot-kant. Det blev väldigt bra och mycket mer användbar. Jag har upptäckt att det går alldeles utmärkt att sticka och virka detaljer till plagg och sedan sy på dem med en stor sick-sack-söm. Det blir platta övergångar och sömmen syns i princip inte eftersom den sjunker in i den virkade/stickade.

Ein Kleid, das ich seiner Ärmel beraubt habe.
Ausserdem habe ich den Halsausschnitt verändert und es gekürzt.
Alle Kanten habe ich dann mit gestrickten/gehäkelten Streifen versehen. 
 
På baksidan fanns en dragkedja som blev för lång efter att jag hade klipp halsringningen djupare. Dessutom behövdes den inte längre. Jag tog loss den, sydde över sprundet med en sick-sack-söm och virkade sedan som ni ser härnere för att dölja sprundet. Helt ok blev det, tycker jag.

Auf dem Rücken war ein Reissverschluss, den ich raus-
getrennt und den Schlitz mit einer Häkelborte
versteckt. 
 Det här är alltså ett lite mer avancerat och kreativt projekt. Det var en gång en kjol som jag har ärvt av dotterns pojkväns mamma. Den har legat i mitt huvud och väntat på att göras om. Tills jag kom på hur jag ville göra. En hängselklänning skulle det blir. Ni ser hur jag gjorde. Och som vanligt växte idéerna fram efterhand. Först rutorna, sen knapplisten istället för dragkedja, till slut borden som är fäst i fodret och sticker fram därnere. Jag är väldigt stolt över konstverket, men i ärlighetens namn har dottern inte provat den än i färdigt skick, så det kan behövas små justeringar (jag tycker att hängslena ser långa ut). Nu, med facit i hand, hade jag kunnat tänka mig detta som topp också till mig själv. Nåja, det kommer fler kjolar.
Detta är baksidan ...

Ein geerbter Rock in ein Kleid verwandelt. 

Överkanten

Mit viel Häkelei

Framsidan med äppelträd

Das ist Vorne
 Och nederkanten.

Am Futter befestigte Borte, die unten rausgucken soll.
Das ganze Projekt ist lange im Kopf entwickelt worden und nun endlich fertig.
Ich bin sehr stolz. 

måndag 5 mars 2012

Inget färdigt att uppvisa, istället ofärdigt.

Ett till litet sportlovsstilleben, en bra beskrivning på vår familj (det är inte min tidning ska jag bara meddela). Såhär såg det ut på ett av nattygsborden när vi kom fram. 

Sehr bezeichnend für unsere Familie, ich find die Mischung
sympatisch - das Foto ist nicht gestellt, es sah so aus als wir kamen.

 Jag tycker svängen på vår trappa i fritidshuset är så vacker.

Ich finde unsere Treppe im Ferienhaus so schön.
Irgendwie elegant geschwungen.
 Den här toarullehållaren älskar jag. Enkel och bra. Förmodligen original från 30talet.

Und dieser Klorollenhalter ist einfach charmant.
Der ist sicher original aus den 30igern. 

Ja, och sen var det detta med ofärdiga projekt. På sportlovet har jag med stickad och klippt av och klippt till, resultaten är inte färdiga och bloggas därför inte än. Men vi klädde också av en fåtölj. Jag ska försöka ge mig på att klä om den och förse den med en ny dyna. Här några bilder som jag tog mest för att komma ihåg ordningen på alltihop, så att jag kan sätta ihop det hela igen på slutet.


Ein ausgezogener Sessel, den ich renovieren will.
Die Fotos sind eigentlich nur dazu da,
nicht zu vergessen, wie es vorher ausgesehen hat,
damit ich das Ding wieder zusammengebaut kriege. 


Lägg till bildtext
Dagens Fråga
Varför måste alla små dataspel spelas på tid? Jag har spelat patience (fysisk) sedan jag var liten och alltid uppfattat detta som ett spel som sänker stressnivån, eftertanke och tålamod. Nu har jag hittat lite olika appar med patience och allt är på tid. Likaså med barnspel, på barnkanalens hemsida är alla spel till barn som är äldre än kanske 3 år på tid. Till och med memoryspel, vilket egentligen borde vara ytterst lämpligt att omvandla till dataspel, hittar man nästan bara varianter på där det pågår en nedräkning medan man spelar. Jag förstår inte. Har vi inte tillräckligt med tidspress och tidsstress i vårt liv så att vi måste bygga in detta i våra spel också? Jag tänker ibland på en gammal lärare som lite cyniskt förklarade för oss att effekt eller prestation är arbete per tid - när vi ville lämna in något arbete för sent. Visst, det kan jag väl i viss utsträckning hålla med om, men varför i spel? Och dessutom blir mycket arbete bättre gjort om det sker utan tidspress och då kan man undra vad som är att föredra.
Detta resonemang får räcka för ikväll. Sov gott allihopa.